2006-01-28

JAAA!

Det gick i lås! Jag, Jenny, i egen hög person har knipit en praktikplats. Vågar inte säga var, men som sagt så är det medierelaterat. En dröm som jag aldrig trodde jag skulle ro i land! Jag är omåttligt stolt över mig själv. Faktiskt. Screw jantelagen. Jag har faktiskt fixat detta alldeles själv. Nåja, med lite hjälp av slumpen, ödet och turen. Men ändå. Det är min egen lilla film som har pågått i några veckor. Sånt som bara händer andra.

Har vetat det i några dagar, men jag vågar liksom knappt sätta ord på det för då kanske det händer något som gör att det inte blir så i alla fall. Ni vet, skrockfull...

Börjar på onsdag. Det är en dag i veckan till att börja med. Är vansinnigt nervös. Har egentligen ingen aning om vad jag ska göra! Får försöka att bara vara mig själv, det verkar ju sannerligen som om det funkat hittills.

Och förresten, A kom in på sin utbildning! Han börjar på måndag! Han fick veta det igår så vi firade och var överlycklyckliga hela gårdagskvällen. Känns som om det äntligen vänt för oss!

Men mest stolt är jag över att jag lyckats med det jag bestämde mig för efter missfallet. Att vända det till något positivt. Att förändra mitt liv och min inställning. Göra det jag vill göra.

Tack tack tack för alla hejja-rop. Det betyder massor! Håll nu tummarna för att det fortsätter i denna anda...

2006-01-25

Kändis-spotting del 3

Jag borde bli paparazzi-fotograf. Utan att ens anstränga mig har jag senaste veckan stött på följande raringar:

1) Paulo och Lena och barn Roberto. Paolo och barnet pratade om bajs.
2) Dr Alban. Pratade om pengar i mobiltelefonen.
3) Anki Lidén. Äldre än jag trodde!
4) Fredrik (edit: Filip heter han ju!)Hammar. Mindre än jag trodde!
5) Malin Gudmunsson. Snyggare än jag trodde!
6) Melker. Kocken som var med i Let´s Dance.
7) Alexander Bard som promenerade över Medborgarplatsen.

Lite glamour åt bloggen liksom :-)

2006-01-23

Nix

Ingen bebis! Mensen kom som ett brev på posten. Men det känns okej. Det händer så vansinnigt mycket spännande i mitt liv att jag försöker att fokusera på det. Bebisen kommer när den kommer. När det är dags. Jag försöker verkligen att tänka så och det går ganska bra.

Men det jag skrev om förut, att jag inte tänkte låta missfallet bara vara något negativt, det menade jag allvar med. Jag lever stenhårt efter det nu. Fånga dagen, förverkliga mina drömmar. Ta vara på chanser. Men det är bara det att jag inte vet hur jag ska kunna skriva det här, utan att avslöja mig lite. Därför är det lite dåligt med bloggandet nu, eftersom det enda som upptar mina tankar just är en viss grej som är på gång. Jag drömmer om det på nätterna och kan inte tänkta på annat på dagarna. Jag är så nervös! Det är liksom en liten dröm som kanske kanske går i uppfyllelse.

Kan försöka att förklara lite: Det är en medie-relaterad grej, en once-in-a-lifetime-chans som dök upp som av en slump. Lite som en film faktiskt. En helt galet lustig grej. (Det är inte praktikplatsen på melodifestivalen, där gick jag tyvärr inte vidare men det var faktiskt liiiite för bra för att vara sant så jag släppte det utan att gräma mig).

Håll tummarna, jag lovar att återkomma med lite mer detaljer sen! Om det nu går i lås...

2006-01-17

Tveksamt

Ställer mig allt mer tveksam till att det är en ny bebis på gång. Visserligen molar det i magen och jag känner mig lättretad. Men, brösten ömmar inte och jag har normal matlust. Inte bara sugen på onyttigheter eller inget alls som förra gången när jag anade att något var på G. Däremot har jag mått lite illa vissa kvällar (dock inte alla) och det gjorde jag även förra gången.

Men måste det se lika ut alla graviditeter man går igenom?

Antar att det bara är att vänta till söndag-måndag, tiden får utvisa...

2006-01-16

Kändis-spotting del 2

1) Ebba Blitz - med barn i barnvagn, raskt promenerande längs Nybrogatan mot Östermalmstorg. Hon såg VÄLDIGT glad ut!

2) Daniel Westling, såg ut att vara på väg till/från ett business-möte

3) Christa Mellgren (fru till herr Christer Sandelin)

4) Adam Alsing & Gry Forsell - bästa radiopratarna som finns!

Inte illa va?! :-)

2006-01-12

Ny bebis?

Ja, jag skriver ju inte så mycket om bebisar, familjedrömmar och graviditetslängtan numera. Det känns som om jag är tom på meningar rörande det. Och så är jag inte lika totalt DESPERAT som jag var innan jag blev gravid, snarare eftertänksam och lite rädd. Inte bara för ett nytt missfall, utan även för själva grejen. Att bli förälder. Jag vet inte om rädslan/tvekan beror just på missfallet, eller om det beror på att jag växt och utvecklats så otroligt mycket sedan det hände. Jag lever nu! Jag uppskattar livet mer. Jag är mig själv hela tiden. Jag tar för mig. Jag njuter! Det är helt fantastiskt och det känns som att nya dörrar öppnas hela tiden och jag har insett att det finns så otroligt jädra mycket som jag vill hinna med i mitt liv.

Men det bor en längtan i mig. Ofta så tänker jag på det där varma lilla knytet på mitt bröst, på doften av bebishår och bebishud. På att få ha en egen familj. På att få känna vårt barn växa i mig. Och eftersom jag är av den starka tron att ett barn inte är något hinder så skulle jag ju bli helt galet lycklig om det blev så!

Och saken är den, att jag känner mig gravid. Jag har molande mensverk. Trots att det är 1 vecka och 3 dagar tills jag ska ha mens. Så brukar jag aldrig ha annars. Och jag vet att det var så jag kände förra gången. Å andra sidan törs jag inte ta något på allvar, jag vet inte vad jag inbillar mig och vad som stämmer, min kropp (för att inte tala om min hjärna!) är en riktigt lurig liten en! Men jag känner liksom mig att det är så. Fast det har jag gjort en miljon gånger tidigare också, så min intuition är nog inte att lita på i detta fall.

Hur som helst, på söndag eller måndag vet jag. Och NI, mina kära läsare, är de första som kommer att få veta i så fall (näst efter A såklart!). Jag kommer nämligen inte att säga till någon innan de tre månaderna har gått nästa gång, men här i bloggen finns inga secrets...

Fortsättning följer.

2006-01-11

Kändis-spotting

1) Emma Perned (ni vet, prins Carl-Philips flickvän) - Jobbar på en byrå som har kontakt med den jag är på nu. Vi sa faktiskt hej!
Det ni! :-)

2) Dilba - fikade med sitt barn och en väninna på den lilla resturangen/fiket i Sturegallerian. Såg mycket vardagligt och mysigt ut.

3) Stakka Bo - promenerade i rask takt över Norrmalmstorg med svart hatt och svart rock. Såg ut att le lite grann.

2006-01-10

Krossade fördomar

Heaven, I'm in heaven... Nejdå, men fasiken vad jag har det bra!

Befinner mig på ett 3-veckors uppdrag på heltid på en reklambyrå här i Stockholm. Man har ju hört att på reklambyråer är folk stroppiga, extremt hippa och antingen klädda helt i svart eller i det trendigaste av det trendigaste. Så är ICKE fallet här. Detta är, so far (detta är andra arbetsdagen, så det kanske är lite tidigt att uttala sig egentligen), den absolut mysigaste arbetsplats jag varit på.

Jag gör en lista som vanligt:

1) Arbetstiderna – 07:30-16:30. Helt perfekt. Man hinner en massa på eftermiddagen om man vill och jag hinner även ta kunder på kvällarna.
2) VDn, som tog emot mig när jag kom igår, var noga med att påpeka att det är viktigt att medarbetarna känner sig uppskattade och har det mysigt omkring sig. I konferensrummet ska det alltid vara tända värmeljus till exempel. Även vid internmöten så ska jag erbjuda mysigt fika, dricka etc.
3) Varje morgon fixar serviceansvarig (för tillfället jag) en riktigt smaskig frukostbuffé som alla äter av tillsammas.
4) Stämningen är extremt avslappnad och lugn. Ingen stress här inte! Och ändå är detta en mkt välanlitad byrå vad jag har förstått.
5) Inga snobberi-fasoner. Tjejerna är urgulliga (okej, det finns en som är lite kylig, men hon tinar nog upp hoppas jag. Annars – skit i henne alla andra är ju toppen!) och killarna jättetrevliga.
6) Allt man gör, från det lilla till det stora, uppskattas.
7) Jag har hela tiden något att pyssla med, men det är lagom och inte alls panikartat och oorganiserat.
7) Folk tar undan sin egen disk.

Dessutom har jag bedrivit seriös kändis-spotting, men det återkommer jag med senare! :-)

2006-01-08

Pilates

Nu har jag, inspirerad av Neonglitter, beställt den här pilatesvideon. Har varit lite skeptisk till träning framför TVn och sugit på karamellen ett tag, men Neonglitters entusiasm fällde avgörandet! Ska bli spännande att testa!

En mamma och två döttrar

Mamma, jag och min storasyster har en liten tradition att vi åker på SPA någon gång per år. Nu var det dock två år sedan sist när vi äntligen kom iväg i lördags. Vi brukar åka över dagen bara och så även i år. Och lika mysigt som vanligt var det!

Jag som har en något ansträngd ekonomi tog bara inträde och låg i bubbelpoolen samt i vilstolarna hela dagen medan mamma och syster tog varsin behandling. Jag deltog även i ett klassiskt yogapass och fick en smärre ångestattack när jag insåg vidden av min stelhet. Hallå?! Hunden?!?! Jag kan omöjligt stå i den till synes enkla positionen. Om jag ska ha hälarna samt handflatorna i får jag stå liksom på huk med böjda knän. Ser mest ut som (ursäkta ordvalen) att jag skitit på mig. Jag MÅSTE stretcha mer. Jag har i hela mitt liv varit aktiv och tränat mycket men alltid slarvat mig igenom stretchen. Vilket nu visar sig. Till och med min 65-åriga mamma är vigare än mig och det är en varningsklocka. Stretching here I come!

Hur som helst är det intressant att notera hur lika men ändå olika vi är, vi tre:

Mamma: Älskar sitt liv. Om hon fick ändra på något i sitt liv så skulle hon avstå. Hon är så nöjd med sitt liv och nu när hon är nybliven pensionär är hon lyckligare än någonsin. Hon tänker och grubblar inte så mycket utan är nöjd och glad. Dock är hon extremt känslig, höjer man rösten det minsta så hör man hur hon får kämpa för att dölja gråten. Hon är dessutom ganska rolig och virrig, pratar gärna med allt och alla och snurrar till saker när hon ska berätta något. Mamma är en extremt bra och uppskattad vän och kollega och en fantastisk mamma som ställer upp i alla väder.

Storasyster: Pratar EXTREMT mycket och högt. Omöjlig att få stopp på. Ifrågasätter allt hela tiden. Inte heller hon är någon grubblare utan verkar nöjd och glad. Kör liksom bara på. Hyperaktiv och har varit så sedan hon föddes. Engagerad i allt - körer, trädgårdsföreningar, gymnastikföreningar osv. Har man och tre barn som alla är lika hyperaktiva. Barnen alltså, inte mannen han är lugn som en filbunke. Hela familjen är dock väldigt aktiv och alla barn har en hoper med aktiviteter. Blir lätt irriterad men är även hon en väldigt uppskattad vän som alltid ordnar tillställningar och ser till att alla träffas. Superkänslig (igår började hon gråta på tåget för att hon är så glad att hon har förmånen att ha en lillasyster...). Ställer ALLTID upp för alla och säger aldrig nej. Ibland blir man nästan lite orolig.

Lillasyster Jenny: Ja, ni som läser den här bloggen har nog fått en ganska tydlig bild vid det här laget. Men om jag ska jämföra mig själv med mamma och syster så skulle jag nog säga att jag är den som grubblar och analyserar mest. Som ständigt söker förbättringar och förändringar. Som är bäst på att uppskatta och umgås med alla typer av människor. Ifrågasätter inte så mycket hur andra människor lever utan försöker att uppskatta alla olika val människor gör. Även jag är en uppskattad vän som ställer upp, men pga saker som hänt i mitt liv (återkommer till det i kommande blogginlägg) så är jag mer mån om att säga ifrån. Om att lyssna på mig själv och ta det lugnt. Ofta drar jag ur telefonjacket och stänger av mobilen, något som gör min syster vansinnig! Jag är nog den som också analyserar mig själv mest och som är mest medveten om mina personlighetsdrag. Känsligheten har vi dock gemensamt alla tre... Även om det är på olika sätt ibland.

Jag är så lyckligt lottad som har min mamma och min syster. De har i hela mitt liv skämt bort mig med enormt mycket kärlek och uppmärksamhet. Jag är aldrig ensam så länge de finns. Jag har verkligen insett vilken förmån det är och jag gör allt för att ge tillbaka allt jag fått av dem genom åren.

2006-01-04

Ekonomiförstöraren nr 1...

...H&M´s vår/sommar katalog har anlänt! Jag älskar alla topparna och klänningarna! Vill ha alltihopa. Men nu sitter jag och försöker bestämma vad jag ska välja. Och det verkar som om det blir helt annat än jag först tänkt. Och allt verkar bli i svart och vitt, inte i de härliga pastellerna som jag föll fär vid första anblicken! Vadan detta? Frågorna kring mitt väsen äro outgrundliga :-)

Positivt tänkande

Jodå. Jag övar mig övar mig fortfarande. Så här kommer en dagens bästa (lite klurigt, för det har inte hänt så mycket idag):

1) Trevlig kollega på dagens uppdrag.
2) Jag köpte ett nytt mycket bra läppbalsam (naturkosmetiskt såklart! Märket heter
Sante).
3) Iskall men uppfriskande promend på lunchen. Skönt! Och så blir det promenad till Stockholm Södra efter jobbet. Jag förbereder mig inför joggingsäsongen. Vågar inte springa nu när det är så halt så det blir promenixer istället.
4) Ikväll kommer kompis C på massage. Mysigt!

Spänning

A har blivit lite gladare, det verkar som han kanske kommer in på sin utbildning ändå och det vore fantastiskt! Ingen är mer värd att få satsa lite på sig själv mer än han! Hoppas hoppas! Efter massiv övertalning från min sida ringde han till skolan och fick till svar "men så bra att du ringer!!" för det visade sig att väldigt många har tackat nej. Så nu ligger jag defenitivt på hans topplista! :-)

Och så håller jag tummarna utav bara fasiken även för mig själv. Jag har nämligen under december månad varit med i en tävling där man kan vinna en praktikplats på melodifestivalen och jag har kommit så pass långt att jag fått skicka in mitt CV! Nu är det bara att hoppas på att jag får komma på en intervju. Jag är ju som bekant för vissa totalt schlagertokig så det vore drömmen! Dessutom har jag haft en liten liten fot med i vissa TV-produktioner för ett par år sedan och det var vansinnigt roligt! Tänk om... Men det är nästan för bra för att vara sant! Att i fem veckor få åka runt på de olika deltävlingarna, möta nya människor, vara självständig och bo på hotell, lära mig massa nya saker, uppleva melodifestivalen backstage på plats... JAG VILL! :-)

2006-01-03

Samma lika

Alltså, jag vet inte vad jag ska skriva. Jag känner mig som om jag bara ältar och ältar samma saker! Gnäller och är negativ. Jag har liksom inga ord för känslorna jag har. Kan inte placera dem i ett fack. Känner mig lite som i ett vägskäl fast jag vet inte vart vägarna leder. Jag orkar liksom inte försöka skriva ner dem.

Men jag mår bra. Jobbet går bra och jag har med mina mått mätt många kunder och det är fantastiskt roligt och berikande. Jag gör något meningsfullt. Livet rullar på. Men jag har en enorm frihetslängtan. Vill ta med mig A och åka till ett land långt långt bort. Jag vill vara ifred. Jag vill vara vacker för honom. Vara bara mig. Utan krav. Jag vill leva och älska. Skjuta bort allvaret. För bara en liten stund skulle jag vilja bara vara mig. Den jag är. Den jag vill vara. Inte duktiga Jenny som lagar matlåda och sköter ekonomin. Inte ansvarsfulla Jenny. Jag vill vara busiga Jenny. Jag vill ha brunbränd hy och slitna kläder. Jag vill skratta och sova länge i varma svettiga lakan. Jag vill lära mig något nytt. Jag vill träffa människor som inspirerar mig. Och kanske skapa ett nytt litet liv på vägen.

Livet är så kort. Vem vet vad som händer i morgon? Vad väntar vi på?

Hoppsan. Fick visst lite ord på känslorna ändå. Jag behöver nog skriva. Även om jag inte har den minsta lust.

Cecilia, min mamma-idol, ska avsluta sin blogg. Ett tag funderade jag på detsamma. Men jag tror jag stannar kvar faktiskt.