2005-10-27

Överlevnadsinstinkt

Jag har insett att jag har en stor överlevnadsinstinkt.

För mindre än en vecka sedan hände något fruktansvärt. Min dröm om familj gick i kras.

Jag vill inte att allt ska bli som vanligt. Jag vill vara ledsen. Jag vill vara ful. Blek. Jag vill inte klä på mig på morgonen. Jag vill inte duscha. Jag vill inte prata med någon. Jag vill inte jobba. Vill inte att allt ska bli bra. Vill vara kvar i ledsamheten. Paus. Stopp. Något hemskt har hänt. Låt mig stanna här i svarta hålet.

Ändå är det en liten, äckligt postitiv röst som sitter på min axel och viskar i mitt öra att det finns ett öde. Allt har en mening. Ditt liv kommer bli bra. Det ordnar sig. Ta vara på din tid nu. Gör det du vill göra. Lyssna på dig själv. Ryck upp dig!

Även om jag inte vill så lyssnar jag på den där förbaskade rösten. Den får mig att börja planera. Börja leta nytt jobb. Börja spinna på fler idéer till mitt företag. Göra god hemlagad het köttfärssoppa med hembakt grovt bröd, tända ljus och lila bordstabletter under vita skålar. Baka cheesecake-muffins. Bjuda bästis på fika för att det är nog bra för mig. Något normalt. Åka till IKEA med kompis fast jag inte vill. Du måste ju komma ut lite skriker rösten i mitt öra. Göra motions-schema. Hitta vägar för att må bra. Komma tillbaka. Bli lycklig. Förverkliga.


Detta gör mig trött på mig själv. Denna hemliga, äckligt positiva personlighet som ligger där i bakhuvudet och gäckar mig. Jag vill vara ifred. Jag vill vara ledsen. Vill inte vara en överlevare. Jag är trött på att ständigt sträva efter att hitta bättre vägar, att drivas av nån jäkla kraft att må bra. Vill INTE. Jag borde låta mig vara. Borde låta mig vara ensam. Jag vill vara ifred med mina tankar.

Herregud. Några dagar har gått. Det borde vara okej att ligga under täcket och lukta svett.

Jäkla duktiga flicka.

7 Comments:

Blogger cecilia öhrn said...

Jenny, du är inte en "jäkla duktig flicka", jag tycker det verkar som om du har kraften att inse att det finns något positivt även med en katastrof. Jag tror att det är mycket sunt att ändå ha den där "förbaskade rösten" som uppmanar dig att ta itu med ditt liv. Bara du släpper fram svett-Jenny-under-täcket ibland! Det hade varit mycket värre och mer destruktivt om du bara grävde ner dig i sorgen. Det låter så mysigt med het köttfärssoppa och nybakat bröd, god mat och doften från nybakat hjälper till att läka. Det är vad jag tror i allafall. Och som sagt, er tid kommer, säkert förr än ni anar. kram.

27 oktober, 2005 11:02  
Blogger Anna-Karin said...

Jag vet inte vad jag ska skriva, men vill i alla fall säga att jag tänker på dig väldigt mycket. Jag kan förstå dina tankar på att du inte gillar den duktiga flickan, kan känna igen mig i det, att vilja släppa allt för en gångs skull, men jag tycker på samma gång att det låter bra att du har din överlevnadsinstinkt, den kommer ta dig långt. Tänker på dig. KRAM

27 oktober, 2005 11:09  
Anonymous aha said...

Cecila o Anna-Karin skriver det så bra. Du kommer att komma ur det här på ett jättebra sätt tack vare din överlevnadsinstinkt, bara du inte använder den för att fly från det somär nu, utan låter det också komma fram.
Kram

27 oktober, 2005 12:17  
Blogger Batbut said...

Instämmer med föregående talare, överlevnadsinstinkten är just vad det är - ett sätt att överleva! Visst har jag oxå önskat ibland att få bryta ihop totalt och inte bry mig om ngt annat än mitt eget mående. Riktigt grotta in mig i min misär, och slippa ta ansvar. Men nu fungerar jag inte så, och inte Du heller. Däremot är det viktigt att hitta den där balansen; att må dåligt, släppa fram sorgen MEN ÄNDÅ fortsätta leva. Ta itu med praktiska saker, låta sorgen få gå hand i hand med livet! Det är det som är att överleva (och leva). Blev lite rörigt, men jag hoppas Du förstår vad jag försöker säga

27 oktober, 2005 12:40  
Blogger Pelle T said...

Du, "Jenny", maila mig så snackar vi! Om livet, scjlager, drickyougurt och mkt annat roligt.

pellet@gmail.com eller pelle.nilsson@eventproduction.se

""""""""
Ps. Eventmarketing låter kul. Behöver ni en något neurotisk men vansinnigt snäll, företagsam, organiserad, rolig och kreativ tjej på deltid? Klär gärna ut mig till allt från drickyogurt till fjäderfä, kan hålla långa föredrag om ditt eller datt, är en mästare på småprat och jag har aldrig provat men jag känner på mig att jag är en jäkel på att sätta upp partytält. Och jag drar mig inte för att sälja ut mig i en kommentarsfunktion i en blogg. Vad mer kan man begära? ;-)
"22

27 oktober, 2005 12:44  
Blogger I Jennys värld... said...

Cecilia, Anna-Karin, Aha & Batbut: Ni har så rätt. Att leva är att överleva. Eller mer än att bara överleva som jag läst på någons blogg (minns inte vem just nu). Det är väl det jag känner. Jag vill MER än att bara överleva. Och som ni säger, det är nog något jag ska vara glad över. Och detta som hänt har fått mig att omvärdera en hel massa. Jag vill leva nu inte sen, jag vill brinna. 1000 tack för att ni finns!!!

Pelle: Jag mailar, lita på det!

27 oktober, 2005 12:51  
Blogger Millo said...

Hej Jenny, jag känner inte heller dig, snubblade över din blogg genom Fredrik (Hannas bror) och allt du skrivit berörde mig verkligen! Jag vet att inga ord på jorden kan hjälpa och jag kan inte säga att jag vet vad du går igenom, jag har bara varit på andra sidan. Min syster fick tre missfall innan de fick lilla Kajsa för tre år sedan. Det gjorde så ont att veta hur gärna de ville ha barn, men 3 gånger i rad fick en knytnäve. Min syster har varit tapper och försökt säga till sig själv genom allt detta, att det är kroppen som stöter bort allt som inte är perfektion, se bara på Kajsa. Efter henne såg det ut som om det skulle gå likadant. I julas gick hon igenom samma som dig, att vara "sken gravid". Men så nu har det äntligen skett, hon är gravid i 15:e veckan.

Vad jag försöker säga är, ta tid att sörja, ingen begär att du ska va glad, det är en proces som man måste gå igenom. Va medveten om att du har folk omkring dig som skulle göra vad som helst för dig och för att lätta din smärta, och sist av allt, ge inte upp hoppet!! Mina tankar till er!!!

29 oktober, 2005 15:01  

Skicka en kommentar

<< Home