2005-11-17

Att leva

Batbut skriver om sin upplevelse av terapi och varför hon kände att hon behövde det. Stark och inspirerande läsning.

Idag tar jag ett steg på min väg. Ska träffa kurator klockan 13.

Känns läskigt.

5 Comments:

Anonymous Jonna said...

Du ska se att det går bra. KRAM!

17 november, 2005 13:02  
Blogger Marmelad said...

Hoppas det gick bra, det tror jag säkert att det gjorde!

17 november, 2005 15:52  
Blogger cecilia öhrn said...

men samtidigt väldigt skönt att prata med en utomstående. det borde nog var och en göra. har haft sådana tankar själv ibland.

17 november, 2005 19:46  
Blogger Batbut said...

Skönt! Tänkt på att det tar ett tag innan man kommer in i det. Första gångerna kan det kännas mysko, men ge det minst 5 gånger innan Du ger upp. Och om man får en kurator man inte fungerar ihop med kan man alltid byta! Man får det

17 november, 2005 20:35  
Blogger I Jennys värld... said...

Jonna, Marmelad och Cecilia: Tack! Jag tror att det gick bra. Men just nu är jag skakis!!

Batbut: Jag fick faktiskt mod genom det du skrev. Det är ett sånt stöd att läsa om andra som vågat och som vågar berätta om det. Mysko är verkligen rätt ord, det känns jättekonsigt! Och skrämmande. Men samtidigt skönt.

17 november, 2005 21:34  

Skicka en kommentar

<< Home