Jennys universum

Nä hörrni...

2006-05-17T13:47:00.000+02:00

...vad sägs om att gå vidare nu? Dags för mig att sluta gömma mig och kliva ut ur blogg-garderoben!

Riktigt nervöst är det. Det blir en liten övning för mig i att våga stå för och vara stolt över den jag är och försöka att inte lägga förmycket värde i vad andra tycker.

Jag är jätteglad att så många vill läsa vidare om mig och mina bravader!

Jag sätter igång att maila ut nya adressen NU!

Shoppingdags!

2006-05-16T17:22:00.000+02:00

Snart slutar jag och då beger jag mig ut på en shoppingrunda på världens bästa A's bekostnad! Ringde honom och pratade med söt bebisröst och förklarade att jag blivit väldigt stor och att jag vill vara fin för honom och därför behöver nya kläder som inte sitter som korvskinn och efter lite fniss och övertalning så fick jag mig ett bidrag. Nice!

Jag spanade in massor med fint och billigt på Gina Tricot på lunchen. Som inte är mammakläder men som man ändå kan ha som mammakläder och som man kan ha sen också när man inte behöver mammakläder längre. För att förklara på ett enkelt sätt.

Jag älskar det fräscha marina temat som finns överallt just nu!

Tjohoo, shopping here I come!

Tvättstuga

2006-05-16T10:59:00.000+02:00

Minns ni när jag fick en mystisk längtan efter en tvättstuga?
Kors i taket, men det lutar åt att (även) den drömmen kommer bli verklighet!

Ja, med viss modifikation. Jag tror inte den blir så stor. Och kanske inte fullt så lyxig som önskas. Men klinker på golvet blir det. Väggarna blir nog snyggt vitputsade och med närmare eftertanke så är inte det fy skam. Det blir en snygg träskiva över tvättmaskin och torktumlare. Tvättmaskinen är gammal men hyfsat modern med tidsangivelser och sånt och torktumlaren är ny (att jag på något sätt lyckades mer eller mindre bränna den första omgången jag tumlade i den så att allt jag tumlar numera får en kväljande bränd doft tycker jag vi kan bortse ifrån). Golvvärmen får nog stryka på foten. Men hey! Se det från den positiva sidan - jag kan ju mysa runt i min tvättstuga i härliga fårskinnstofflor.

Hyllor med snygga burkar till tvättmedlet borde ju till och med jag kunna få till. Likaså att en gång för alla lära mig hur man doserar och vad som är hårt respektive mjukt vatten. Och en radio ska jag nog kunna skramla ihop till. Strykjärnet är nytt (och knappt använt eftersom jag förnekar att vissa plagg behövs strykas) och kommer nog se stylish ut på en av hyllorna.

Korgar för underkläder är självskrivna (huruvida nämnda underkläder kommer vara noppiga och slappa eller inte lämnar jag osagt) .

Och det bästa av allt - det kommer att finnas en hel del underbart doftande små bebiskläder där också.

Trädgårdsångest

2006-05-15T09:43:00.000+02:00

I min trädgård, där växer rosor... Eller inte. För de grävdes brutalt upp när vi dränerade om grunden förra sommaren.

Petra jobbar järnet i sin fina trädgård. Likaså Cecilia som gör jättefint och planterar växter jag inte ens visste fanns.

Jag har ångest. Vår tomt är ett inferno av jordhögar, sumpig gräsmatta och halvfärdiga platt-läggningar. A har bedyrat att till midsommar är tomten fin, altanen byggd, plattorna färdiglagda OCH källaren färdigrenoverad. I belive it when I see it säger jag. Samme A lovade nämligen att dräneringen skulle ta tre veckor. Den tog fyra månader.

Jag drömmer om en grön och lummig trädgård där det doftar underbart, där det blommar och knoppar och frodas.

Bilder på mina försök dyker upp i nya bloggen!

Toksöt!

2006-05-15T09:30:00.000+02:00

Kolla in Hannas lille Frank! Han är så toksöt att jag får tårar i ögonen. Och jag kan inte förstå att det växer en sån liten goding i min mage.

Dränerad!

2006-05-14T19:47:00.000+02:00

Fy 17 säger jag bara. Jag är helt slut efter att i tre dagar lyssnat på gräl och åter gräl. A och jag har varit hos släktingar på landet. De bara bråkar och tjafsar, är spydiga, hugger på allt och krossar varandras drömmar. ALLT den andra gör är fel. Bara negativa vibbar, negativ energi och ja - negativitet.

Jag vill ALDRIG ha det så. Jag kan inte förstå människor som lever i relationer som bara äter upp den andra. Trycker ner den andra. Är det så svårt att prata? Är det verkligen så svårt att sträcka ut handen? Och kan man verkligen inte ens vara sams inför andra, ja då har det sannerligen gått långt.

A och O i en relation är att prata. Diskutera. Kompromissa. Kan man inte närma sig varandra på det sättet blir det väldigt svårt. Det är såklart lättare sagt än gjort ibland, ibland sitter det långt inne och ibland krävs det (i alla fall för mig) gråt och tandagnisslan i några dagar. Kanske till och med skrik. Och ord man inte menar. Men man måste våga visa känslor, öppna sig, prata om allt. Annars går det åt pipsvängen. Käpprätt. Jag tror det är en tidsfråga för dem.

A och jag pratar massor. Och skriker gör vi också ibland. Även om vi alltid lovar att vi ska sluta med det. Men det går fort över. Vi blir sams, vi pratar ut, vi säger att vi inte kan vara utan varandra. Man kommer varandra ett snäpp närmre.

Så ska vi alltid ha det. Och det ska bli bättre och bättre.

Hihihi!

2006-05-14T19:45:00.000+02:00

Vad roligt med en massa mail! Helt grymt att så många vill läsa min blogg! Jag håller för fullt på att försöka lära mig den nya blogg-leverantören samt fundera ut lite teman osv. Så någon vecka till får ni nog dras med den här bloggen.

Som sagt, maila till nyblogg@hotmail.com om ni inte redan gjort det!

Nya tider

2006-05-11T10:51:00.000+02:00

Nya tider = ny blogg.

Som utlovat så närmar sig premiären för min nya och icke anonyma (hjälp!) blogg.

Inriktningen är såklart resan jag gör just nu - när två ska bli tre. Det blir nog även en del husrenovering och annat som hör till på vägen mot familjelivet. Och såklart mina funderingar kring min framtid!

Vill du fortsätta följa mig? Maila då på nyblogg@hotmail.com så får du adressen till den nya bloggen när det är dags för premiär! Skriv gärna om det är något särskilt du tycker det är kul att läsa om!

Very welcome!

Super!

2006-05-11T10:25:00.000+02:00

Jag kan härmed rapportera att bebis lever och mår finemang, att inga spår av blödningar syntes och att värdena på nuppet var jättebra. När det gäller DS så ligger vår risk på 1:17450 och på det andra testet för andra kromosomförändringar så låg risken på 1:31231.

Men jag var faktiskt aldrig så nervös för just detta med riskerna, utan ville mer få en ordentlig genomgång och se att allt såg bra ut och att bebis levde.

Vi fick de viktiga organen utpekade för oss, vi fick se hur hjärta och navelsträng pulserade, vi fick utpekat för oss att den har en väldigt fin profil med bra näsa (DS barn har plattare näsa), vi fick se armar och ben och ögonhålor.

Och så var det ju SÅ skönt att det inte gick att se ens något spår av blödningen.

En film fick vi också och när vi högtidligt stoppade den i videon när vi kom hem så var det en massa störningar och en hoppande bild. Men om man orkar titta ändå så kan man i alla fall stundtals se bebis därinne.

Oh my god, vi ska verkligen ha barn!

Bränd

2006-05-10T13:03:00.000+02:00

Hjälp, vad solen tar här! (för att citera en kär gammal Sällskapsresan)

Jag har hört ryktas att man kan få fula pigmentfläckar om man solar när man är i väntans tider, men jag busar lite och solar en stund varje dag. Jag har liksom en färg som liknar finska flaggan i vanliga fall, men till mångas förvåning får jag faktiskt ganska lätt en klädsam färg när jag väl solar. Men nu är jag nästan bränd efter bara trekvart i solen, den är verkligen stark nu. Solskyddsfaktor måste införskaffas snarast.

En annan aspekt att lägga till listan "Varför jag inte bör sola" är att jag till jobbet sagt att jag har halsfluss och tappat rösten. Det var det bästa jag kom på i ren desperation. Är inte ett fan av lögner, men jag är verkligen inte redo att berätta än. Dels för att det fortfarande är tidigt (nåja, 12+0 idag, så jag närmar mig den magiska gränsen) och dels för att jag tycker det är så enormt pinsamt att jag blev gravid första dagen på nya jobbet. För det är liksom så det är. Första dagen på nya jobbet blev lilla puffen till efter lite rumlande i soffan på måndagskvällen (oj, kanske lite mer detaljer än somliga ville veta?). Snyggt jobbat!

So far so good

2006-05-10T10:06:00.000+02:00

Tack för alla fina kommentarer!

Jag kan delge den glädjande nyheten att allt än så länge ser bra ut. Jag känner mig piggare och väldigt lugn. Idag är det NUPP-test och jag känner mig pirrigt förväntasfull istället för dödligt nervös. Vilket framsteg! Hoppas bara att min känsla är rätt och att allt kommer se bra ut.

Fortfarande så blir jag trött i mage och ländrygg när jag gör något. Jag försökte nyss ringa och få en telefontid med läkaren jag träffade i fredags för att stämma av om det är OK att jag jobbar i nästa vecka eller om jag borde ta det lugnt ett tag till, men det fanns ingen tid för det förrän nästa fredag. Skit. Jag hoppas att barnmorskan som gör nuppet idag är bra och kan svara på mina frågor ang det och sen får jag väl lita på min magkänsla och känna hur jag känner på söndag helt enkelt. Jag vill absolut inte ta några chanser som kan äventyra skatten i min mage.

Igår var jag också på inskrivning hos en barnmorska på MamaMia. Vi ville egentligen gå hos samma barnmorska som förra gången här på orten där vi bor, men eftersom vi missade den tiden som var i fredags morse när vi var på akuten så fanns det ingen tid förrän långt fram så jag ringde MamaMia och de hade ett återbud igår så jag nappade på det. Det är trots nära till mitt jobb därifrån så det kan ju vara behändigt på det viset.

Dock blev jag inte så jätteimponerad av den barnmorska jag blev tilldelad . Hon var trevlig, men väldigt opersonlig och vad det verkade ointresserad av mina känslor. Men jag ska ge henne en chans, med tanke på alla fina tackkort hon hade på sitt rum så är hon kanske en sån som vinner i längden.

Rysare

2006-05-08T11:26:00.000+02:00

Jag börjar acceptera att detta blir kämpiga månader.

I torsdags natt strax före klockan 3 vaknade jag och trodde att jag kissat på mig. Pinsamt han jag tänka innan jag tände lampan och insåg att jag låg i en stor pöl med blod.

Jag flyger upp, springer ner till A som sov på soffan och skriker att det är blod i sängen. Tårarna sprutar och jag springer upp och sätter mig på toa. A springer efter och jag ser förtvivlat att det rinner blod som färgar hela toaletten röd. Fan fan fan! Det enda jag tänker är att jag inte vill se fostret. Jag vill inte torka mig och upptäcka en klump på pappret. Det klarar jag inte.

Efter ett tag så slutar det rinna. Vi irrar runt i huset och tar bort lakan, hämtar bindor och bäddar i soffan innan jag inser att jag nog ska lägga mig ner. A fortsätter att bokstavligen jogga runt i huset och göra gud vet vad innan han kommer till ro och lägger sig bredvid mig i soffan.

Jag lugnar mig konsigt nog ganska snabbt. Något jag insett de senaste månaderna är att jag klarar chock bra. Jag blir lugn och tänker klart. Jag gick igenom de kunskaper jag skaffat mig om missfall och insåg att det är positivt att jag inte hade ont och att det inte var några klumpar i blodet. Det hade heller inte kommit något mer blod värt att notera sedan toalettbesöket.

Vi beslutade att det inte var någon idé att kasta oss iväg till akuten mitt i natten utan att det var bättre att ta det lugnt ett tag till och åka in på morgonen. A somnar till några timmar på soffan och jag lyckas slumra någon timme jag med.

Vid kvart i sju åker vi mot sjukhuset och jag tackar gud att vi har så nära som ca 5 minuter med bil, speciellt nu när det inte var någon trafik.

Jag får ligga på en brits i ca en och en halv timme innan det blir vår tur att träffa läkaren. Jag träffade henne i samband med förra missfallet och det kändes skönt att få se ett bekant ansikte. Hon börjar med att undersöka och klämma och sen är det dags för sanningens minut. A och jag håller krampaktig varandra i handen och jag kniper ihop ögonen. Jag gör klart för läkaren att jag inget vill se om fostret är dött.

"Jag kan säga direkt att det ser bra ut", säger hon efter bara en liten stund. Jag kan bara inte tro att det är sant! Vi får se vår undebara lilla bebis sprattla och leva runt som aldrig förr, kullebyttor och armviftningar som om den gjorde morgongymnastik eller något.

Hon undersöker noga via ultraljudet och konstaterar att det inte är något pågående missfall. Livmodertappen är stängd och den skulle ha varit öppen om det var missfall på gång. Allt annat ser också bra ut.

Hon förklarar att det kan bli så här om man nyss haft samlag, men det har vi inte haft. Det kunde också bero på att barnet ligger och trycker på någon nerv och det är väl mer troligt att det är så då. Men det är inte säkert att det är någon av dessa förklaringar, det är svårt att finna en orsak till dessa blödningar som tydligen är ganska vanliga.

Läkaren var helt underbar och förklarade att nu ska jag vara sjukskriven i minst en vecka. Jag ska ta det lugnt och absolut inte handla eller dammsuga eller något sådant utan bara vila och bli behandlad som en prinsessa! Jag tackar min lyckliga stjärna att jag haft en sådan tur med sjukvården och blivit så bra och förstående bemött.

Så nu vilar jag så gott jag kan. Det är lätt att bli rastlös när man liksom inte får ta sig för något. Jag känner mig faktiskt lugnare än någon gång tidigare under graviditeten och det enda som oroar mig är att jag blir anfådd av minsta lilla och att jag känner värk i äggledarna så fort jag varit uppe en stund. Jag får då också en "trött" känsla i magen, ungefär som när man varit magsjuk en hel natt. Jag hoppas att det går över snart och att det inte är någon fara. Det skulle vara tråkigt att behöva vara stilla och sjukskriven resten av graviditeten.

Passande nog så har vi ju NUPP-testet på onsdag och får då en rejäl koll på hur det står till där inne.

Så nu ber jag er igen - håll tummarna!

Wonderbaum

2006-05-04T15:40:00.000+02:00

Jisses vad jag är luktkänslig.

Jag känner på meters avstånd om A inte borstat tänderna.

Att öppna en snusdosa i min närvaro är förenat med dödssynd.

Helt plötsligt är det folk med rykande ciggisar ÖVERALLT vilket skapar enorma kväljningar och får mig att planera hemska hämnder.

Jag kan inte använda min svindyra bodybutter för den luktar vidrigt tropiskt.

När min kollega även hon hade smörjt sig med något tropiskt fick hon arga ögat hela dagen.

När A badat måste jag hålla för näsan i flera timmar efteråt för det luktar 50-årig-överparfymerad-och-åldersförnekande-tant om honom.

För att bara ta några exempel.

Sola och bada...

2006-05-04T11:21:00.000+02:00

...i piña colada! Eller kanske är smaskig färskpressad juice ett bättre alternativ för mig?! :-)

Solen skiner idag och jag känner ett behov av att vara positiv. Det känns bättre idag.

Beklagade mig till min hjälte A som förvånade mig med att säga så kloka saker som "jag förstår att det känns jobbigt att inte veta vad som pågår i kroppen". Och säga godnatt och pussa lilla magen. Han klagar liksom inte på mig utan låter mig hållas. Och detta trots att jag, vid minsta lilla fel jag anser att han gör, förvandlas till ett riktigt praktexemplar av Babe In Total Control of Herself. Jag vågar faktiskt inte skriva de okvädesord som hoppar ur min mun och sen ger mig så dåligt samvete att jag måste be om ursäkt en miljon gånger. Jag börjar bli en mästare på att be om ursäkt på olika sätt.

Men nu var det positiv jag skulle vara och därför vill jag bara säga att jag är lyckligt lottad! Jag kunde aldrig drömma om att jag vid 26 års ålder skulle bo med mina drömmars kille, i mina drömmars hus, ha fantastiska vänner, relativt god ekonomi och DESSUTOM vänta barn. Det är fantastiskt!

Jag längtar till nupp-testet. Det har hittills varit en sådan lättnad och kick för mig när jag fått se livet sprattla inuti mig. Och jag längtar till att träffa grav-kompis Emma. Det är verkligen en skänk från ovan att hon visade sig bli gravid nästan samtidigt som mig.

Och så längtar jag till A´s famn. Jag har vissa saker att be om ursäkt för från i morse...

Njutning?

2006-05-03T14:34:00.000+02:00

Förväntningar är både bra och dåligt.

Mina förväntningar på en graviditet har tidigare varit skyhöga. Likt ett barn inför julafton har jag trott att jag ska må bättre än någonsin, att jag ska få ro, att jag ska stråla, att jag ska befinna mig i ett lyckorus.

Så blev det inte.

Jag tycker det är jobbigt! Jag mår ständigt dåligt på ena eller andra sättet. Oron gör mig knäpp och mitt humör är bland det värsta jag upplevt. Jag beundrar A som står ut.

Jag vet att många känner så här i början. Att det går över och att man fram emot mitten av graviditeten känner mer njutning och tillfredsställelse. Jag vill att det ska vara mitten av graviditeten NU!

Som tur är har jag en hel del milstolpar som gör att det är lättare att ta sig framåt. Nästa onsdag den 10 maj är det dags för NUPP-testet. En superviktig dag då vi får se vår lilla bebis igen och få veta i alla fall lite mer om dess hälsa. Efter det blir det raka spåret hem till svärfar och berätta. DET ser jag fram emot! På helgen sen är det dags att avslöja för A's kusin som också väntar barn och helgen efter det är det dags för tjejerna att få veta och sedan är det bara en vecka kvar innan mamsen ska få sitt livs bästa morsdags-present.

Jag försöker att fokusera på detta roliga och jag försöker att se framför mig vårt vackra barn, hur mysig julen kommer bli och hur underbart det ska bli med en egen familj. Det gör det hela mycket lättare.

Men det är svårt att inte tänka på allt som kan gå fel. Att inte oroa sig för hur det ska gå, hur A och jag ska klara av det, hur jag ska klara av det, om jag kommer att förändras negativt (läs: om jag från och med nu alltid kommer att vara en levande bomb beredd att explodera precis när som helst).

Som sagt. Förväntningar kan vara spännande men det kan nog vara bra att tona ner dem lite i alla fall. Det blir ju liksom aldrig riktigt som man tänkt sig.

(Ibland blir det faktiskt ännu bättre hälsar ängeln på min högra sida och blänger surt på den retsamma djävulen som sitter på min vänstra)

Time to get things together

2006-05-02T11:30:00.000+02:00

Hemma hos oss är jag ekonomiansvarig. Tufft jobb men någon måste göra det och det blev jag eftersom A i princip får utslag av ordet räkning.

Och nu mina damer och herrar är det dags att se över räkenskaperna. Det är inte lätt att flytta in i hus med allt var det innebär av alternativ för el, bredband och sånt. Jag är den första att erkänna att jag inte alltid valt de bästa alternativen.

Men nu ska här styras upp! Innan bebis anländer ska kollen ha infunnit sig.

Åtgärd 1 - Byt elbolag.
Åtgärd 2 - Postorder som betalas via faktura stryks ur mitt vokabulär. Förresten, postorder stryks HELT ur mitt vokabulär.
Åtgärd 3 - Byt telefon- och bredbandsleverantör. Kan dessvärre inte ske förrän i juli.
Åtgärd 4 - Klipp sönder IKEA kortet.
Åtgärd 5 - Sluta handla mat med kreditkortet . Trodde det skulle ge bättre koll på inköpen men det har visat sig vara precis tvärt om. Ju mindre kredit ju bättre är min nya moderliga filosofi.

What´s up?

2006-04-28T16:13:00.000+02:00

Ja, nyhetslistan för dagen ser ut som följer:

1) Jag börjar känna mig mer social igen. Phu! Fruktade ett tag att jag höll på att bli eremit. Men igår spisades det middag hos kompis G på mitt initiativ och på Valborg blir det middag och inspektion av bästis Annas och hennes sambos nya lya. Känns kuligt!

2) Jag skulle kunna leva på glass. Gärna Snickers- eller Lionglass.

3) Mina byxor är så trånga att jag får magknip.

4) Hade svidat upp mig idag inför rundvandring på företaget och när jag såg mig själv i en spegel så insåg jag att jag var grymt nöjd med uppenbarelsen. Det var nog en av de sista speglingarna innan jag transformeras till Barba-mamma. Hoppas jag. Förtydligande: Vi har ingen helfigursspegel hemma så jag speglar mig i princip bara i provrum.

5) Jag vill inreda hemma. Har så mycket planer och idéer men min pluska är ack så tom. I alla fall så ska de börja lägga plattor på vår uteplats nästa vecka och renoveringen av källaren är på G. Så snart slipper jag i alla fall skämmas över skrotupplag till tomt och att ha prylar som hör hemma i en källare i hallen utanför sovrummet. Den ytan ska bli myshörna snarast möjligast. Men först måste hela hallen målas om. Oh my.

6) A ska laga middag DeLux till mig ikväll. Lovely! Undrar om jag måste påpeka lite fint att jag gillar glass.

Gula tomtar

2006-04-26T16:33:00.000+02:00

Hanna har ett inlägg om de gula tomtarna och jag måste säga att jag tappade hakan. Har aldrig hört talas om det förut, men jisses vad coolt! Undrar verkligen vem det är som ror hela projektet i land!

Baby boom

2006-04-26T15:22:00.000+02:00

Ja, då är man i celebert sällskap.

Undrens tid...

2006-04-26T11:33:00.000+02:00

...är inte förbi.

Under alla år har A och jag haft ett ämne som vi bråkat om. Ämnet kan vara välbekant för fler - städning/diskning.

Jag minns att jag i höstas fick värsta outbreaket och krävde en förändring. Och boy! Det blev en förändring.

Min fd slashas till sambo har förvandlats till en disk-nazi! (Jag refererar till the soup-nazi i Seinfeld)

Och jag - jag har börjat slarva! Jag menar, varför ska jag plocka i och ur disken när jag vet att A gör det annars? Det kommer kommentarer från A i stil med "men usch vad det ser ut här, jag kan inte koppla aaaaaaaaaaav när det ser ut så här". Skrämmande likt de kommentarer jag själv en gång i tiden levererade jämt och ständigt.

Jag befinner mig i ständig nervositet för att disk-nazi ska slå till. När jag lagar mat så blir jag helt stressad och måste diska och ha mig under tiden som jag lagar, för annars dyker han upp som nån jäkla inspektör och petar runt på diskbänken och kräver upprensning för annars kan han inte koppla aaaaaaaaaaav och njuta av maten.

Jag har skapat ett monster.

Nä, allvarligt talat så är det HELT UNDERBART! Vi delar på sysslorna och det är faktiskt så att A tar mer hand om disk och allmänt plock (han PUFFAR i ordning kuddarna i soffan till och med!) och jag gör mer grovstädning som att dammsuga och damma. Han lagar mat också! Och då pratar vi inte om makaroner och korv som man får ta själv från spisen (a´la mig) utan då blir det till exempel soppa med gott bröd, upplagd i skål med fat under och servetter och hela kittet.

Notera gärna att detta har pågått sedan i höstas. Jag tar det som ett tecken på att förändringen är konstant.

Som sagt.
Undrens tid är inte förbi.

Ny start!

2006-04-25T16:42:00.000+02:00

Om det gick att tävla i oro - då skulle jag vinna OS. Lätt! Eller rättare sagt - jag skulle ha vunnit om jag valt att tävla. Men jag har valt att lämna VO. För nu är det nya tider.

Jag tittade in hos bebis idag. Bebis var så söt och hickade och boxade för fullt med armarna. För att sedan somna pang bom! Läkaren förklarade att de sover och är vakna i 20-minuters intervaller. Vilken lättnad!

NU är jag lugn. De paranoidas tid är förbi. NU ger jag mig. NU njuter jag.

Punkt slut.

TFG

2006-04-25T10:03:00.000+02:00

TFG. Tiden Före Graviditeten.

Frågan jag ställer mig är: vad pratade jag om då? Jag försöker verkligen att inte väva in orden med barn, illamående, trött, bebis, mage, gravid, sen när bebisen kommer, sen om bebisen kommer etc i precis alla meningar, men det är lättare sagt än gjort.

Tackar gud för att min kollega också är på tjocken. Och jag passar även på att tacka för den extremt upplyftande middagen i fredags med gravvo-kompis Emma (se där! För bara några veckor sedan var hon fd jobbarkompis Emma) där vi oavbrutet under tre timmar frossade i grav-snack.

Lite lugnare

2006-04-20T09:54:00.000+02:00

Ni som läser detta är så himla gulliga som stöttar mig! TACK!

Känner mig lite lugnare idag. Det var verkligen en minimal prick, kanske 2 mm stor på sin höjd. Det har inte kommit något mer efter det. Men som sagt, det räcker för att trigga igång mig eftersom det som sagt började på ett likande sätt förra gången. Ska fundera över dagen om jag ska åka in och kolla ikväll eller inte. Man känner sig så himla fånig att åka till akuten en andra gång och säga att man blödit en liten prick, när de finns andra som störtblöder i v 25 som bättre behöver vårdens tid... Men å andra sidan så var de väldigt förstående när jag var där för två veckor sedan så det kanske är en bra idé ändå, så jag slipper oroa mig (förhoppningsvis). De tar ju inte in mig förrän tiden finns så att säga.

A vill att vi ska kolla, för att jag ska förstå att det inte behöver vara någon fara så fort det är en liten avvikelse. Han är en gudagåva den killen, säger och gör de rätta sakerna som får mig lugnare och tryggare.

Skit

2006-04-19T17:03:00.000+02:00

Upptäckte en liten blodprick i trosan. Klarröd. Visserligen väldigt liten, men ändå. Fan fan fan. Kan man aldrig få vara lugn? Skulle man inte vara rofylld, trind och lycklig under en graviditet?

Vet att det kan vara sköra slemhinnor, gjorde ju vaginalt ultraljud igår, men om det inte är det då? Om det är början till missfall? Hade ju en liten blodprick flera veckor före jag fick veta att det inte fanns någon bebis förra gången också.

Ska jag orka avvakta? Hoppas på det bästa, att jag får se en levande krabat om tre veckor?

Disco-baby

2006-04-19T11:08:00.000+02:00

Igår fick vi se får lilla bäbis! Vi var på VUL på Ultragyn vid Odenpaln (rekommenderas - superfint, välkomnande, lugnande och proffessionell utrustning och personal).

Jag var så obeskrivligt nervös innan vi kom dit att A nästan blev tokig på mig. Inget han sa hjälpte liksom. Väl där så blev jag coolare av den lugnande atmosfären och jag la mig tillrätta i gyn-stolen (det har man ju fått in snitsen på) och höll ett krampaktigt tag i A's hand med min ena hand och den andra armen över ögonen för jag vågade bara inte titta.

Efter någon sekund sa läkaren Anna att jag nog visst skulle våga titta. Jag öppnade ögonen försiktigt och fick syn på världens finaste lilla bäbis som viftade förfullt med armarna i värsta discostilen! Vi var helt tagna och man kunde liksom inte titta nog. Anna visade oss armar och ben (nåja, början till armar och ben i alla fall) och det pickande lilla hjärtat. SÅ SKÖNT! Hon förklarade också att när hjärtat utvecklats som det gjort nu så är missfallsrisken nere i 1% och det vore ju själva fasiken om man skulle pricka in den lilla jäkla procenten!

A vill berätta för alla nu, men jag vill vänta några veckor till tills vi fått se underverket igen på NUPP-testet. Bara tre veckor kvar...

Kärt barn har många namn

2006-04-18T17:09:00.000+02:00

Jag har fått ett nytt smeknamn av A. Ugnen.
Jag gillar det faktiskt. Det låter varmt och hett och så bakas det bullar i den. I detta fall en alldeles speciell liten supergod bulle.

Mina blogg-mammor

2006-04-12T08:31:00.000+02:00

Jag önskar först och främst att jag kan hålla mig lika cool och klok under graviditeten som Hanna.

Sen önskar jag att jag får samma tålamod, matlagningskunskaper och fantasi som Cecilia. Jag önskar att jag blir lika klok och kan ge lika bra svar som Batbut och att jag kan brinna lika mycket för rättvisor och utbildning som Aha. Jag önskar att få samma styrka som Neonglitter, att jag tar vara på vardagen och får mysa mycket med goda vänner och härliga fikor som Jonna, att jag blir lika framgångsrik som Deckarmamman och att jag kan vara lika positiv och fräsch som Linda.

Ja alltså, det här är ju bara en bråkdel av alla fina egenskaper som jag snappat upp hos er blogg-mammor som jag följer.

Jag är grymt imponerad av er!!

Bakom en gardin

2006-04-10T14:36:00.000+02:00

Som jag nämnt förut är A galen i leksaker i allmänhet och en hängiven samlare av Action Force och Star Wars i synnerhet.

Så döm om min brist på förvåning när jag fann detta lilla sällskap prydligt uppställda bakom gardinen när jag skulle damma igår. Ni känner väl igen Darth Vader, Chewbacca och de andra?

Känns bra att bilda familj med en mogen man. Nä, all ironi åt sidan - länge leve barnasinnet!

Att slinga eller inte slinga

2006-04-10T13:58:00.000+02:00

En gång för alla nu - ÄR det farligt att bleka slingor när man är gravid? Och i så fall varför? Har läst så mycket olika nu att jag blir alldeles förvirrad!

Sunny sunday

2006-04-09T10:20:00.000+02:00

Solen letade sig in på sidan av min solsäkra rullgardin och jag vaknade strax före nio. Yes! Sol! Jag är desperat efter rosiga kinder och D-vitamin!

Nu är det snabb-fix som gäller - tvätta, damma, dammsuga - och sen ska jag kidnappa kompis G och ta med henne på en långpromenad vid Mälaren och en fika på Lyran.

Och sen hem och dega på soffan för att avsluta med söndagsmiddag bestående av spagetti och köttfärssås.

Lovely!

Lägesrapport

2006-04-07T14:05:00.000+02:00

1) Kvällen igår blev rolig! A hade liksom gett upp och istället för att ha panik och vara hysterisk så bara skrattade han och var rolig och dansade runt med bisarra rörelser. Gud så skönt att få skratta! Fram tills jag somnade på soffan vill säga. När? Kl 20:30.
Kan också meddela att det gick bra för honom på provet idag. Dessutom fick han VG på hela mattekursen. Både smart OCH snygg, det ni!

2) Var galet trött i morse. Undrade hur jag skulle överleva dagen. Dessutom har den här hemska mättnaden infunnit sig, kan knappt äta något utan att få magknip. DOCK vill jag säga att jag har piggnat till! Och insett att äta lite och ofta är det som gäller. Mumsar just nu en banan. Om jag håller mig till endast frukt? Knappast! Kan knappt berga mig till rasten då jag ska köpa glass med chokladsås på McD!

3) Solen skiner och VI VÄNTAR BARN!

Googlade på solsken och fann denna. Kanske inte vad jag tänkt mig, men visst ser det ändå härligt ut? :-)

ZZZZzzzzzzz

2006-04-06T16:52:00.000+02:00

Jag är så trött. Ta mig till en säng, vilken som helst går bra. Till och med en sån där läbbig tältsäng som är så mjuk att man formas till en banan.

Jag har drabbats av eftermiddagströtthet. Efter lunch någon gång så blir jag så trött att jag knappt orkar öppna munnen och det blir ju lite tricky när man jobbar som växel-telefonist. På kuppen så har jag en kollega (en mycket trevlig sådan, så inget ont menat med detta) som har något utav den värsta svada jag någonsin upplevt. Har full sjå med att försöka svara intresserat.

Ikväll blir det falukorv med pulvermos och isbergssallad. Det enda jag orkar fixa och det enda jag är sugen på. A är lika trött han, och halvt hysterisk då han pluggar till sitt tredje prov denna vecka.

Jag tror det blir en sån kväll då det är bäst att hålla sig på varsin kant av soffan och låta den andra vara ifred. Annars finns det risk att vårt fridfulla hem förvandlas till en krigszon.

Pyssel

2006-04-05T15:55:00.000+02:00

Jisses, vad fint! Kanske man skulle gå en kurs. Känner att jag behöver en stillsam och tankeskingrande hobby :-)

Gravvo-rapport nr 2

2006-04-05T10:40:00.000+02:00

Vecka: 7 (6+6 enligt Familjeliv)
Vikt: Har inte vägt mig denna vecka
Humör: Ständigt förbannad på nåt. Svänger som en berg-och dalbana.
Föda: Skogaholmslimpa med kaviar.
Klädsel: Uppknäppta jeans inköpta på Kookais rea förra våren.
Kroppsform: Svullen både här och där.
Gravvo-tecken: Molande mage, humörsvängningar, flera sizer större bröst (snart dags för ny bh), humörsvängningar
Behov: Vara ifred! Frisk luft.
Fråga: När ska detta humör gå över?
Bonus: Jag freakade ur över flytningen och åkte till gynakuten och kollade - JAG SÅG ETT LITET HJÄRTA PULSERA! En liten person växer i mig! Fantastiskt, ser bilden framför mig hela tiden. Självklart finns inga garantier ändå, men nu vet jag i alla fall att jag kan bli gravid på riktigt och att vad som än händer så har något levt där inne. Känner mig så mycket lugnare. Som vanligt var bemötandet på Gynakuten på Huddinge kanon! Enligt läkaren är jag i vecka 6+2.
Kommande aktiviteter: 18 april - VUL igen på Ultragyn. 3 maj - blodprov inför NUPP/KUB-testet på MamaMia. 10 maj - NUPP/KUB test.

Familjehelg avklarad

2006-04-03T12:58:00.000+02:00

Phu! Familjehelgen avklarad med bravur. Mycket trevligt hade vi! Jag är så glad för det, det betyder så mycket.

Och inte avslöjade vi något heller, om den lilla puffen, vilket känns bra. Den enda som fick veta var brodern som fyller 40 (kände ett behov av att förklara mitt icke-party beteende, varför känner man så?), men jag vet att han håller tyst. Tror att de andra misstänkte något, men var för finkänsliga för att fråga. Utom syster yster yrväder, hon frågade såklart men där blånekade jag. Jisses, vilka skådis-talanger man uppvisar!

Annars bedriver jag tiden idag med följande: nojja över mitt oekonomiska sinnelag, nojja över min beiga flytning jag hade i morse, intala mig att det visst ska bli gott med korvstroganoff, intala mig att mitt förfärliga humör snart går över.

Fredag

2006-03-31T14:48:00.000+02:00

Här trodde man att våren var kommen - tji fick man för se det snöar!

Idag bär färden till Karlstad, min största storebror fyllde hela 40 år igår - 16 pers på 80 kvm hela helgen och vi har en stooooor hemlighet.

Min vän E, som jag jobbade tillsammans med på förra jobbet (hon slutade 1 år innan mig av samma orsaker som jag) är också gravid! Helt otroligt! Tre veckor före mig bara - vi ska få följas åt! Vilken lycka!

Puffen gör sig påmind - illamåendet knackar på och det sticks i magen.

Jippi!

2006-03-30T09:42:00.000+02:00

Hoppas detta blir verklighet!
Tillsvidare ser jag fram emot den svenska versionen.

Appropå tid

2006-03-29T13:10:00.000+02:00

Vet ni, snart har två veckor av fyra gått och jag får faktiskt medge att det gått riktigt fort ändå! Snart snart är det den 18 april och jag ber till alla gudar som finns att allt går bra fram till dess och att vi får se vår lilla lilla bebis simma omkring. Då är jag i vecka 9 om jag räknat rätt.

Det är en så overklig tanke, att det faktiskt kan vara något där inne. Det GÅR bara inte att få in i mitt huvud att det kan gå bra denna gång. Det är så stort, så otroligt fantastiskt om så är fallet.

Och två ofostriga graviditeter måste väl ändå höra till ovanligheterna?

Idag är det onsdag

2006-03-29T12:50:00.000+02:00

Och jag mår bra! Har just ätit medtagen matlåda med hemmagjorda köttbullar (recept från Cecilia), potatis och min fantastiska sås. Smaskens! Har även glufsat i mig en hel påse med "Supersalta Boyarder" och det var ta mig tusan bland det godaste jag ätit.

Snart är det dags för en lunchpromenad, det har nästan blivit obligatoriskt. Det blir nog rundan runt Gamla stan, tar ungerär en halvtimme i rask takt och det är perfekt! Sen ska jag i smyg smita in på Lindex och reka lite mammabyxor. Det klämmer något förfärligt i midjan...

Efter jobbet blir det långis runt Djurgården med kompis G. Hon har blivit dumpad IGEN och är helt knäckt, hon trodde verkligen att det skulle funka denna gången. Jag fattar inte! Hon är så jäkla söt, snygg, snäll, rolig - ja allt man kan önska. Men ändå får hon det inte att stämma. Så nu är det operation pigga upp kompis G som gäller. Jag skickade ett Gottogram igår som hon borde få med posten på jobbet idag, och ikväll blir det som sagt stärkande promenad i friska luften samt mysig fika efteråt.

Vår-rustning

2006-03-28T10:01:00.000+02:00

* Boka klipp- och slingtid - check (12/4)
* Boka färgning av fransar och bryn - check (30/3)
* Köpa vax på Bodyshop (hm, kan denna användas till bikinilinjen? Det är liksom den som är i kris och jag är dödligt trött på plockad-höna-effekten som blir av rakning) - to do
* Köpa sneakers - check (24/3)
* Bli en harmonisk och strålande mother to be med rosiga kinder, glittrande ögon, perfekt rundad mage och inget överflödigt fläsk på låren - to do

Gravvo-rapport

2006-03-27T12:29:00.000+02:00

Vecka: 6 (5+4 enligt Familjeliv)
Vikt: +1,3 kg. Ojsan.
Humör: Vid gott humör men irriterad på alla och envar mest hela tiden. Utom A. Han är den enda jag kan med.
Föda: Kebabtallrik med pommes frites och Twix. Och fruktsallad. Faktiskt. Och lite McDonalds.
Klädsel: Tidigare, på grund av för stor storlek, undanlagda svarta finbyxor från InWear som helt plötsligt sitter som gjutet och lite till.
Kroppsform: Svullen både här och där.
Gravvo-tecken: Molande mage, ömma bröst, svullen, lättirriterad, hungrig, luktkänslig.
Behov: Egen tid. Lugn och ro. Motion. Pyssla med mig själv. Känna mig fräsch. Göra mysiga saker med A.
Fråga: Exakt när började tiden gå så in i bomben sakta?

Från det ena till det andra

2006-03-27T11:15:00.000+02:00

Från det ena till det andra så bedrev jag seriös oseriös shopping i fredags efter jobbet. Arg som ett bi, och orolig som en äggsjuk höna gick jag från affär till affär och plockade åt mig vadhelst jag kände för.

Men inte blev jag gladare för det utan kom hem och grinade och levde om. A fick sig en avhyvling för att han "inte fattar någonting". Efter ett par minuter av skrik (från min sida) snyftade jag "men jag älskar ju dig" (patetiskt jag vet) och han skrattade bara åt mig och min oro stillades framåt kvällen och vi hade sen en kanonhelg!

Ovan skådas ett axplock från shoppingrundan. Jag förvärvade även ett par vita klassiska Converse, en till mascara, en kajal, ett till 3-pack med hipster-trosor (de på bilden ser för övrigt gigantiska ut men det bjussar jag på), en vit v-ringad top och en röd t-shirt med en dödskalle på.

Så här i efterhand är jag grymt nöjd med förvärvet och känner mig back on track igen. Det ska nog gå bra det här!

Om gränsen för galenskap...

2006-03-25T10:54:00.000+01:00

...går vid fem utförda graviditestester på en och en halv vecka så har jag passerat den.
Gjorde mitt femte i går kväll.

Ja, jag är gravid.

Bad day

2006-03-24T14:02:00.000+01:00

Nä. Idag är det inget roligt. Jag är inte lugn lägre. Orolig är vad jag är.
Det är så många som drabbas av flertalet missfall, varför skulle det då gå vägen för oss redan andra gången?

Att leva farligt

2006-03-23T11:00:00.000+01:00

Köpte ett par mammabyxor igår. De var SÅ snygga. Trendriktiga jeans, lite smalare nertill och snyggt slitna. Kanon både till sneakers, pumps eller stövlar.

Om nu detta går åt skogen så måtte det i alla fall gå vägen NÅGON jäkla gång och då kommer jag behöva byxorna.

Snacka om att leva farligt.

Barnrum i mina drömmar - del 2

2006-03-22T17:13:00.000+01:00

Ojojojo, så här vill jag ha det!

Hormoner!

2006-03-22T13:31:00.000+01:00

Åh, vad mina hormoner spökar!

Jag är så IRRITERAD på mina kompisar! Varför? Jo för att de RINGER mig HELA TIDEN! Vad är det för fel? Kan inte folk lämna mig ifred?

Stackarna. Hur ska de kunna veta? Jag har ju bestämt mig för att inte avslöja något om graviditeten än. Så jag gör mitt bästa för att försöka låta glad och trevlig och sen slänger jag på luren och svär. Och A, den jäklen, har mage att skratta åt mig! Bah!

Barnrum i mina drömmar

2006-03-22T11:04:00.000+01:00

Åh vad fint! Gillar det ljusa och enkla. Smart att spänna upp en lina och hänga saker i. Och den lilla söta mjukismusen är pricken över i:et!

Bästa kunderna

2006-03-22T10:16:00.000+01:00

De bästa kunderna i hela världen, ja det är mina massagekunder! Jag får så fantastiskt mycket tillbaka av dem.

Jag har sagt det förr och säger det igen - beröring är SÅ viktigt. Det är så lätt att i vardagen glömma bort att ge den där extra kramen, klappen eller smekningen.

Det är en ära för mig att vara den utvalda som får skänka dessa människor beröring - en stund att bara vara.

Bästa stället!

2006-03-21T12:56:00.000+01:00

Bästa stället som finns är Fjällbacka.

Vi åkte dit helt spontant förra sommaren (efter att jag blivit förtrollad när jag tittat på hemsidan efter att ha läst deckarmammans böcker). Det var verkligen kärlek vid första ögonkastet. Det är en idyll utan dess like. Så romantiskt och lugnt men ändå vansinnigt inspirerande.

Och vi ska dit snart igen! Den 11-14 maj. Min födelsedagspresent till A.

Förresten

2006-03-20T12:56:00.000+01:00

Puffen har redan ett namn. Vi tror att puffen är en pojke och han ska heta Elvis.

Det är SVÅRT att inte ha några förväntningar, att inte hoppas och inte planera. För oss funkade det ungefär en dag. Sen fick puffen namnet Elvis och dök upp i var och varannan mening.

Sniglar

2006-03-20T12:43:00.000+01:00

Tiden sniglar sig fram. Kan inte jag bara få somna och vakna om sidådär en 15 veckor och upptäcka att allt gått som smort och att puffen växer och frodas i magen?

Jag tycker alltid att tiden går hur fort som helst, man hinner knappt blinka mellan måndag och fredag. Men nu, när jag bara vill express-framskjuta tiden, ja då går det långsammare än långsamt.

Har i alla fall bokat ett tidigt ultraljud och det går av stapeln den 18 april. OM 4 VECKOR! Dvs en evighet. Jag kommer go crazy.

Har även ringt om tidsförfrågan för klipp- och slingtid hos Nadire på Najs. Nadire är världens bästa frisör! Som jag sagt massa gånger förut. Förhoppningsvis så finns det en tid åt mig om 2 veckor, det är liksom mellantid fram till ultraljudet då och jag kan behöva något sådant att se fram emot för att inte dessa 4 veckor ska ta kålen på mig.

Vill ni bli vår-fina? Gå till Nadire och hjula därifrån med snyggaste frisyren i stan! :-)

Våren är här!

2006-03-17T17:19:00.000+01:00

Och med våren kommer löften.
Eller? Vackert lät det i alla fall.

Mitt löfte blir att går det vägen med den här lilla puffen i magen så blir det en ny blogg. En icke-anonym blogg - något jag länge längtat efter! Vilken inriktning? Bebisliv såklart! Med en liten Jenny-twist.

Tog en helt fantastisk långpromenad på Djurgården på lunchen och det var då jag kände det. Våren är här! Snälla snälla skäggfarbror där uppe, låt den få stanna!

Avslutade promenaden med glass med hallonsås med solen i ansiktet.
Njutning i världsklass!

Mys-attack!

2006-03-17T12:31:00.000+01:00

Jag tror jag får en mys-attack. Allt är så MYSIGT just nu!

Det är så annorlunda mot förra gången. Ingen hysteri. Ingen panik. Ingen nervositet. Bara lycka och lugn. Okej, liiiite oro såklart men ändå ett lugn.

A är så fantastisk. Och så glad! Det liksom genomsyrar honom.

Aahhhhhh! Lycka lycka lycka!

Fasiken ta den som vågar sig på att beröva mig från detta.

Tackelitack!

2006-03-16T09:33:00.000+01:00

Tackelitack alla för gratulationerna! Med så många tummar och tår som hålls så bara måste det ju gå vägen denna gång :-)

Power mom

2006-03-15T15:24:00.000+01:00

Har just varit och tränat mitt första pass sedan jag fick det härliga beskedet. Känns mycket bra!

Har ju bestämt mig för att behålla lugnet och vara som vanligt och det kändes jätteskönt att träna igenom kroppen i lugn och ro. Naturligtvis tar jag det lugnt och kommer inte att köra tyngre vikter än jag gör nu, utan bara se till att kroppen hålls igång så länge jag kan. Tänkte varva lätt styrketräning med promenader och förhoppningsvis simning (det är ju så skönt att simma, men varför är det så motigt att ta sig till den där jäklans bassängen?!?)

Den där livet...

2006-03-15T09:02:00.000+01:00

...är en riktig lustigkurre!

Det körde ihop sig med projekledargrejen. Jag fick inte tjänstledigt härifrån och det gick inte att komma ifrån redan till på fredag. Min chef lovade att försöka ordna så att jag fick sluta snabbast möjligast men det kunde bli svårt att ordna på några dagar.

Sen pratade jag med redaktören och han ville inte att jag skulle säga upp mig för detta eftersom han inte kunde garantera något mer i anslutning till detta. Som han själv sa så ville han inte ha på sitt samvete att jag stod utan jobb sen. Men han betonade att en sådan person som han tror att jag är kommer de att behöva fler gånger och han kommer defenitivt att höra av sig till mig igen. Och jag är välkommen dit på fika precis när jag vill! Så jag tar det positivt och det känns faktiskt bra. Om det är meningen så händer det igen, och det känns som om jag och redaktören har en bra kontakt och han är en väldigt ödmjuk och sympatisk person.

Men. Och detta är ett stort MEN. Det är en mening med allt. Som jag skrev, livet är en riktig lustigkurre.

För jag har nämligen EN NY BEBIS I MIN MAGE!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Japp, det är sant! Testade positivt i måndags kväll! Eller rättare sagt, först testade jag svagt positivt redan på eftermiddagen med RFSU's graviditetstest som tydligen ska vara känsligare än andra (jag skulle nämligen inte ha mens förrän idag, men jag hade på känn att något var på G och ville kolla med tanke på jobbet och allt). Fick ett svagt svagt streck men ändock ett streck. Köpte två Clearblue på vägen hem och hade tänkt testa igen som igår morse. Men jag kunde såklart inte hålla mig utan provade redan på kvällen och visst var där ett plus! Fantastiskt!

Vi håller oss dock lugna båda A och jag, vågar inte riktigt glädja oss än. Det är så tidigt och vi vet nu vad som kan hända. Och det är så annorlunda denna gång, jag känner mig lugn och inte alls nervös och A hade en så härlig reaktion:

"Jenny, varje gång du sagt att du är gravid så får jag ett sånt pirr i snoppen. Jag vet inte om det har med fortplantningssystemet att göra - att jag känner mig nöjd för att jag gjort det jag ska!"

Följt av ett skrattanfall från mig.

Om allt går bra de närmaste veckorna så ska jag boka ett tidigt ultraljud så att vi får se att det verkligen ÄR en bebis där. Förra gången blev vi ju liksom snuvade på konfekten...

Förutom ni som läser detta, A's bästa kompis och min kära växelkollega som också är gravid så är det ingen som vet än. Vill ha det så denna gång. Jag vill att när vi väl berättar så ska vi kunna glädjas på riktigt!

Håll tummarna nu, att det går vägen denna gång!!!

HJÄLP!!

2006-03-13T11:20:00.000+01:00

Nu behöver jag hjälp!

Som ni kanske uppmärksammat så har jag inte skrivit något om praktikplatsen på sista tiden. Av den enkla anledningen att jag beslutat mig för att lägga den åt sidan. Jag insåg helt enkelt att jag inte kunde vara överallt på en och samma gång. Jag tänkte att om de nu gillade mig så skulle chansen komma åter. Men det var inget jag räknat med utan jag bestämde mig för att gilla läget och se framåt.

Så började jag ju på det här växeljobbet. Efter några dagar när det kändes lite jobbigt, som att jag kanske borde vara någonstans där jag kom mer till min rätt, så kändes det faktiskt allt bättre. Tryggt och bra. Något jag just nu behövde. Fritt och lugnt och dessutom kunde jag träna på arbetstid.

Tror ni inte på fasiken, att just när jag accepterat och till och med börjat gilla läget så blir jag uppringd av redaktören där jag praktiserat och han frågar om jag vill vara projektledare för två projekt som löper under sex veckor. Projekten låter hur roliga som helst och dessutom skulle jag få lön, mellan 25-30000/månad vilket jag tycker är väldigt bra för någon som aldrig jobbat som projektledare förut. En jättechans med andra ord.

Nackdelarna:
1) Det är bara sex veckor. Ingen garanti därefter.
2) Jag blir av med det här jobbet. Ingen tjänstledighet kan ges och jag får återgå till ambulerande timanställning efteråt.
3) Den trygghet jag har nu försvinner.

Vad ska jag göra??? Alla synpunkter, tips och råd mottages tacksamt. Det är bråttom!

Icke rumsrent

2006-03-10T11:34:00.000+01:00

Efter flera dagars intag av fruktsallad med nötter i STORA LASS , känner jag starkt med den här tjejen (glöm inte ljudet).

Dagens visdom:
Känner du dig lite ensam - gör då som länken ovan visar. Då kommer garanterat någon in på ditt kontor omgående.

Phu!

2006-03-09T10:27:00.000+01:00

Läkarna har nu konstaterat att svärfar har en kraftig inflammation i tarmen, men de kan inte se att den beror på cancer. Hemma hos mig och A dras nu en djup suck av lättnad. Vilken pärs!

Så var det dags igen

2006-03-08T14:12:00.000+01:00

För den månatliga skengraviditeten alltså. VARJE månad mellan ägglossning och mens så tror jag att NU händer det. Jag uppvisar alla tänkbara tecken, men olika varje månad. Den här månaden är det illamående vid matintag som är det (enlig mig) absolut säkra tecknet på att det är en bebbe i min mage. Titta på detta:

1) Häromdagen fick jag absolut inte i mig min avocadosallad med keso. Fick kväljningar av avocadon och keson som jag även ätit till frukost några timmar innan var helt plötsligt bara äcklig.
2) Tonfisken jag skulle äta igår började efter halva portionen att både smaka och lukta fisk. Då menar jag rå fisk, direkt när man drar upp den ur sjön när det fortfarande är fjäll kvar. Gräsligt.
3) Fick heller inte i mig korv med bröd på kvällen. Fick tvinga mig att svälja läbbigheten.

Dessutom molar det i magen, men det har det gjort titt som tätt på sista tiden så det törs inte ens jag lägga någon vikt vid.

Suck. Kan jag inte bara sluta att övertyda allt?

Träffade en gammal kompis igår, hon har precis slutat med p-piller och jag började drömma om hur mysigt det vore om vi var mammalediga samtidigt... Låååååånga fikor hos varandara... Promenader runt Djurgården...

Men å andra sidan så skulle det inte förvåna mig om det hände nu. När A börjat plugga och jag precis börjat plugga. Titta, nu är jag där igen. Tolkar in både det ena och det andra.

Nu - mot gymmet. Än så länge har jag inget att skylla på för att få lata mig och äta choklad hela dagarna.

Dags att köpa nytt gymkort?

2006-03-07T17:07:00.000+01:00

Schlager

2006-03-07T13:03:00.000+01:00

Jag har ju inte gjort ett ända inlägg ang. melodifestivalen i år, trots att jag älskar schlager. Men nu kan jag inte hålla mig längre. Måste få diskutera Carolas "nya look". För guds skull, hon måste ju ha gått ner en 15 kilo! Och gjort en massa andra förändringar för hon ser ut som en helt ny människa. Kolla hennes hemsida, scrolla ner till "senaste nytt" och gå in på bilder från repetitioner inför melodifestivalen. Jag är i alla fall i chock, och mina förväntningar inför lördagen är skyhöga! Jag bara ÄLSKAR när artisterna satsar allt och lägger ner hela sin själ i allt från naglar till scenframträdandet. Det är ju så det ska vara! Glamour och storsatsningar, då blir jag nöjd!

Och när jag ändå är igång - varför Jessica VARFÖR? Jag hoppades ju så mycket! Jag tycker att Jessica är helt fantastisk och i schlagersammanhang nästintill oslagbar. Varför i hela friden skulle hon då dra till med en klädsel som denna? Jag tyckte iofs inte att det var såååå jäkla farligt, har sett värre. Men hade hon bara kört en lite mer schlagervänlig outfit, i stil med denna så hade hon ju defenitivt gått vidare, för låten är kanonbra och hon strålar ju ikapp med solen. Skam att inte svenska folket kunde se bortom "porrchocken" (by the way - varför är korta shorts värre än kort kjol?) och ge henne en chans i Globen. Jag hoppas fortfarande att det blev något fel på röstningen och att Jessica som ett mirakel dyker upp i Globen vackrare och bättre än någonsin!

Nurse Jenny

2006-03-06T13:33:00.000+01:00

Jag säger då det. Som jag skrev så såg jag fram emot en myshelg med mig själv. Städa och fixa, simma och sola, snacka lite skit med kompisarna och bara vara med mig själv.

Jag prickade av städa och snacka skit med kompisar. Dock kunde jag glömma det där med mysa med mig själv, sola och simma. Städningen tog nämligen över 8 timmar (istället för de 3 jag hade räknat med, kan ni ens föreställa er hur rörigt och skitigt det visade sig vara??).

Som om inte det vore nog så ringde svärfar vid halv elva på lördagsförmiddagen och hade så vansinnigt ont i magen att han bad mig komma och hämta hunden eftersom han inte ens kunde stå. Jag blev superorolig och hastade dit, men höll nästan andan när jag var där inne av rädsla för att det var någon slags läbbig magsjuka. Vi höll SMS-kontakt under dagen och han fortsatte att ha superont. Vid 18:30 åkte han in till HS. De kunde inte hitta vad det berodde på och den första röntgen visade inget. Jag höll på att förgås av oro för att det skulle vara cancer, och A som befann sig på "grabb-resan" försökte jag lugna per telefon med att det nog inte var någon fara.

Under natten sov jag med båda telefonerna bredvid mig, eftersom jag lova svärfar att komma dit om det behövdes. Jag sov på helspänn och vaknade sjuttioelva gånger i timmen. På söndagsmorgonen satt jag i telefonen en massa och ringde sjukhuset och svärfars tjej (låter kul att säga så om äldre, men jag hittar inget bättre ord) och lovade honom att komma och hälsa på. Ordnade med bil osv och for dit och försökte lugna och trösta och hålla handen och hålla mig i styr när han plötsligt började kräkas i en sån där läskig lång påse med ring på toppen. Jag tyckte själv att jag klarade mig galant. Stackars svärfar var så orolig.

Senare på dagen efter skiktröntgen visade det sig att han "bara" fått en inflammation i tarmen, vad det nu innebär. Hoppas på att få mer information från läkarna idag.

A är enormt lättad. Han förlorade ju sin mamma i cancer precis när vi träffats och kort därefter fick ju svärfar en stroke. Så han är liksom alltid beredd att tro det värsta. Men nu hoppas vi att den här inflammationen är så "bara" som vi tror.

Som ni förstår så var jag allt annat än brun och utvilad och vältränad i går kväll. Men men, det kändes bra att kunna finnas till hands och hjälpa.

Och huset är RENT. Och kompis G's nya kille var toppen! Och jag hade faktiskt riktigt trevligt på Friday's i fredags och kanonmysigt med bästis-Anna i lördags eftermiddag. Trots allt!

Extreme makeover

2006-03-04T08:18:00.000+01:00

Före

Efter

När man har en leksaksgalen man är det tur att man har förmågan att vara kreativ (läs åka till IKEA och köpa färdigsydda gardiner och hänga upp med hjälp av en duschdraperistång).

Holy shit

2006-03-03T15:43:00.000+01:00

Vilken extremt fin inredning! Precis vad jag vill uppnå hemma. Kanske att jag lyckas om sisådär 40 år, i min takt.

På spaning

2006-03-03T13:14:00.000+01:00

Jippi, ikväll är det spaningsdags! Kompis G tar med sig nya stjärnskottet till kille (tydligen är han både känslosam och snäll OCH en hingst mellan lakanen, vad mer kan en kvinna begära?) till Friday's för uppvisning för bästa tjejerna (dvs jag, kompis C och bästis Anna). Vi har klart och tydligt meddelat att endast en uppvisning iförd stringkalsingar duger, för endast de bästa skinkorna är goda nog åt kompis G. Ord och inga visor. Vet dock inte vad övriga gäster skulle tycka om showen, så vi får väl sänka våra krav något och godta välsittande byxor. Men det är ett undantag!

Ska bli superkul och skönt att varva ner efter veckan med ett gott glas vin och lite tjejsnack (ja, under förutsättning att kompis G och den känslosamma hingsten avviker efter ett tag och det gör de nog med tanke på att de verkar vilja ägna sig åt aktiviteter som bäst lämpar sig utan sällskap av andra), har längtat efter det.

Provade en massagefotölj idag här på jobbet, supercool! Den såg ut ungeför som Joeys fotölj i vänner och det kändes nästintill som att bli knådad av en riktig person. Häftigt! Dock ersätter den ju inte den så viktiga beröringen människor emellan som är en av de största orsakerna till att jag brinner för att massera. Men det var en rolig upplevelse och skönt att få de svällande (hm) musklerna lite knådade.

Tiden stannar

2006-03-03T12:51:00.000+01:00

Som någon skrev i en kommentar - tiden stannar när man läser detta. Ibland undrar man över rättvisorna i livet.

Rolig shopping

2006-03-02T15:29:00.000+01:00

för stora och små!

Kolla här

Otrolig tjej

2006-03-01T08:49:00.000+01:00

Snubblade in på den här den här bloggen. Har snart sträckläst hela. Oerhört viktigt det hon skriver om. Vilken otrolig tjej!

På plats

2006-03-01T08:22:00.000+01:00

Phu, då var man installerad och på plats på nya jobbet. Känns bra! Men nu orkar jag inte älta mer om jobb hit och dit så jag sätter punkt för det ämnet tills vidare.

Nu snabbt över till ett betydligt mer intressant och aktuellt ämne - beach 2006! Jag är igång! Besökte arbetsplatsens gym igår och motionerade min arma rumpa och mina arma lår samt tog en kort men ack så effektiv springtur på löpbandet. Kände mig hurtig som aldrig förr. Sviterna dök upp redan igår kväll, så ser ni någon som vankar fram som en pingvin på stan idag så är det jag.

Idag blir jag gräsänka. A sticker på den årliga grabbsemestern till nordligare breddgrader. Känns riktigt skönt att få några dagar för mig själv, då schemat som bekant varit tajt på senaste tiden. Dock ser det rätt fullbokat ut - ikväll är det middag och bowling på Heron City med la familia. Mamsen är här och barnvaktar på dagarna och min syster har bestämt att ikväll ska vi umgås aktivt. Ska bli kul! Jag kommer att förlora i bowlingen, lika bra att mentalt förbereda sig på det. Sist jag bowlade så fastnade mina fingrar i bowlingklotet och jag liksom hasade med längs banan. Läckert. I morgon har jag en massagekund (en fantastisk tjej som ger massor med energi tillbaka!) och fredag ska det imundigas vin på stan efter jobbet med bästis Anna, kompis G och hennes nya kärlek!! Ska bli ofantligt spännande att få träffa underverket som enligt kompis G både är känsligheten själv och en sexmachine. Vad mer kan en kvinna begära undrar vi då? Lördagen blir det till att stiga upp tidigt och STÄDA. Vårt hus är en sanitär olägenhet av högsta grad. Så nu ska här skuras och fejas och fixas mysigt. A fyller år nästa helg och jag vill att det ska vara finfint då.

Nu sitter jag ju framför en dator hela dagarna, så I guess I'm back i blogosfären. Det är bra.

Mycket väsen för ingenting

2006-02-21T11:28:00.000+01:00

Att jag aldrig lär mig. Det gick ju jättebra. Lyckades sova en orolig sömn men vaknade upp lugn som en filbunke och allt gick så väl. Pratade med "programledaren" och denne sa att i nuläget så är de piskade att använda sig av praktikanterna från den skola de har avtal med, även om de tycker att jag gör det hela mycket bättre. Lite roligt är att när jag är där så kliver praktikanterna åt sidan och låter mig göra jobbet. Vet inte vad de tycker om det egentligen, men jag kan faktiskt inte bry mig om alla, det är så det är. Måste lära mig att ibland är det OK att se om sitt eget hus och inte alla andras. Svårt men sant.

Hur som helst så är jag väldigt välkommen att vara där så mycket jag kan och fram emot sommaren när praktikanterna försvinner så kanske kanske jag kan få bli anställd för då är det ju lättare för dem att motivera att de behöver ta in extra hjälp. Ett bättre svar kunde jag inte ha fått!

Så nu kör jag på med växel-jobbet, det känns kanon. Ska bli skönt med lite fasta rutiner! Och så kommer jag att vara på praktiken en förmiddag i veckan i den mån det går med jobbet och så tar jag en dag i taget och ser vad som händer.

Låter i mina öron strålande.

Klockan är 22:31

2006-02-20T22:28:00.000+01:00

och jag är vaken. Ni som följer denna blogg vet att det bara kan bero på en sak. Nervositet. Japp. Den har dykt upp, den där hemska ångesten - tänk om de inte gillar mig?!?!

Ska till praktikplatsen i morgon. Har inte varit där på en vecka pga att jag varit förkyld samt att jag jobbat. Så nu känns det jättenervöst. Främst för att jag måste reda ut och få svar på vissa grejer som är väsentligt (hur stavas det?) för framtiden.

Min praktikplats är ju egentligen ingen praktikplats eftersom den inte kommer via en utbildning. Utan jag har ju varit på plats så mycket jag kunnat och varit behjälplig med lite allt möjligt. Men så dök det upp några "riktiga" praktikanter, som pluggar en utbildning och har fått praktik genom den. Praktikanter som ska vara på plats på heltid i 6 månader.

Jag märkte ganska genast att den nya praktikant-tjejen hade fått uppfattningen från vissa håll att hon skulle göra de uppgifter som jag gjorde, medan jag från andra håll fått instruktioner att det var det jag skulle göra. Man skulle kunna säga att kommunikationen mellan redaktion och "programledare" (ett litet avslöjande där!) inte riktigt funkat. Och jag märkte att den andra praktikant-tjejen var väldigt osäker. Tyckte lite synd om henne. Hon fick ingen uppmärksamhet osv och jag kunde riktigt känna hur jobbigt det kändes för henne. Så jag, mitt pucko, förklarar för den "programledaren" att jag absolut inte vill ta några uppgifter från den "riktiga" praktikanten och att jag inte vill att hon ska känna sig utanför. "Programledaren" säger förvånat att denne inte alls tänkt på det men att det var bra att jag uppmärksammat det och att de kanske borde ha ett litet möte. En annan "programledare" säger att den praktikanten ska göra andra saker och inte har någon känsla för den uppgift som jag haft och som hon och en del andra i redaktionsledningen verkar tycka ingår i hennes utbildning (sorry om detta är väldigt rörigt). Dessutom skulle "programledaren" kolla möjligheterna att jag skulle kunna få betalt för att vara där varje dag. Detta är dock inte troligt eftersom man nyligen gjort stora nedskärningar.

En person i redaktionsledningen sa att jag jättegärna får vara där hur mycket jag vill och frågade om jag verkligen inte på något sätt kunde fixa betald praktik så jag kunde vara där mer. Det borde jag ju kunna tolka som att jag är uppskattad, eller hur?

Hur som helst, nu är jag skraj att jag när jag kommer i morgon ska vara helt överflödig och få höra att jag inte behövs längre och att det ska bli pinsam stämning. Klarar inte riktigt sånt.

Men å andra sidan så känner jag att jag inte kommer att hinna/orka vara där så mycket framöver (om jag inte kan få betalt såklart, då behöver jag ju inte jobba med annat också) för jag har tackat ja till ett heltidsjobb. A och jag kom överens om att den ekonomiska situationen inte riktigt funkar som den är nu och så blev jag erbjuden detta jobb på ett ställe där jag hoppat in några gånger genom bemanningsföretaget och trivts förträffligt bra. Och förfrågan dök upp precis när jag började känna att jag inte riktigt vet vad jag håller på med just nu. I och med missfallet och att jag bestämde mig för att jag skulle leva NU så har jag liksom tagit den uppgiften på allvar och vet inte riktigt vad jag gör för att tillfälle gavs och jag kände att jag måste ta chansen och vad jag gör för att jag verkligen vill. Innerst innerst inne så vill jag ju bara vara trygg, kreativ och glad och få en bebis. Kort och enkelt sagt.

Så när detta jobb dök upp, det är som växeltelefonist på en stor investmentbank, kände vi att det var bra. Så får A plugga klart och så kan vi förhoppningsvis få en liten bebis om något år eller så och sen kan jag göra mitt. Vad jag nu känner att "mitt" är då. Har ju varit livrädd för att fastna på ett ställe pga hur det var på förra jobbet på "fina firman", men här är det faktiskt väldigt trevligt. Och jag ska jobba med en supermysigt tjej som jag lärt känna bra under mina vikariat där. Vi fann varandra direkt. Arbetet är inte så jättestimulerande direkt, men det finns möjligheter och det är väldigt fritt - vi styr själva över tider etc. Det finns ett jättefint gym där man får träna gratis. Jag kan fortsätta att köra mina behandlingar vissa kvällar eller kanske någon lördag. Fortsätta klura på vad jag vill. Det känns väldigt bra.

Så nu är min plan att i morgon kolla läget - behövs jag och kan jag få betalt? Annars får jag förklara läget och säga att jag tackat ja till ett heltidsjobb och att de gärna får ha mig i åtanke framöver om det blir någon öppning. Och att jag gärna tittar in då och då när jag kan. För jag borde inte släppa detta helt, eller hur?

Problemet är bara det att jag inte riktigt vet varför jag gör det. Om det är för att jag vill eller om det är för att bevisa för mig och min omvärld att jag kan. Och jag vet inte ens om jag ställer mig denna fråga för att jag känner som jag skrev eller för att jag tvekar på min förmåga. JAG BLIR TOKIG. Jag är en komplicerad varelse. En tröttsam, komplicerad varelse. En överanalyserande, komplicerad och tröttsam varelse.

En överanalyserande, komplicerad och tröttsam varelse som verkligen måste gå och lägga sig nu.

Tips mottages tacksamt.

Fortsättning följer i morgon.

Saknar

2006-02-08T21:28:00.000+01:00

Jag saknar att blogga. Bara så ni vet. Men jag hinner inte! Lördagen den 18 februari har jag min första lediga dag på 18 dagar. Det är prio just nu, att jobba jobba jobba. Knyta kontakter. Försöka tjäna pengar. Vissa dagar går jag upp klockan fyra på morgonen och kommer hem klockan sju på kvällen...

Men det roliga är att jag bloggar i huvudet. Jag berättar små anekdoter om mitt eget liv - vad som hänt under dagen, vad jag tänker på just nu - för mig själv. Vrider på orden. Klurar på vad som skulle göra sig bra i bloggen. Och så ibland är jag på väg att skriva ett inlägg, men så stoppas jag av att det är så länge sen jag skrev något att ni som läser inte skulle fatta vad i allsindar jag skriver om!

Men jag kommer nog snart igång igen. När dessa galet fulltecknade veckor är över. För bloggen är den som räddat mig genom hela den här perioden. För att inte tala om ni som läser och kommenterar! Jag behöver den här ventilen.

Och så saknar jag familjen jag drömmer om. Det lustiga är att trots att jag nu gör saker jag tidigare bara fantiserat om så skulle jag lätt kunna offra det i en handvändning för att få känna doften av mitt barn. För att få känna mjuk plysch och ett litet hjärta som pickar mot mitt bröst. För att få se A med vårt barn i famnen. Det är så det är. Jag vill så oerhört gärna. Har dock lovat mig själv att se tiden an fram till sommaren, se vad detta kan leda till. Det här är min chans. Vill inte se det som "en kul grej" utan hoppas att det kan leda till något. Jag är nog skyldig mig själv att utforska det. Problemet är bara att jag ju nu vet att man inte kan planera barn. De är ett underverk...

Jisses, nu kom mina fingrar igång! Men måste dyka i säng nu. I morgon är en sån där 04-19 dag.

Roligt!

2006-02-02T16:13:00.000+01:00

Haha, häromdagen åt jag en MiniMeal på vägen hem. Märkte efter en stund att folk tittade på mig, men jag trodde det var inbillning. Sen märkte jag att jag hade en stor klethög med vaniljris på jackan under hakan. Såg förfärligt ofräscht ut!

Åh, det bubblar i mig! Vill så gärna lufta mig ang praktikplatsen! Men samtidigt vill jag så gärna fortsätta vara anonym och det är jag inte om jag berättar! Även om jag inte skriver så frekvent i bloggen just nu så är det så himla skönt att ha någonstans att dryfta mina innersta känslor... Jag säger som Petter: det går bra nu - men jag är helt säker på att jag kommer få någon down framöver och då vill jag kunna skriva av mig...

Men jag kan avslöja att det är SÅ kul! Fantastiskt! Och jag får göra så himla mycket mer än jag trodde, och dessutom får jag beröm av några av mina förebilder... Kul kul kul! :-)

JAAA!

2006-01-28T11:20:00.000+01:00

Det gick i lås! Jag, Jenny, i egen hög person har knipit en praktikplats. Vågar inte säga var, men som sagt så är det medierelaterat. En dröm som jag aldrig trodde jag skulle ro i land! Jag är omåttligt stolt över mig själv. Faktiskt. Screw jantelagen. Jag har faktiskt fixat detta alldeles själv. Nåja, med lite hjälp av slumpen, ödet och turen. Men ändå. Det är min egen lilla film som har pågått i några veckor. Sånt som bara händer andra.

Har vetat det i några dagar, men jag vågar liksom knappt sätta ord på det för då kanske det händer något som gör att det inte blir så i alla fall. Ni vet, skrockfull...

Börjar på onsdag. Det är en dag i veckan till att börja med. Är vansinnigt nervös. Har egentligen ingen aning om vad jag ska göra! Får försöka att bara vara mig själv, det verkar ju sannerligen som om det funkat hittills.

Och förresten, A kom in på sin utbildning! Han börjar på måndag! Han fick veta det igår så vi firade och var överlycklyckliga hela gårdagskvällen. Känns som om det äntligen vänt för oss!

Men mest stolt är jag över att jag lyckats med det jag bestämde mig för efter missfallet. Att vända det till något positivt. Att förändra mitt liv och min inställning. Göra det jag vill göra.

Tack tack tack för alla hejja-rop. Det betyder massor! Håll nu tummarna för att det fortsätter i denna anda...

Kändis-spotting del 3

2006-01-25T08:27:00.000+01:00

Jag borde bli paparazzi-fotograf. Utan att ens anstränga mig har jag senaste veckan stött på följande raringar:

1) Paulo och Lena och barn Roberto. Paolo och barnet pratade om bajs.
2) Dr Alban. Pratade om pengar i mobiltelefonen.
3) Anki Lidén. Äldre än jag trodde!
4) Fredrik (edit: Filip heter han ju!)Hammar. Mindre än jag trodde!
5) Malin Gudmunsson. Snyggare än jag trodde!
6) Melker. Kocken som var med i Let´s Dance.
7) Alexander Bard som promenerade över Medborgarplatsen.

Lite glamour åt bloggen liksom :-)

Nix

2006-01-23T08:37:00.000+01:00

Ingen bebis! Mensen kom som ett brev på posten. Men det känns okej. Det händer så vansinnigt mycket spännande i mitt liv att jag försöker att fokusera på det. Bebisen kommer när den kommer. När det är dags. Jag försöker verkligen att tänka så och det går ganska bra.

Men det jag skrev om förut, att jag inte tänkte låta missfallet bara vara något negativt, det menade jag allvar med. Jag lever stenhårt efter det nu. Fånga dagen, förverkliga mina drömmar. Ta vara på chanser. Men det är bara det att jag inte vet hur jag ska kunna skriva det här, utan att avslöja mig lite. Därför är det lite dåligt med bloggandet nu, eftersom det enda som upptar mina tankar just är en viss grej som är på gång. Jag drömmer om det på nätterna och kan inte tänkta på annat på dagarna. Jag är så nervös! Det är liksom en liten dröm som kanske kanske går i uppfyllelse.

Kan försöka att förklara lite: Det är en medie-relaterad grej, en once-in-a-lifetime-chans som dök upp som av en slump. Lite som en film faktiskt. En helt galet lustig grej. (Det är inte praktikplatsen på melodifestivalen, där gick jag tyvärr inte vidare men det var faktiskt liiiite för bra för att vara sant så jag släppte det utan att gräma mig).

Håll tummarna, jag lovar att återkomma med lite mer detaljer sen! Om det nu går i lås...

Tveksamt

2006-01-17T08:15:00.000+01:00

Ställer mig allt mer tveksam till att det är en ny bebis på gång. Visserligen molar det i magen och jag känner mig lättretad. Men, brösten ömmar inte och jag har normal matlust. Inte bara sugen på onyttigheter eller inget alls som förra gången när jag anade att något var på G. Däremot har jag mått lite illa vissa kvällar (dock inte alla) och det gjorde jag även förra gången.

Men måste det se lika ut alla graviditeter man går igenom?

Antar att det bara är att vänta till söndag-måndag, tiden får utvisa...

Kändis-spotting del 2

2006-01-16T15:51:00.000+01:00

1) Ebba Blitz - med barn i barnvagn, raskt promenerande längs Nybrogatan mot Östermalmstorg. Hon såg VÄLDIGT glad ut!

2) Daniel Westling, såg ut att vara på väg till/från ett business-möte

3) Christa Mellgren (fru till herr Christer Sandelin)

4) Adam Alsing & Gry Forsell - bästa radiopratarna som finns!

Inte illa va?! :-)

Ny bebis?

2006-01-12T18:29:00.000+01:00

Ja, jag skriver ju inte så mycket om bebisar, familjedrömmar och graviditetslängtan numera. Det känns som om jag är tom på meningar rörande det. Och så är jag inte lika totalt DESPERAT som jag var innan jag blev gravid, snarare eftertänksam och lite rädd. Inte bara för ett nytt missfall, utan även för själva grejen. Att bli förälder. Jag vet inte om rädslan/tvekan beror just på missfallet, eller om det beror på att jag växt och utvecklats så otroligt mycket sedan det hände. Jag lever nu! Jag uppskattar livet mer. Jag är mig själv hela tiden. Jag tar för mig. Jag njuter! Det är helt fantastiskt och det känns som att nya dörrar öppnas hela tiden och jag har insett att det finns så otroligt jädra mycket som jag vill hinna med i mitt liv.

Men det bor en längtan i mig. Ofta så tänker jag på det där varma lilla knytet på mitt bröst, på doften av bebishår och bebishud. På att få ha en egen familj. På att få känna vårt barn växa i mig. Och eftersom jag är av den starka tron att ett barn inte är något hinder så skulle jag ju bli helt galet lycklig om det blev så!

Och saken är den, att jag känner mig gravid. Jag har molande mensverk. Trots att det är 1 vecka och 3 dagar tills jag ska ha mens. Så brukar jag aldrig ha annars. Och jag vet att det var så jag kände förra gången. Å andra sidan törs jag inte ta något på allvar, jag vet inte vad jag inbillar mig och vad som stämmer, min kropp (för att inte tala om min hjärna!) är en riktigt lurig liten en! Men jag känner liksom på mig att det är så. Fast det har jag gjort en miljon gånger tidigare också, så min intuition är nog inte att lita på i detta fall.

Hur som helst, på söndag eller måndag vet jag. Och NI, mina kära läsare, är de första som kommer att få veta i så fall (näst efter A såklart!). Jag kommer nämligen inte att säga till någon innan de tre månaderna har gått nästa gång, men här i bloggen finns inga secrets...

Fortsättning följer.

Kändis-spotting

2006-01-11T12:11:00.000+01:00

1) Emma Perned (ni vet, prins Carl-Philips flickvän) - Jobbar på en byrå som har kontakt med den jag är på nu. Vi sa faktiskt hej!
Det ni! :-)

2) Dilba - fikade med sitt barn och en väninna på den lilla resturangen/fiket i Sturegallerian. Såg mycket vardagligt och mysigt ut.

3) Stakka Bo - promenerade i rask takt över Norrmalmstorg med svart hatt och svart rock. Såg ut att le lite grann.

Krossade fördomar

2006-01-10T14:50:00.000+01:00

Heaven, I'm in heaven... Nejdå, men fasiken vad jag har det bra!

Befinner mig på ett 3-veckors uppdrag på heltid på en reklambyrå här i Stockholm. Man har ju hört att på reklambyråer är folk stroppiga, extremt hippa och antingen klädda helt i svart eller i det trendigaste av det trendigaste. Så är ICKE fallet här. Detta är, so far (detta är andra arbetsdagen, så det kanske är lite tidigt att uttala sig egentligen), den absolut mysigaste arbetsplats jag varit på.

Jag gör en lista som vanligt:

1) Arbetstiderna – 07:30-16:30. Helt perfekt. Man hinner en massa på eftermiddagen om man vill och jag hinner även ta kunder på kvällarna.
2) VDn, som tog emot mig när jag kom igår, var noga med att påpeka att det är viktigt att medarbetarna känner sig uppskattade och har det mysigt omkring sig. I konferensrummet ska det alltid vara tända värmeljus till exempel. Även vid internmöten så ska jag erbjuda mysigt fika, dricka etc.
3) Varje morgon fixar serviceansvarig (för tillfället jag) en riktigt smaskig frukostbuffé som alla äter av tillsammas.
4) Stämningen är extremt avslappnad och lugn. Ingen stress här inte! Och ändå är detta en mkt välanlitad byrå vad jag har förstått.
5) Inga snobberi-fasoner. Tjejerna är urgulliga (okej, det finns en som är lite kylig, men hon tinar nog upp hoppas jag. Annars – skit i henne alla andra är ju toppen!) och killarna jättetrevliga.
6) Allt man gör, från det lilla till det stora, uppskattas.
7) Jag har hela tiden något att pyssla med, men det är lagom och inte alls panikartat och oorganiserat.
7) Folk tar undan sin egen disk.

Dessutom har jag bedrivit seriös kändis-spotting, men det återkommer jag med senare! :-)

Pilates

2006-01-08T20:45:00.000+01:00

Nu har jag, inspirerad av Neonglitter, beställt den här pilatesvideon. Har varit lite skeptisk till träning framför TVn och sugit på karamellen ett tag, men Neonglitters entusiasm fällde avgörandet! Ska bli spännande att testa!

En mamma och två döttrar

2006-01-08T20:08:00.000+01:00

Mamma, jag och min storasyster har en liten tradition att vi åker på SPA någon gång per år. Nu var det dock två år sedan sist när vi äntligen kom iväg i lördags. Vi brukar åka över dagen bara och så även i år. Och lika mysigt som vanligt var det!

Jag som har en något ansträngd ekonomi tog bara inträde och låg i bubbelpoolen samt i vilstolarna hela dagen medan mamma och syster tog varsin behandling. Jag deltog även i ett klassiskt yogapass och fick en smärre ångestattack när jag insåg vidden av min stelhet. Hallå?! Hunden?!?! Jag kan omöjligt stå i den till synes enkla positionen. Om jag ska ha hälarna samt handflatorna i får jag stå liksom på huk med böjda knän. Ser mest ut som (ursäkta ordvalen) att jag skitit på mig. Jag MÅSTE stretcha mer. Jag har i hela mitt liv varit aktiv och tränat mycket men alltid slarvat mig igenom stretchen. Vilket nu visar sig. Till och med min 65-åriga mamma är vigare än mig och det är en varningsklocka. Stretching here I come!

Hur som helst är det intressant att notera hur lika men ändå olika vi är, vi tre:

Mamma: Älskar sitt liv. Om hon fick ändra på något i sitt liv så skulle hon avstå. Hon är så nöjd med sitt liv och nu när hon är nybliven pensionär är hon lyckligare än någonsin. Hon tänker och grubblar inte så mycket utan är nöjd och glad. Dock är hon extremt känslig, höjer man rösten det minsta så hör man hur hon får kämpa för att dölja gråten. Hon är dessutom ganska rolig och virrig, pratar gärna med allt och alla och snurrar till saker när hon ska berätta något. Mamma är en extremt bra och uppskattad vän och kollega och en fantastisk mamma som ställer upp i alla väder.

Storasyster: Pratar EXTREMT mycket och högt. Omöjlig att få stopp på. Ifrågasätter allt hela tiden. Inte heller hon är någon grubblare utan verkar nöjd och glad. Kör liksom bara på. Hyperaktiv och har varit så sedan hon föddes. Engagerad i allt - körer, trädgårdsföreningar, gymnastikföreningar osv. Har man och tre barn som alla är lika hyperaktiva. Barnen alltså, inte mannen han är lugn som en filbunke. Hela familjen är dock väldigt aktiv och alla barn har en hoper med aktiviteter. Blir lätt irriterad men är även hon en väldigt uppskattad vän som alltid ordnar tillställningar och ser till att alla träffas. Superkänslig (igår började hon gråta på tåget för att hon är så glad att hon har förmånen att ha en lillasyster...). Ställer ALLTID upp för alla och säger aldrig nej. Ibland blir man nästan lite orolig.

Lillasyster Jenny: Ja, ni som läser den här bloggen har nog fått en ganska tydlig bild vid det här laget. Men om jag ska jämföra mig själv med mamma och syster så skulle jag nog säga att jag är den som grubblar och analyserar mest. Som ständigt söker förbättringar och förändringar. Som är bäst på att uppskatta och umgås med alla typer av människor. Ifrågasätter inte så mycket hur andra människor lever utan försöker att uppskatta alla olika val människor gör. Även jag är en uppskattad vän som ställer upp, men pga saker som hänt i mitt liv (återkommer till det i kommande blogginlägg) så är jag mer mån om att säga ifrån. Om att lyssna på mig själv och ta det lugnt. Ofta drar jag ur telefonjacket och stänger av mobilen, något som gör min syster vansinnig! Jag är nog den som också analyserar mig själv mest och som är mest medveten om mina personlighetsdrag. Känsligheten har vi dock gemensamt alla tre... Även om det är på olika sätt ibland.

Jag är så lyckligt lottad som har min mamma och min syster. De har i hela mitt liv skämt bort mig med enormt mycket kärlek och uppmärksamhet. Jag är aldrig ensam så länge de finns. Jag har verkligen insett vilken förmån det är och jag gör allt för att ge tillbaka allt jag fått av dem genom åren.

Ekonomiförstöraren nr 1...

2006-01-04T17:24:00.000+01:00

...H&M´s vår/sommar katalog har anlänt! Jag älskar alla topparna och klänningarna! Vill ha alltihopa. Men nu sitter jag och försöker bestämma vad jag ska välja. Och det verkar som om det blir helt annat än jag först tänkt. Och allt verkar bli i svart och vitt, inte i de härliga pastellerna som jag föll fär vid första anblicken! Vadan detta? Frågorna kring mitt väsen äro outgrundliga :-)

Positivt tänkande

2006-01-04T16:48:00.000+01:00

Jodå. Jag övar mig övar mig fortfarande. Så här kommer en dagens bästa (lite klurigt, för det har inte hänt så mycket idag):

1) Trevlig kollega på dagens uppdrag.
2) Jag köpte ett nytt mycket bra läppbalsam (naturkosmetiskt såklart! Märket heter Sante).
3) Iskall men uppfriskande promend på lunchen. Skönt! Och så blir det promenad till Stockholm Södra efter jobbet. Jag förbereder mig inför joggingsäsongen. Vågar inte springa nu när det är så halt så det blir promenixer istället.
4) Ikväll kommer kompis C på massage. Mysigt!

Spänning

2006-01-04T12:04:00.000+01:00

A har blivit lite gladare, det verkar som han kanske kommer in på sin utbildning ändå och det vore fantastiskt! Ingen är mer värd att få satsa lite på sig själv mer än han! Hoppas hoppas! Efter massiv övertalning från min sida ringde han till skolan och fick till svar "men så bra att du ringer!!" för det visade sig att väldigt många har tackat nej. Så nu ligger jag defenitivt på hans topplista! :-)

Och så håller jag tummarna utav bara fasiken även för mig själv. Jag har nämligen under december månad varit med i en tävling där man kan vinna en praktikplats på melodifestivalen och jag har kommit så pass långt att jag fått skicka in mitt CV! Nu är det bara att hoppas på att jag får komma på en intervju. Jag är ju som bekant för vissa totalt schlagertokig så det vore drömmen! Dessutom har jag haft en liten liten fot med i vissa TV-produktioner för ett par år sedan och det var vansinnigt roligt! Tänk om... Men det är nästan för bra för att vara sant! Att i fem veckor få åka runt på de olika deltävlingarna, möta nya människor, vara självständig och bo på hotell, lära mig massa nya saker, uppleva melodifestivalen backstage på plats... JAG VILL! :-)

Samma lika

2006-01-03T23:10:00.000+01:00

Alltså, jag vet inte vad jag ska skriva. Jag känner mig som om jag bara ältar och ältar samma saker! Gnäller och är negativ. Jag har liksom inga ord för känslorna jag har. Kan inte placera dem i ett fack. Känner mig lite som i ett vägskäl fast jag vet inte vart vägarna leder. Jag orkar liksom inte försöka skriva ner dem.

Men jag mår bra. Jobbet går bra och jag har med mina mått mätt många kunder och det är fantastiskt roligt och berikande. Jag gör något meningsfullt. Livet rullar på. Men jag har en enorm frihetslängtan. Vill ta med mig A och åka till ett land långt långt bort. Jag vill vara ifred. Jag vill vara vacker för honom. Vara bara mig. Utan krav. Jag vill leva och älska. Skjuta bort allvaret. För bara en liten stund skulle jag vilja bara vara mig. Den jag är. Den jag vill vara. Inte duktiga Jenny som lagar matlåda och sköter ekonomin. Inte ansvarsfulla Jenny. Jag vill vara busiga Jenny. Jag vill ha brunbränd hy och slitna kläder. Jag vill skratta och sova länge i varma svettiga lakan. Jag vill lära mig något nytt. Jag vill träffa människor som inspirerar mig. Och kanske skapa ett nytt litet liv på vägen.

Livet är så kort. Vem vet vad som händer i morgon? Vad väntar vi på?

Hoppsan. Fick visst lite ord på känslorna ändå. Jag behöver nog skriva. Även om jag inte har den minsta lust.

Cecilia, min mamma-idol, ska avsluta sin blogg. Ett tag funderade jag på detsamma. Men jag tror jag stannar kvar faktiskt.

Moblogg

2005-12-28T16:03:00.000+01:00

Hightech! Bloggar från min mobil :) Har fortfarande svårt att sätta ord på mina tankar just nu, därav inget bloggande på sista tiden. Julen var bra men stressig. Inte alls så lugn och mysig som den brukar vara. Och A och jag har bråkat och varit arga och haft känslostormar så jag är helt slut. Men som vanligt kom vi ur det och den där mysiga "efter bråk känslan" har nu infunnit sig. Inget rubbar vår kärlek nuförtiden. Tid för mig att inse och lita på det. Nu är vi på väg till Norge. Känns bra!

Punktering

2005-12-23T09:54:00.000+01:00

En vecka utan bloggande. Jag vet helt plötsligt inte vad jag ska skriva! Och tiden, var tar den vägen? Här följer en liten uppdatering av vad som pågår i Jennys Universum just nu. I punktform. Därav rubriken. Stor humor.

1) Jag får massa uppdrag och massa beröm. Det kanske inte är fel på mig trots allt?
2) I morgon är det julafton och mina ögon börjar redan nu tindra som på ett barn. Jag ÄLSKAR julafton. Årets mysigaste och mest romantiska dag. Jag ska vara finklädd och ljuv.
3) Just nu sitter jag på värsta flashiga kontoret som ser ut som en lägenhet i en inredningstidning. Det är så tyst så tyst och så tomt så tomt. Det har ringt ett samtal på hela morgonen. Och det var en felringning.
4) Att sluta äta godis gick käpprätt åt h-e. Jag känner mig mer än någonsin som en sockerstinn flodhäst. Jag borde hållit på min gamla regel - att aldrig förbjuda mig själv något för det ger bara tvärtom-effekt.
5) Jag är sexuellt frustrerad. Har i det närmaste glömt hur man gör. Hur f*n hinner folk med sånt?
6) Den där "kompisen" jag skrev om måste jag nog gå vidare från. Fick höra att hon snackat skit om alla som var på vår glöggfest. Och de som var där är de jag älskar. Mina vänner och min familj. Där går min gräns. Fortsättning följer...
7) A är ledsen. Han blev inte antagen på sin utbildning. Jag försökte trösta genom att hyra mysiga filmer och föreslå nedkrypning mellan täcken i soffan. "Jag vill inte se nån film, jag vill döööööööööööööö" var hans respons. Mitt hjärta brister. Vill ju att han ska vara glad.
8) Undrar när vi får en bebis. Jag är rädd. Jag var så redo förut, nu är jag det inte alls. Och med tanke på ovanstående punkt 5 så lär det ju dröja i alla fall... Men jag längtar.
9) Det är häftigt att ha en fungerande, rolig och stimulerande vardag. Det är en ny värld. Äntligen!
10) På tisdag ska vi åka till Norge. Vill jag verkligen det? Eller gör jag det för någon annans skull? Sådana tankar är intressanta. Vad vill jag? Vad gör jag för att inte göra andra besvikna?
11) Det gror en historia i mitt huvud. Spännande.
12) Snart är det nytt år. Alltid lika inspirerande! Olika planer och listor tar form i mig. Jag tror detta blir mitt år.
13) Jag vill dansa! Kan detta vara något för mig?
14) A's mormor (som är som en mormor även för mig som inte haft någon på många många år) ligger på sjukhus. Hon är jättedålig. Har bland annat fått en hjärtinfarkt. Måtte hon klara sig. Jag har fått i uppdrag att inhandla en julklapp åt henne. Måste tänka ut något riktigt fint.
15) Trots att A var ledsen hade han gjort skinka och städat hemma när jag kom hem igår. Och rengjort spisfläkten!

Tjejmiddag

2005-12-16T23:50:00.000+01:00

Nyss hemkommen från en jättetrevlig tjejmiddag hos kompis G. Supermysigt och roligt. Tre tjejer i myskläder - varav en (jag) agerade pricken över i:et i Helly Hansen långkalsonger - cider, god mat, glass och tjejsnack. Kunde det ha blivit annat än lyckat?!

Nu måste jag krypa i säng, det blir till att kliva upp tidigt då jag ska ta tåget redan 9:30 in till stan för att möta Åsa som anländer från landet 9:50. Och jag behöver massa sömn, för jag känner att en förkylning gror i kroppen och det gick upp för mig idag att sjukpenning inte riktigt existerar i mitt liv nu! Och så har jag så roligt att jag inte alls känner för att bli sjuk! Så om det inte känns bättre i morgon så kommer söndagen att spenderas mellan lakanen med en bok. Det låter faktiskt väldigt skönt... Apropå böcker så har jag inte uppdaterat Boktips på år och dar. Jag har läst en massa bra böcker på sista tiden så jag ska ta mig i kragen och skriva om dem. Just bara för att det är så himla kul att ha kvar sen!

Lite arg är jag på A också, för han vägrade att hämta mig från tjejmiddagen, "jag kan betala en taxi" lät det från honom. Fasiken heller tänkte jag och tog mig hem kommunalt med hjärtat bankande. Hemskt att man ska behöva vara rädd... Men det gick bra!

Natti natti och ha en fortsatt underbar helg!

Mina damer och herrar...

2005-12-15T22:35:00.000+01:00

...fröken Jenny mår bra! Börjar känna mig stabil. Med stabil menar jag att jag börjar känna att jag mer och mer kan acceptera hur jag är. Inklusive berg-och-dalbanor. Och jag kämpar med att inse att jag faktiskt är bra. Och snäll. Och ganska snygg ibland faktiskt.

Det bästa de senaste dagarna:

1) Det är en fantastisk känsla att trivas så bra med vardagen som jag gör nu. Att jag väntat så länge med att byta jobb framstår nu som en fullständig obegriplighet!

2) Idag, när jag kom hem från uppdrag, väntade dessa rader på min mail från min chef på bemanningsföretaget:

"Hej Jenny,
Jag vill bara ge dig lite beröm som jag fick från XXX, det är jättenöjda med din insats... mycket tillmötesgående och professionell... sas det bland annat. Så jag vill bara tacka dig för ett bra jobb!"

Gissa om jag blev glad?! Och det lustiga är att jag kände det som om jag gjorde ingenting, för det var så lugnt. Men jag gjorde rent i deras skafferi, det måste varit det som gjorde susen! :-) (och en liten röst i mitt inre säger mig att det också kan ha med att göra att jag faktiskt är väldigt trygg i den här rollen och att det nog märks mer än jag tror...)

3) Absolut bäst av allt - på lördag kommer Åsa till mig! Så fantastiskt roligt ska det bli! Vi ska mötas på stan, gå runt lite och trängas bland alla folk och fika på nåt mysigt ställe, och sen ska vi åka hem hit så hon får se hur jag bor. Och det roligaste av allt är att hon är precis lika glad som jag att hon ska få se hur mitt liv ser ut! Jag är så lycklig så jag nästan bubblar över.

Den här fantastiska utsikten har jag haft framför mig hela dagen idag...

Men så irriterande!

2005-12-15T14:38:00.000+01:00

Jag sitter vid en Mac och jobbar och bloggersidan ser inte alls ut som den gör vid en PC och jag kan inte få inlägget att se ut som jag vill! Knapparna där man redigerar och förhandstittar syns inte ens! Och inte de där man väljer storlek och stil heller! Morr! Jag som skulle passa på och blogga när det är så lugnt här i skyskrapan jag befinner mig i.

Någon som vet varför?

Tanke om livet

2005-12-13T17:29:00.000+01:00

En intressant tanke slog mig nyss. En ny vinkling på min resa genom livet.

Det är ju just vad livet är. En resa. Och väljer man att se det så blir det faktiskt spännande! Det är spännande att utvecklas som människa. Vart kommer mina vägar att bära? Det är spännande med alla uppförsbackar och och nedförsbackar. Faktiskt så är det det. Om man väljer att se det så.

Tankens kraft är enorm. Den styr hur vi mår och hur vi förhåller oss till livet som vi lever. Min största utmaning i livet just nu är att lära mig se det positiva. Det är en konst. En svår sådan, men likväl en konst som alla kan lära sig behärska tror jag.

Brun utan sol...

2005-12-13T17:00:00.000+01:00

...planerar jag att bli ikväll. Jag har en tendens att bli galet blek på vintern. Fram emot november ser jag ut som finska flaggan. Mindre roligt. Dock var det väldigt bra i skolan, om jag till exempel hade sjukanmält sig fast jag inte var sjuk. Fick alltid höra när jag kom tillbaka "ja du ser lite blek ut fortfarande, mår du verkligen bra?".

Mindre kul är det när man är vuxen och vill vara så där lite nonchalant läcker ni vet.

Fick idag tips från en synnerligen fräsig tjej här i godisland om att det finns några slags brun-utan-sol-servetter på Åhléns, 100 st i en förpackning för 100 kr, som ska vara jättebra. Ett sådant inköp får det allt bli. Och så en bra peeling innan så blir jag som vore jag nyss hemkommen från en solsemester.

Och det är ju inte helt fel.

Trevlig bloggare!

2005-12-13T16:52:00.000+01:00

Idag har jag träffat ännu en trevlig bloggare, nämligen Ida! Ida är numera den lyckliga ägarinnan till mina guldskor.

Tänk vad många trevliga människor det finns, som jag aldrig skulle träffat om det inte var för bloggen.

Länge leve bloggen säger jag! :-)

I godisland

2005-12-13T15:28:00.000+01:00

Jag befinner mig i godisland. På uppdrag i godisland, det låter det!

I själva verket är det samma investmentbank som förra veckan, men det fina i kråksången är att man får äta HUR MYCKET GODIS MAN VILL!

Det mindre fina i kråksången är att jag i ett svagt ögonblick i söndags bestämde mig för att jag inte får äta godis (chokladkakor, smågodis etc.) förrän i påsk. Som en utmaning! För att känna hur det känns att inte vara fylld och däst av socker titt som tätt.

Och nu sätts min karaktär på prov vill jag lova!

Jag tar till all styrka jag har och siktar in mig på fredagens tjejmiddag när kompis G ska bjuda på cheesecake :-)

Vänskap

2005-12-13T12:48:00.000+01:00

För mig är det lätt att definiera vänskap. Vänskap för mig är total kärlek, när man älskar varandra trots fel och brister, när man kan vara totalt sig själv i alla lägen, när man VET att man är uppskattad för den man är, när man kan ringa en timme innan man ska träffas och säga att man inte orkar utan sura miner, när man kan säga nej utan anledning...

Genom åren har jag upplevt olika vänskaper. En vanlig typ av vänskap är den som bara tar energi. Där man har en konsigt känsla i magen, att det inte riktigt är bra. Där man inte är riktigt bekväm. Med åren har jag lärt mig att säga adjö till sådana vänskaper. Klippa banden. Det är svårt, men för mig är det nödvändigt. Tid och känslor är dyrbara, jag varken vill inte ge det till något som inte ger mig något tillbaka.

Jag har insett att det finns fyra tjejer som jag älskar. Här i bloggen omnämnda som bästis-Anna, kompis G, Åsa och kompis C. Alla är de mina allra bästa vänner. Jag älskar dem av hela mitt hjärta, trots att de stundtals gör mig galen. Men vi är oss själva inför varandra. Vi kan gråta, vi kan skratta med mat i munnen, vi kan lukta illa eller ha fett hår. Vi kan berätta allt utan att skämmas. Ringa mitt i natten och gråta. Sitta tysta en hel kväll. Och jag vet att de uppskattar mig. Jag VET det. Det är en av de få saker som jag är säker på, där jag inte behöver vara orolig för att inte duga.

Dessa personer vill jag omge mig med. Inte personer som tar och tar. Som snackar skit. Som är avundsjuka.

Det finns en person i mitt liv nu, som jag inte är säker på att jag vill ha där. Alla har vi dåliga sidor, men... Jag är trött på att få höra skitsnack om vår gemensamme vän (en av ovanstående bästa), trött på att få höra att hon snackat skit om mig till vår gemensamme vän (såklart vi talar om det för varandra, vad tror hon?), trött på stela middagar med hennes andra sk kompisar som bara bryr sig om yta, Stureplan och flashiga jobb, trött på fasaden som hon sätter upp, trött på att öppna mig och ge av mig själv i syfte att hjälpa henne att må bättre. Hon är en fin tjej på många sätt, men... Jag vet inte. Jag känner bara som jag skrev ovan, jag vill inte slösa min tid. Jag vet att den här tjejen är avundsjuk på mig. Att hon är ledsen, att hon inte mår bra. Att det är därför hon ibland beter sig konsigt. Men jag vet inte om jag kan hjälpa (gudarna ska veta att jag försökt!). Och det är trisst när man får höra skitsnack medan hon till mig säger att hon verkligen ser upp till mig. Tonårsfasoner enligt mig.

Droppen var i lördags, i samband med vår glöggfest. Orkar inte dra detaljerna, men det fick mig att ifrågasätta.

Det finns ju människor som jag njuter av, som jag vill ge av mig själv till och som ger mig något. Varför då slösa energi på något som inte får en att må bra?

Jag funderar vidare...

Lite äcklig

2005-12-12T22:40:00.000+01:00

Jag borde verkligen duscha. Nu och inte sen. Efter tre helkroppsmassager är man rätt svett. Men jag orkar bara inte. Jag tror jag kryper ner mellan lakanen. Lite skönt svettig sådär. Gottar mig lite.

Det är rätt mysigt att vara lite äcklig ibland.