2005-11-02

Upp som en sol - ner som en pannkaka

Gode gud vad tankarna går i huvudet! Det är inte alltid bra att ha för mycket tid att tänka har jag märkt.

Igår var det lite upp som en sol och ner som en pannkaka. Efter jag hade skrivit mitt inlägg "Lycka och drömmar" så kom ångesten krypande. Ni vet den där "inte kan väl jag". Kände mig mest patetisk. Men, idag känns det bättre igen. Precis som
Aha skriver i kommentaren så ska man nog inte ta beslut för fort när man befinner sig i situationer liknande min. Men min plan nu känns ganska långsiktig. Jag har bestämt mig för att söka den här kursen nästa höst. Jag var ju sugen redan denna höst, men som tur är så sansade jag mig. Nu har jag något att se fram emot och ett mål. Så fokus just nu ligger på att skriva för att det är kul, må bra samt hitta ett jobb som jag kan trivas med.

I morse vaknade jag med en dundrande huvudvärk. Jag har haft ont ända sedan i fredags och igår ringde jag gynakuten och frågade. De sa att det förmodligen är blodbrist och rekommenderade järntabletter. I morse hade jag så ont att tårarna kom och det kändes tungt. A föreslog att vi skulle åka och hälsa på hans kusin (hon som var hos oss i fredags också) så att jag fick komma ut en stund. Jag uppskattade verkligen det förslaget och det var jätteskönt att få komma ut. Hennes lille underverk till son (han föddes två månade för tidigt) som nu är 3 månader kröp ihop på mitt bröst och sov med långa djupa andetag i en sån där konstig ställning som inte går att förstå att den är skön och det var så himla mysigt. Att känna hans värme och lyssna till hans andetag var som balsam för min själ.

Sedan skjutsade A hem mig innan han åkte till jobbet (han jobbar skift och har kvällspass nu) och jag kröp ner under täcket med en bok och sen somnade jag och vaknade två timmar senare betydligt piggare och utan huvudvärk. Tog en lång dusch och tvättade mitt hår (som nästan stod för sig själv) och skrubbade mig med min hemmagjorda kroppsskrubb. Sedan på med rena kläder och nu känner jag mig nästan som ny. Skönt!

Pratade också länge med kompis G och hon fick mig som vanligt att skratta! Det är så underhållande med hennes singelliv och nu har hon lagt ut sig på nån datingsida och fått massor av svar :-) Vi bestämde att nästa vecka ska vi se den här filmen på bio. Det blir mysigt. När jag mår dåligt har jag en tendens att avskärma mig från nära och kära och bara vilja vara i fred, men jag märker att det är jättebra för mig att träffa folk. Tack gode gud för vänner som förstår.

Måste få säga igen att jag uppskattar alla fina kommentarer och stöttande ord som jag får av er som läser min blogg! Det är så svårt att veta vad jag ska svara, men jag vill försäkra mig om att ni vet att jag blir så glad och att det betyder massor!

8 Comments:

Anonymous Jonna said...

Har precis varit på förhandsvisning och sett filmen ni ska se. Jag tyckte den var bra och mysig!
Också vill jag skriva att jag också funderat på kursen du nämnde...
Kram!

02 november, 2005 21:11  
Blogger cecilia öhrn said...

Det är skönt att läsa att du ändå verkligen kan njuta av bebisar trots det hemska du gått igenom. Det måste ändå vara en skön känsla.
Ang kommentarer så är ingen gladare än jag om du kan finna någon tröst och styrka i de små tomma ord, för det är så svårt att finna ord till det ni precis har gått igenom, som jag försöker krafsa ner under dina fina och talande inlägg. Kram Jenny, allt talar om att du tänker och handlar rätt i din situation.

02 november, 2005 21:15  
Blogger Johanna said...

Den filmen är bra! Hoppas att ni får en skön, rolig kväll och lycka till med allt nytt du ska börja med!!

02 november, 2005 21:49  
Blogger I Jennys värld... said...

Jonna: Vad roligt! Då kanske vi blir kurskamrater :-)

Cecilia: Jag måste tillåta mig att njuta av de små liven, annars straffar jag bara mig själv. Och det är ju helt fantastiskt att känna värmen och hur den lilla trivs hos mig... Tack igen för ditt stöd!

Johanna: Tack! :-)

02 november, 2005 22:37  
Blogger Marmelad said...

Det är först nu, två månader efter missfallet som mina känslor och mitt humör börjar bli någorlunda konstanta och lämna. Kram.

03 november, 2005 07:59  
Blogger Anna-Karin said...

Jag tycker det är så skönt att läsa vilken underbar sambo du har. Mysigt att det gick bra med bebisen.

03 november, 2005 10:29  
Blogger Batbut said...

Vännem, har just hunnit läsa ikapp lite. Snacka om dramatik, men skönt att se att Du håller humöret uppe! Och att Du och A är så nära varandra. Det är kärlek! Fortsatt vandra den vägen, för den verkar helrätt!

03 november, 2005 20:42  
Blogger I Jennys värld... said...

Marmelad: Jag har just varit inne och läst din blogg och jag skickar en kram till dig, från en medsyster till en annan. Känner igen mig i den där saknaden av lyckan, av att vara speciell... Stor kram (igen) till dig och lycka till med bebisverkstaden!

Anna-Karin: Ja du, han har verkligen slagit alla rekord under den här tiden. Jag visste att han var en fantastisk människa och nu har jag fått det bevisat 1000ggr om. Det hade ALDRIG gått utan hans otroliga stöd!

batbut: ja, jag ska nog aldrig mer säga att det inte händer något i mitt liv! Jag fortsätter vandra... :-)

03 november, 2005 21:32  

Skicka en kommentar

<< Home