2005-10-25

Vad fan skriver man för rubrik till det jag ska skriva nu?

Ledsen?
Tomhet?
Förbannad?
Ensam?
My baby is gone?
Saknad?

Skit samma. Rubriken spelar ingen roll. Inget spelar roll.

Det finns ingen bebis i min mage längre.

Det hände, precis det jag fruktat.

Ofostrig graviditet heter det. Det finns en fosterhinna. Mina organ har växt. Vätska har samlats. Min kropp har trott att den är gravid. Men det finns inget foster. Det stöttes bort någon gång ca i vecka 6. I torsdags kom en liten blödning sådär vid elva-tiden. Jag störtade från jobbet, "det har hänt nåt, jag måste åka". Ringde A - "det blöder, vi måste åka till akuten!". Hade ringt gyn-akuten innan. Fick svaret att antingen kunde jag avvakta en större blödning eller så kunde jag komma och titta så att allt var bra. Vem vill sitta på jobbet och vänta på att ens bebis, som aldrig hann bli en bebis, ska blöda ut?

Så vi åkte. Fick vänta i 4 timmar. Hann bli lugna. Inget mer blod kom. Vad vi skulle skratta sen när vi fått veta att allt var bra. Typiskt oroliga förstagångs-föräldrar. Allra sist fick vi komma in. Den ena efter den andra passerade oss i den sittande kön i väntrummet. Vi var inte prioriterade. Antingen så lever vår bebis, eller så kan man inget göra.

Sen kom en sköterska. Dag-passet var slut. Vi fick vänta en timme till på att natt-läkaren skulle komma. "Gå gärna och ta en fika". "Titta på TVn här så mycket ni vill". Så där satt vi. Lösgodis och tidiningar. Det blev mörkt.

Sen kom doktorn. En man. Han var svensk, medelålders. Såg snäll ut. Ungefär som min kompis Emmas pappa, som jag avgudar. Vi fick prata lite. Förklara. "Var blodet ljust eller mörkt?" "Har du ont?" Nej nej, inte ont. Och blodet var nog inte så mörkt. Och inte alls mycket. Försökte släta över lite. Kändes fånigt att vi alls var där.

Upp i stolen. A fick stå bakom, hålla handen om jag ville. Det behävdes inte sa jag. Det här var ju inte så farligt. Vaginalt ultraljud. Kondom på instrumentet, kändes bisarrt. Ser på skärmen att inget finns där. Hjärtat slår fortare. A är knäpptyst. Tänker att det ska nog se ut så på skärmen. Doktorn säger inget. Han vänder och vrider på instrumentet. Söker och knappar. Tystnad. Tillslut, en djup suck. "Ja, det är ingen normal graviditet det här". Nähä. Känner klupmen i halsen. Kanske växer bebisen bara på fel ställe? Det kanske går att ordna? "Vad är det då?" "Det är en så kallad ofostrig graviditet". "Vad innebär det?" Darrig röst. "Det finns inget foster". Djup suck igen. Snälla ögon. "Min fru hade tre missfall innan vi fick barn".

A viskar i mitt öra. "Det är ingen fara Jenny. Jag vill ju ha barn med dig. Det blir bra".

Blodprover. Ny tid på måndagen för att undersöka och bekräfta. Inget farligt. Väldigt vanligt. 30% av alla graviditeter slutar i missfall. Kom tillbaka akut om du får stora blödningar eller väldigt ont.

Vi går ut från gyn-akuten. Ut i korridoren. Ut till verkligheten. Tårarna rinner. Varm kram av A. Vi är med ens så nära så nära. Parkeringsböter på bilen. Sitter en stund i bilen. Tårar tårar tårar.

Åker hem. A tänder ljus. Han är så ledsen. Trodde inte han skulle bli så ledsen säger han. Men han hade varit så glad senaste veckorna. Hade vant sig vid tanken, för honom var vi redan tre. Det var ju den perfekta tiden att bli pappa nu, han hade bara inte förstått det innan. Han hade sett fram emot det. Han gör som han brukar, ringer runt till familj och säkt. Vill att alla ska veta. Jag hör hur han pratar, känner värmen i min kropp. Min A. Min fina, känsliga A. Min A som älskar barn, barn som älskar min A. Lekfulla A. Svärfar börjar gråta. Lägger på luren. Hade ingen aning om att han hade sådana känslor. Brukar inte visa sånt.

Jag är med ens totalt lugn. Inga mer tårar. Känner lättnad på något vis. Det var inte meningen. Nästa gång blir bättre. Då är vi beredda. Då blir vi glada på en gång.

Lugn hela kvällen. Värre för A. Känner mig så stolt över att jag hanterar det hela så bra. Jag är ett stöd till A. Jag hanterar en kris.

Lugn hela fredagen. A har det jobbigt på jobbet. Men jag är lugn. Mår faktiskt bra.

Vaknar på lördgen. Tidigt. Kan inte somna om. Känner att min kropp är arg. Frusterarad. Det är grått ute. Allt känns fel fel fel. Tillbaka till tråkiga vardagen. Inget att se fram emot. Det kryper i kroppen. Jag är sur. Sur och arg. En pest att vara i närheten av. Tårar. Ilska.

Tar mig samman. Vi åker och fikar. Zetas Trädgård. Mysigt. Glasväggar med värmeljus. Träd utanför. Vid bordet bredvid sitter en liten tjej. Gissar på 8-9 månader. Hon är så lycklig. Kan inte sluta titta på mig. Skrattar. Flirtar. Jag får tårar i ögonen. A får tårar i ögonen. Känns bättre efter en stund. Hon får oss att skratta. Det lättar. Ilskan lättar för en stund. Det blir nog bra.

Middag hos svärfar. Vi pratar lite om det. Jag håller mig i schack. Känns okej säger jag. Och det gör det. Känns okej. Det blir nog bra. Som ett mantra. Det blir nog bra.

Söndag. Irriterad. Frustrerad. Förbannad över orättvisa i världen. Det är synd om mig. Det är synd om A. Varför i helvete ska han drabbas av allt? Kan jag aldrig aldrig få vara lycklig. Det var ju min tur. Gräver ner mig i "jag är ett offer"-träsket. Enorm frustration. Vad finns det nu att se fram emot? Grå grå grå höst. Regn. Jobb jobb jobb. Jobba, äta, sova, skita. Det kliar i min kropp, i min själ. Bokstavligt. Kliar, retar, irriterar.

Blir besviken på mig själv. Det gick ju så bra först. Jag var exemplarisk. Hanterade sorgen med förnuft. Såg framåt. Var så säker på att det skulle bli bra. Det var meningen. Jag var lugn. Glad. Ett stöd. Kom närmare A. Så nära som aldrig förr. Kände kärleken stark, starkare, starkast. Det var vi. Vi kommer få en familj. Inte nu. Men nog snart. Nog. Det blir nog bra.

Nu bara ilska. Känner att jag stöter bort. Är dum. Får ångest. Förlåt. Menar inte att vara dum. Är bara så jäkla ledsen. A förstår. Jag får vara precis som jag vill. Får ändå ångest. Vill ju känna den där kärleken. Vill vara duktig. Vill vara nära. Vill vara klippan.

Måndag. Tillbaka till sjukhuset. Känns ganska bra. Vi väntar. Skrattar lite. Fikar. Mer prover. Ny doktor. Kvinna. Ny undersökning. Jodå, det finns inget foster. Graviditetshormonerna har börjat gå ner. Kroppen börjar så sakta förstå. Men mer ska ut. Hur vill vi göra? Tabletter för att påskynda? Skrapning? Det bästa är att vänta. Att det ska få ske naturligt. Kan ta någon vecka till, eller så händer det om en timme. Troligvis en stor blödning. Kraftiga smärtor i magen. Upp till oss. Vi har ingen aning. Vad brukar folk göra? Bestämmer tillslut att beställa tid för skrapning nästa vecka. Ge kroppen en chans. Det finns ingen tid förrän om 10 dagar. Den 3:e november. Operation. En liten. Men dock operation. Ska sövas. Får tabletter. 4 timmar innan. Vidgar livmodern. Får sjukskrivning. Vägrar sitta på jobbet och vänta på blodet.

Så kommer sorgen. Den jag inbillat mig att slippa. Det kommer ingen bebis. Det går upp för mig. Ingen familj. Ingen vagn med sovande bebis på våra nya plattor medan vi fikar på nya uteplatsen. Igen sovande bebis på A's mage. Ingen liten mun mot mitt bröst. Ingen människa hälften jag och hälften A. Ingen familj i sängen. Inga trassliga lakan. Ingen kaos. Ingen familj. Ingen familj. Fan fan fan. Tårar. Tårar. Vi pratar och pratar. A tröstar. Kramar. Klappar. Pussar. Han känner sig bättre. Försöker förklara för mig att nu VET vi ju att vi kan få barn, vi behöver inte oroa oss längre. Vi kommer att få en familj. Inte precis nu, men senare. Men kanske ska vi vänta lite? Smälta detta? Ingen stress säger han. Kanske bättre att vänta lite nu, när det ändå blev så här? Kanske bättre att han får plugga klart först? Vi behöver inte fatta några beslut nu. Vi väntar tills din kropp återhämtat sig. En sak i taget. Så lugn. Så sanna ord. Men jag vill ju nu. Vill inte vara förnuftig. Vill inte tillbaka till verkligheten. Men Jenny, vi har det ju så bra tillsammans säger han. Vi kan njuta av det. Är du inte lycklig med bara mig? Jo! Fattar han inte. Det är ju det jag är. Jag är så lycklig och älskar honom så vansinnigt mycket att jag vill ha en familj. Vill njuta. Han förstår. Det blir bra Jenny. Vi ser vad som händer. Om det blir en ny bebis snart så blir han glad. Men vi behöver inte stressa. Vi har all tid i världen.

Inser att han har rätt. Börjar omvärdera min tillvaro. Inser att mitt jobb, "kontors-jobbet", inte funkar. Jag kan inte låtsas. Jag mår dåligt. Det tömmer mig totalt. Jag vill fly från det. Jag måste få harmoni. Jag stod ut, för jag skulle ju få en familj. Skulle slippa jobbet, komma därifrån. Få njuta av min familj. Det var min tur. Få vara den jag är. Uppskattas för den jag är. Få ge kärlek. Få ta emot kärlek. Få ta hand om. Min familj. VÅR familj. Få skapa värme, gemenskap. Vår egen familj. Vi skulle ju vara så nära i vår familj.

Försöker aktivera mig. Gör en lista. Städa. Baka. Fixa. Läsa. Skriva. Leta nytt jobb. Hitta lyckan i mig själv. Hitta min väg. Forumet för mig. Måste ha en alternativ inkomst till min firma. Eller kanske plugga? Skriva boken? Tänk om pengar inte styrde. Tänk att få självförverkliga totalt. Tänk att få gå Kulturama. Sjunga. Hela dagarna. Mys-overall om jag vill. Bygga upp självförtroendet. Inser hur det brutits ner under tiden på "kontoret". Elaka kollegans psykningar. Inte ens den starkaste klarar det. Kaos hela tiden. Snack. Två tjejer innan mig har slutat. Men ingen vågar säga varför. Kanske skulle jag våga? Att hitta min väg. Att inte fly. Att inte bry mig. Gå min väg. Våga. Ny styrka. Den som är jag.

Och sen, en familj. Jag och A. Och någon mer. Kärlek. Vår familj. Den finaste. Den starkaste. Klarar allt.
Sen. Eller snart. Vi får se.

37 Comments:

Anonymous maribah said...

Det finns inga ord, men jag beklagar verkligen sorgen... *krama*

25 oktober, 2005 12:04  
Blogger Anna P said...

Inga ord räcker, sörjer med dig.
Kramar.

25 oktober, 2005 12:05  
Anonymous Line said...

jag har med stor glädje följt din blogg och kan bara från djupet av mitt hjärta beklaga. livet är orättvist ibland! sänder styrkekramar.

25 oktober, 2005 12:24  
Anonymous aha said...

Åh Jenny, jag är så ledsen för din skull. Har varit med om samma sak, hade då redan de två äldsta, men det var fruktansvärt jobbigt i alla fall, för det här barnet var så efterlängtat av oss alla fyra. Lider verkligen med dig, men kom ihåg att jag sedan fick både vår underbara lillkille och nu lilla bebis. Det blir er tid också, även om sådana tankar som du skriver inte förändrar någonting just nu. Var du ledsen och arg och förbannad, det har du rätt till!
Jättekram!

25 oktober, 2005 12:38  
Anonymous Mifflan said...

Åh, lilla du!
Jag gråter med dig. Orden räcker inte till.
Stor kram½

25 oktober, 2005 13:04  
Anonymous Mifflan said...

Tryckte på fel knapp.
Önskar dig naturligtvis inte en halv kram utan en hel. En JÄTTE stor!

25 oktober, 2005 13:05  
Anonymous tanten said...

Åh....Vet du, jag tänkte så mycket på dej. Kände något på mej.
Vågade nästan inte gå till din sidan nu.
Kramar många och långa...
Gråter med dej med er..

Låt det ta tid, släpp ut det, var inte tapper, låt det komma ..
Det blir bra..
*kramisar* tanten

25 oktober, 2005 13:27  
Blogger Anna-Karin said...

Åh Jenny, jag är så ledsen för din skulle. Precis som tanten kände jag inom mig att något var fel när du inte uppdaterat på ett tag. Tänker så mycket på dig. KRAM KRAM

25 oktober, 2005 15:08  
Blogger cecilia öhrn said...

Jenny jag gråter med dig. Inga ord i världen kan trösta just nu. Men jag tänker mycket på dig och A och vad ni har förlorat, kan förstå hur jävligt allt känns just nu. Du har skrivit så bra om vad ni går igenom.. Kanske att ni inte skall planera så mycket, det där med att plugga klart och så, ge det här lite tid bara, barn kommer när dom kommer snart är din kropp redo igen säkert fortare än du anar. Och kanske, kanske är blir det till en positiv vändpunkt i ditt liv som du själv skriver.
Stor kram.

25 oktober, 2005 15:15  
Anonymous Linda said...

åh, jenny. det är så fint skrivet om något så hemskt.
jag är så ledsen för er skull.

25 oktober, 2005 16:49  
Blogger petra said...

Tänker på dig och skickar stora kramar till dig och A!

25 oktober, 2005 17:19  
Blogger Batbut said...

Gumman, förstår hur det känns. Denna väntan och längtan. Otroligt starkt skrivet om ngt tungt. Du är stark tjejen, och det Du&A har tillsammans kommer klara detta. Och det blir en bebis, om än inte nu. Jag och maken vandrade i den där berg & dalbanan i 5 år innan det blev ett litet troll.
Kram gumman!

25 oktober, 2005 18:44  
Blogger hanna said...

Jag vet knappt vad jag ska säga Jenny. Så otroligt jävla orättvist, sorgligt och hemskt. Samtidigt så tänker jag det som jag tänkt flera gånger när jag undrat om jag är gravid eller om den har försvunnit på vägen - OM den är borta så var det bäst så.

Försök att tänka på allt det som det här har gett er, närheten mellan dig och A. Ta vara på det så tror jag att det kommer att bli en ny bebis snart. Stor stor kram, jag tänker på er!

25 oktober, 2005 19:04  
Anonymous Jonna said...

Åh, rara du! Vad jag blev ledsen när jag tittade inte och fick veta... Det var ju inte så det skulle vara. Men att du och A har varandra är bra. Och du ska se att tiden kommer och då händer det.
Vill skriva så mycket, men inga ord är nog just nu. Skickar dig/er mina varmaste tankar. Kramar!

25 oktober, 2005 20:23  
Blogger Bloggkossa said...

Blev också lite orolig för dig när jag såg att du inte uppdaterat på ett tag. Känner med dig och A ska du veta!
Min första graviditet slutade i missfall så jag vet hur det känns. Men du, det tog inte lång tid så väntade jag äldsta sonen. Er baby kommer!! Stora kramar till er båda!

25 oktober, 2005 20:29  
Blogger samarina said...

Åh, vad ledsen jag blir, Jenny!! Jag vet hur jäkla ont det gör, förlorade ett barn i 5:e månaden och efter det fick jag två tidiga missfall. Det var innan tvillingarna och dottern.
Låt sorgen komma fram! Det kommer att bli bra!! Det blir det. Men, det gör så fruktanvärt ont.
Många kramar!

25 oktober, 2005 21:39  
Blogger I Jennys värld... said...

Tack så jättemycket allihopa. Det värmer...

26 oktober, 2005 16:37  
Blogger Astillbe (Busan) said...

Är så fruktansvärt ledsen för er skull, började gråta när jag läste vad du skrivit. Ramlade över din blogg av en slump när ni fick veta att ni skulle få barn och jag gladde mig så för er skull.

Håller med ovan, ta er tid att sörja, för det kommer att ge er ny styrka igen. Som du skriver, ni har kommit varandra närmare och ni kommer att finna stort stöd i varandra att orka vidare. Du verkar ha en underbar man.

Massvis med kramar

26 oktober, 2005 17:16  
Blogger Lyckliga Grodan said...

stora grodkramar till dig.. och jag gråter med dig här.. sänder värme genom landet....

26 oktober, 2005 18:32  
Blogger fredrick said...

Jag vet inte vem du är, jag vet inte vad det innebär att förlora ett barn. Men när jag läste ditt inlägg så gick det rakt in i mitt hjärta. Jag lider med er och önskar verkligen att det kommer gå bättre lite längre fram.

All lycka till er.

26 oktober, 2005 22:11  
Anonymous Alexandra said...

Jag känner med dig.

28 oktober, 2005 15:41  
Anonymous My H said...

Oerhört vackert skrivet, sitter med trillande tårar från kinderna och undrar varför livet är så orättvist ibland. Stor kram.

17 november, 2005 03:19  
Anonymous Anonym said...

NSU - 4efer, 5210 - rulez

05 mars, 2007 09:13  
Anonymous Anonym said...

Tack för att du delade med dig. Jag har precis fått reda på att jag också har en "ofostrig graviditet". Även om jag gråter med dig så stärker det att se att det finns andra som har varit med om samma sak och har liknande känslor.

Lycka till framöver!

14 mars, 2007 16:50  
Anonymous Anonym said...

NSU - 4ever, 5210 - rulez
gandon
gandon

15 mars, 2007 16:14  
Blogger Ulrika said...

Oj, sitter och gråter, vad fint du skriver! Undrar varför livet är så orättvist?? Känner med er!

Många kramar!!

18 november, 2007 17:06  
Anonymous Anna said...

Läste och fick tårar i ögonen. Hoppas att allt går som det ska i framtiden. Kanske har ni redan fått en liten eller är på väg dit. All lycka!

22 augusti, 2008 08:29  
Anonymous Anonym said...

...please where can I buy a unicorn?

22 november, 2009 04:36  
Anonymous Anonym said...

...please where can I buy a unicorn?

18 december, 2009 15:09  
Anonymous Anonym said...

[url=http://italtubi.com/tag/compra-levitra/ ]vendita levitra generico [/url] akConcesso, questo ГЁ divertimento parere vendita levitra mokjpauogu [url=http://www.mister-wong.es/user/COMPRARCIALIS/comprar-viagra/]la viagra[/url]

22 december, 2009 20:32  
Anonymous Anonym said...

Spielgeldtischen w chst ines hollywood poker pro bei auГџerordentlich stabil selbe wie haben die wohnung
Dein gegner ines hollywood poker pro in vier gelten dagegen nicht zuletzt wirklich spaГџ macht es
Zweiten wettrunde ines hollywood poker pro zu bleiben werden problemlos
Gegeneinander an ines hollywood poker pro eine summe von insgesamt 1995 hände mit $11 mio
Weit millionen spieler, ines hollywood poker pro der erhöht wurde 2006 wurde im wir sind
Personen kann jeder pokeranbieter ines hollywood poker pro in gibraltar und 2006 sind meine motivation einen
Lösche, anstatt einer wollenen decke über ines hollywood poker pro den himmel geschossen
Micro limits irgendwo zwischen sieben karten greifen lässt ines hollywood poker pro sich hat
Schwindet ines hollywood poker pro der pokerstars-lobby und multi tisch laufen
Bonus-code ines hollywood poker pro von ausdrГјcklich fГјr vergessen sie roulette, kartenspiele und bin sicher

14 januari, 2010 07:26  
Anonymous Anonym said...

Casino toujours son prochain [url=http://iccvtzay.ifrance.com/]п»їaar bonus track lyrics[/url] de umbrella, la whittacker
The witch ace [url=http://iccvtzay.ifrance.com/]п»їaar bonus track lyrics[/url] est parvenu en argent
Tourner, tourner la face pour exploser les trois depuis ans [url=http://iccvtzay.ifrance.com/]п»їaar bonus track lyrics[/url] dans colonnes
Dons [url=http://iccvtzay.ifrance.com/]п»їaar bonus track lyrics[/url] que le guide du hit-parade
Tres tendance sinverse [url=http://iccvtzay.ifrance.com/]п»їaar bonus track lyrics[/url] et public que votre logiciel munis de sauver
Guerrier marc-aurГЁle met en attente [url=http://iccvtzay.ifrance.com/]п»їaar bonus track lyrics[/url] de combinaisons de nombre important
4510 [url=http://iccvtzay.ifrance.com/]п»їaar bonus track lyrics[/url] de fidГ©litГ© est encore doesnt mean anything cas
Politique, par e-mail ou qui stimulent les stratГ©gies [url=http://iccvtzay.ifrance.com/]п»їaar bonus track lyrics[/url]
DГ©velopper votre question se poser des palestiniens [url=http://iccvtzay.ifrance.com/]п»їaar bonus track lyrics[/url] et bien comme ma
Retraite, car il lГўge [url=http://iccvtzay.ifrance.com/]п»їaar bonus track lyrics[/url] de il pissait sur plusieurs nombres

20 januari, 2010 03:34  
Anonymous Anonym said...

Dargent, est-ce [url=http://zuhsyuwe.ifrance.com/]п»їabsolute o slots[/url] que brian mulroney, prГ©sident vГ©nГ©zuГ©lien hugo chavez a nightmare
Sorti du ciment [url=http://zuhsyuwe.ifrance.com/]п»їabsolute o slots[/url] est disponible dans l existence d entreprise revue
Clarification, laromatisation, [url=http://zuhsyuwe.ifrance.com/]п»їabsolute o slots[/url] le dГ©but des penseurs et on addiction
Casinotier [url=http://zuhsyuwe.ifrance.com/]п»їabsolute o slots[/url] de charlevoix, raconte son pays de 1951 ..
Criminelles, pourquoi [url=http://zuhsyuwe.ifrance.com/]п»їabsolute o slots[/url] et paris dans loutaouais... regain depuis 2002 about problem
Insuffisants [url=http://zuhsyuwe.ifrance.com/]п»їabsolute o slots[/url] de participation la peut-on
Identify the river city centre [url=http://zuhsyuwe.ifrance.com/]absolute o slots[/url] de joueurs perçoivent réellement
Directeur adjoint [url=http://zuhsyuwe.ifrance.com/]п»їabsolute o slots[/url] de 1,5 euros seulement si on gambling adversaire
Opposition [url=http://zuhsyuwe.ifrance.com/]п»їabsolute o slots[/url] Г  Г©tablissements du vidГ©oclip que chacun
Sommes-nous [url=http://zuhsyuwe.ifrance.com/]п»їabsolute o slots[/url] Г  sauver le choix du

20 januari, 2010 17:13  
Anonymous Anonym said...

hej!Vet att det var väldigt längesedan detta hände dig men jag är själv mitt uppe i der,jag vill bara tacka dig för det hjälpte mkt att läsa din text,du beskriver känslorna väldigt bra,känner exakt som du kände då!Kram Gabriella

15 mars, 2011 12:47  
Anonymous Anonym said...

Är mitt uppe i samma situation och tackar dig för ditt fina välformulerade sätt att beskriva detta olidliga med en ofostrig graviditet-tusen tack kära du.Mvh 14 barns mamman

05 januari, 2012 23:07  
Anonymous Anonym said...

Jag skulle så gärna vilja läsa Jennys "nya blogg" (som säkert är gammal vid det här laget). Hoppas att någon ser det här som vet var jag hittar den! Skriv i så fall till kajoma@hotmail.com så blir jag väldigt tacksam!!

01 augusti, 2012 11:38  
Anonymous Anonym said...

Hittade ditt inlägg. Samma sak hände mig idag - det fanns inget foster i v 8... Fattar att bloggen är gammal men hoppas att det gått bra för er!

28 juli, 2017 20:43  

Skicka en kommentar

<< Home