2005-11-23

Sur personalchef

Direkt när jag vaknade i morse tog jag tjuren vid hornen och ringde min personalchef.

Jag frågade hur det gick med rekryteringen. Han visste inte mer än att det varit en tjej där två gånger. Det säger ju en hel del om organisationen på detta företag. Han är personalchef, han var inte med på intervjuerna och nu vet han inte var status ligger. (Dock måste det poängteras att det inte är hans fel men det är en annan historia.)

Jag frågade när jag kan få sluta. Sa att jag inte pallar psykiskt att komma tillbaka. Att det ju har gått bra de här veckorna och att jag pratat med kollegan som sagt att det går bra även om det är bråk och strul (som vanligt). Då sa han att det inte är vad han hört och att det verkligen behövs att någon kommer. Och eftersom han inte vet om och när den nya kan börja så är ju denna någon jag.

Jag förklarade att jag funderar på att prata med min läkare annars för att jag som sagt inte orkar med detta längre. Då blev han alldeles tyst. Och fick en annan ton på rösten.

"Jag ska prata med VDn. Jag återkommer till dig".

Då sa jag att jag inte menar att ställa till problem för honom på något sätt. Svaret blev då återigen att han återkommer till mig. Med en helt annan röst än han brukar ha, jag betraktar honom ganska mycket som en kompis annars och vi brukar prata om allt.

Vi la på och jag fick ångest. Kanske borde jag bara ha gått dit? Det kanske inte är så farligt ändå. Tänk om de blir så sura att de ser till att jag inte får det nya jobbet på nåt jäkla sätt?

Jag blir ledsen också, för jag vill inte bli osams med personalchefen då jag verkligen tycker om honom. Han har stöttat mig så jädra mycket under de här åren och utan honom hade jag slutat efter provanställningen. Jag vill ha kvar kontakten med honom när jag slutar så jag vill inte att han ska vara sur på mig. Det känns liksom inte mindre jobbigt av det.

Så jag skrev ett mail till honom:

"Jag hoppas du inte blev sur på mig under vårt samtal.

Jag menar inte att ställa till problem eller bråka på något sätt. Eftersom du är min personalchef så är det ju dig jag vänder mig till för att tala om hur jag känner.

Det kan ju ändå inte vara meningen att man ska få magknip och hjärtklappning när man tänker på sitt jobb?

Jag tror att du förstår mig, men att du helt enkelt är trött på hela situationen - vilket jag om någon har full förståelse för!

Det vore jättebra om du kunde höra med _VD_ hur det ligger till. Som sagt, jag vill inte bråka på något sätt utan bara tala om hur jag känner.

Hälsningar Jenny"


Vi får se om och vad han svarar!

10 Comments:

Anonymous tanten said...

Vi kvinnor...Jag tror ändå "män" klarar sånt där bättre, dom tar det inte personligt..vilken en kvinna gör och hon antar att andra gör också..Det löser sej ska du se.
Tänk på dej själv först..Blir nån sur, så får dom själv se till att bli go igen.
Inget du ska må dåligt över.!

23 november, 2005 12:17  
Blogger Lyckliga Grodan said...

Jenny.. be inte om ursäkt för dig själv.. du sade som det var.. du kan inte styra om han reagerar på det ena eller andra sättet.. det är upp till honom.. alternativet är ju att inte säga något någonsin, ifall det skulle väcka anstöt.. dåligt alternativ

23 november, 2005 12:20  
Blogger I Jennys värld... said...

Tanten: Det tror jag också! Men nu kommer mina vanliga tankar, att det är jag som är svag osv. Att det vore bättre om jag gått dit för då hade jag sluppit konflikten och min rädsla för att någon ska bli arg på mig. Jag vill inte att någon ska vara arg på mig! Det är nog det värsta jag kan tänka mig...

23 november, 2005 12:21  
Blogger I Jennys värld... said...

Lyckliga grodan: Oj, ditt svar kom samtidigt som jag skrev svar till tanten!

Jag är bara så rädd att han och några till som jag tycker bra om ska bli arga på mig eller tycka att jag är konstig på nåt sätt... Som jag skrev, det är det värsta jag kan tänka mig! Jag är väldigt bra på att be om ursäkt för mig själv...

23 november, 2005 12:23  
Blogger Lyckliga Grodan said...

vad kan hända om han blir arg på dig?? det värsta värsta som kan hända om han blir arg på dig??
Ibland är det bra att ställa sig den frågan.. och lyssna på svaret!!
grodkramar

23 november, 2005 12:41  
Anonymous aha said...

Jenny! Det går inte att alla ska vara glada och inte arga på en! Även om du gör allt perfekt så kommer ändå alltid någon att vara sur, kanske just för att du är perfekt! Han var sur för att det blir problem för honom, och det är precis vad det är - hans problem. Det är det som gör att han får mer betalt än du. Kan du stå för att du inte vill komma tillbaka? Gör det i så fall. Inget mellanting, för DÅ kanman eventuellt tycka att du är konstig, som först säger en sak och sedan tar tillbaka den. Du har rätt i den här frågan, men det vill inte han acceptera eftersom det ger honom extra jobb. Du kan inte förvänta dig att han ska bli glad över ett sådant besked, men det innebär inte att du ska ändra dig! Stå på dig!Be inte om ursäkt för att du tar hand om dina egna intressen!

23 november, 2005 13:22  
Blogger I Jennys värld... said...

Grodan: Jadu, det värsta är... Att han är arg. Att han ska tycka illa om mig. Jag vill gå vidare utan att det ligger konflikter kvar... Men det kanske inte går alltid.

Aha: Tack! Du träffade mitt i prick! Både när det gäller hans ansvar och hur jag reagerar och agerar. Jag ska stå på mig!

23 november, 2005 13:52  
Blogger Marmelad said...

Jag håller med de andra! Himlen faller inte ned över ditt huvud om han blir arg på dig! Det är inte hela världen, han kanske till och med har glömt det om ett par veckor (med största sannolikhet!)

23 november, 2005 14:48  
Blogger I Jennys värld... said...

marmelad: det är väl så. Men det är svårt att vända ett negativt tankemönster som man har, även om man vet att det är helt fel.

23 november, 2005 15:35  
Blogger Lyckliga Grodan said...

det är svårt.. men det bästa är att det går.. du är på rätt väg...

23 november, 2005 16:37  

Skicka en kommentar

<< Home