2006-05-03

Njutning?

Förväntningar är både bra och dåligt.

Mina förväntningar på en graviditet har tidigare varit skyhöga. Likt ett barn inför julafton har jag trott att jag ska må bättre än någonsin, att jag ska få ro, att jag ska stråla, att jag ska befinna mig i ett lyckorus.

Så blev det inte.

Jag tycker det är jobbigt! Jag mår ständigt dåligt på ena eller andra sättet. Oron gör mig knäpp och mitt humör är bland det värsta jag upplevt. Jag beundrar A som står ut.

Jag vet att många känner så här i början. Att det går över och att man fram emot mitten av graviditeten känner mer njutning och tillfredsställelse. Jag vill att det ska vara mitten av graviditeten NU!

Som tur är har jag en hel del milstolpar som gör att det är lättare att ta sig framåt. Nästa onsdag den 10 maj är det dags för NUPP-testet. En superviktig dag då vi får se vår lilla bebis igen och få veta i alla fall lite mer om dess hälsa. Efter det blir det raka spåret hem till svärfar och berätta. DET ser jag fram emot! På helgen sen är det dags att avslöja för A's kusin som också väntar barn och helgen efter det är det dags för tjejerna att få veta och sedan är det bara en vecka kvar innan mamsen ska få sitt livs bästa morsdags-present.

Jag försöker att fokusera på detta roliga och jag försöker att se framför mig vårt vackra barn, hur mysig julen kommer bli och hur underbart det ska bli med en egen familj. Det gör det hela mycket lättare.

Men det är svårt att inte tänka på allt som kan gå fel. Att inte oroa sig för hur det ska gå, hur A och jag ska klara av det, hur jag ska klara av det, om jag kommer att förändras negativt (läs: om jag från och med nu alltid kommer att vara en levande bomb beredd att explodera precis när som helst).

Som sagt. Förväntningar kan vara spännande men det kan nog vara bra att tona ner dem lite i alla fall. Det blir ju liksom aldrig riktigt som man tänkt sig.

(Ibland blir det faktiskt ännu bättre hälsar ängeln på min högra sida och blänger surt på den retsamma djävulen som sitter på min vänstra)

10 Comments:

Blogger Kaffeflickan said...

Jag hatade min första graviditet. Mådde as i nio månader.
Helt klart inga höga förväntningar där inte...
Men jisses så mycket bättre det blev efteråt, och jag tror faktiskt att vi har det bättre med vårt barn än många andra som kanske trodde att barn skulle vara en dans på rosor, guld och gröna skogar eller lösa redan tidiga äktenskapsproblem. För inget av det är det, det lovar jag. Men det mest fantastiska som finns.

Det är okej att tycka att graviditeten är jobbig.

Hellre det än att göra som min hatade moder, som säger att hon bara har mått bra två gånger i sitt liv och det var under båda graviditeterna - vad säger det om hennes uppfattning om hela vårt liv och sitt eget föräldraskap...

03 maj, 2006 17:55  
Blogger petra said...

Nära! Oj då!
Hur nära?

03 maj, 2006 19:40  
Anonymous Jonna said...

Det är helt okej att inte tycka det är lattjolajbans att vara gravid. Det är helt okej att humöret pendlar upp och ner som värsta berg-o-dalbanan. När man är gravid får man göra (nästan) som man vill. Bara man tar hand om sig och bäbisen i magen! Och vad gäller förväntningar... Det är helt okej att drömma sig bort. Men du, som du skrev, det blir aldrig som man tänkt sig! På gott och ont. :) Kram!

03 maj, 2006 20:26  
Blogger I Jennys värld... said...

erika: Ja, jag har förstått att fler har tyckt att det är jobbigt och det är ju skönt att inte vara ensam. Men jag hoppas och tror att det vänder snart, att lyckokänslan som faktiskt är stor ska tränga undan oron och de negativa tankarna :-)

Petra: I samma kommun-nära :-) Någon kilometer typ!

04 maj, 2006 09:16  
Blogger I Jennys värld... said...

jonna: Skönt att höra! Får ändå lite dåligt samvete. Men A är en sann klippa och fnissar mest åt mig :-)

04 maj, 2006 09:17  
Blogger Maria said...

Graviditeter är så olika. Min pappas sambo är gravid nu och hon är trött och hungrig, men annars är det som vanligt, inget illamående.
Mamma mådde illa när hon väntade mig och min syster.
Men som de tidigare har sagt så är det okej att tycka att graviditeten är jobbig, bara du älskar barnet som ska komma. Vilket nog blir lättare när det väl är ute. Många brukar säga att det är först när bebisen kommer ut som man verkligen inser att man har en liten pojke/flicka. Så är det nog.

04 maj, 2006 09:18  
Blogger baby or not said...

Lyssna på ängeln på din högra sida. Den tar hand om dig och ser till att allt går bra.
Men det är helt okej att må skit och vara på dåligt humör, det hör liksom till. Och det går över - tro mig - jag var en trötsam jävel i tre månader, men nu, i vecka 17 känner jag mig sådär glad och harmonisk som jag vill vara, hela tiden

04 maj, 2006 12:18  
Blogger I Jennys värld... said...

baby or not: DET var sannerligen en lättnad att höra! Ska baske mig börja sätta kryss i kalendern och räkna ner :-)

04 maj, 2006 14:17  
Blogger Karin said...

Jag minns också att jag mådde jättebra mellan vecka 15-30 typ :-) Det var härligt. Sen blev jag tröttare och tröttare...
Jag trivdes inte med att folk skulle ta på magen och bli onödigt intima. Ens kropp hamnar i fokus på ett konstigt sätt!
Grejen med graviditeten är också att när man är gravid är man så otroligt fokuserad på graviditeten. Man har nästan för mycket tid att tänka efter och känna efter och oroa sig! När bebisen kommer undrar man vad det var som var så speciellt med att vara på tjocken, det är ju EFTERÅT som är viktigt :-)
Lycka till med lillknodden i magen! Det ska bli så spännande att följa allt i din blogg!!

04 maj, 2006 19:53  
Anonymous Anonym said...

BUY CHEAP SUPER VIAGRA ONLINE AND SAVE 70 % OF MONEY...
BUY CIALIS ONLINE NOW! Small PRices, discounts!

CHASE CARDS RATES

08 mars, 2007 01:49  

Skicka en kommentar

<< Home