2005-10-15

Relationer

Oj, vad mina tankar kretsar runt relationer just nu. Jag tror att alla relationer har en eller flera ömma punkter. Något som är känsligt, eller något man är oense om som man liksom aldrig kan komma att bli överens om.

Igår fastslog jag att A och jag har tre punkter som är jobbiga. Sett ur min synvinkel alltså.
1) A vill inte gifta sig.
I hans släkt finns ingen giftastradition. Hans föräldrar var inte ens förlovade. Han förstår inte alls poängen med att gifta sig, ser inte meningen med det. Han tycker att det största som finns, det som verkligen förenar, det är när man får barn tillsammans. Vad kan bli större än det? Och visst, han har en poäng i det. Men jag känner att man är en riktig familj fullt ut när man gift sig. När man har samma efternamn. Man har fått ha den här speciella dagen tillsammans, en dag som bara är vår. Där vi förenades, där vi lovadr varandra. En dag att minnas, fira och tänka tillbaka på med glädje. Det är inte det att jag vill ha ett stort kyrkbröllop. Tvärtom. Jag vill gärna ha ett mindre bröllop hemma i vår trädgård, eller vid havet någonstans. Med våra närmaste. Jag vill vara vacker i en klänning, jag vill att pappa ska leda mig fram till A. Att han ska le mot mig och vara stolt över hans fina blivande hustru. Jag vill ha en speleman som spelar en fin folkvisa på fiol. Jag vill ha en rolig fest med live-sång (helst av Sara Löfgren och Tommy Nilsson. Helt galet, men det skulle jag helst vilja!). Jag vill bli fru A!

Vi får se hur det blir. Jag har abslout ingen brådska. Jag vill bara veta att den dagen kommer. Att vår speciella dag kommer.

2) A blir alltid väldigt berusad när vi är på middag eller fest.
Det gör mig vansinnig. Han har absolut ingen gräns, vet inte alls när det är dags att övergå till vatten. Som en svamp! Okej om man partar till rejält när man är på fest. Men på en vanlig parmiddag är det inte allt för lustigt med en kille som sluddrar, säger konstiga saker, somnar och måste stanna bilen på vägen hem och kräkas. Och varje gång efteråt har han någon dålig förklaring som: "jag var så trött" eller "det måste varit fel på maten" eller "jag har nog en infektion i kroppen". Eller hur!

3) A vägrar att fira påsk eller nyår någon annanstans än i sin stuga i Norge.
Han fullkomligt vägrar. Han har varit där varje år sedan han var 1 år och älskar stället. Varje år samma visa. Först middag i stugan (skaldjur), sedan raketskjutning klockan tolv och sedan en 20-minuters promenad i 30 graders kyla ner till hembygdsgården där ungdomarna i byn ordnat fest. Som alltid är på samma sätt. Fulla 17-åringar som sjunger karaoke och hånglar. Men för A är det speciellt. Han älskar sina norska vänner som han kännt hela livet. Han minns hur nyår var när hans mamma levde. Han vill att det ska vara just så. Han älskar samhörigheten mellan både unga och äldre ungdomar, att alla håller ihop och har kul tillsammans. Jag känner mig SÅ trött på det. ALLTID samma sak. Jag får aldrig fira nyår med min familj eller mina vänner. För jag vill ju såklart fira med A! Några gånger har jag stannat hemma och gått på fest eller åkt till mina föräldrar eller syskon, men jag känner att nyår vill jag fira med min partner. Så det blir till att välja mellan pest eller kolera känns det som. Och A är totalt orubblig när det gäller detta. Vi har varje år gigantiska diskussioner när nyår närmar sig men han kan inte kompromissa. Nix. Så otroligt frustrerande. Jag har föreslagit att vi kan bjuda med några vänner (nu är det alltid jag, A, hans pappa, hans kusiner och ibland någon av deras föräldrar) och kanske stanna i stugan och ha vår egen fest. Men nej. Det går inte. Det ska vara så som det alltid varit. Suck!

Det jag vill komma till är att jag undrar om man helt enkelt får acceptera vissa saker. Att man inte kan vara överens om precis allt. Att man får "ta det onda med det goda". För det goda överväger ju naturligtvis, annars skulle jag ju inte välja att dela mitt liv med A. Vad ska man strida för? Inför vad ska man kapitulera?

7 Comments:

Blogger Batbut said...

Hm... svåra frågor, som egentligen är omöjliga att svara på utan att man känner er två närmre. Kan väl säga som så att enl min erfarenhet så måste man kunna kompromissa, från båda håll, för att förhållandet ska bli hållbart i längden. Är det viktigt med giftemål för Dig så kanske A måste tänka om - för att göra Dig lycklig. Ang berusningen så tycker jag det är lite av en varningssignal, som Du borde prata med honom när han är nykter (och inte dagen efter). Å andra sidan så har jag alkoholism i släkten och är lite överkänslig på den fronten. Ang Norge så tror jag att det blir annorlunda när barnet kommer - då kommer ni båda säkert att vilja göra egna traditioner, utefter era behov - Du, A och babyn.
Det enda råd jag kan ge är att ni pratar om sådana här saker, och försöker hitta en bra kompromiss för er båda. Utom där det gäller alkoholen - säg vad Du tycker och se vart det leder.
Lycka till vännen!

15 oktober, 2005 19:08  
Anonymous aha said...

Håller fullständigt med Batbut! Visst måste man kunna kompromissa och ofta hittar man någon slags mellanväg, som båda kan vara nöjda med. Min man ville inte heller gifta sig, men han hade ju ett stort italienskt bröllop med 1000 gäster och slagsmål på slutet som bild av ett bröllop, Inte det "lilla" enkla vi slutligen hade. Vad gäller alkoholen är det verkligen en varningssignal! Speciellt när man få barn tycker jag att det är viktigt att man kan kontrollera sig. Gör som Batbut säger, prata om det vid ett lugn tillfälle, och ställ lite krav på honom innan ni går på middagar och fester.
Lycka till!

15 oktober, 2005 21:13  
Blogger I Jennys värld... said...

Batbut & Aha: Tack tjejer!! Kloka ord som jag tar till mig. Men jag måste nog förtydliga mig lite - det är inte så att han dricker ofta, utan det är det att när han väl dricker så blir det för mycket. Det är alltså inte det att han har hög frekvens på drickandet, vilket jag tycker är en varningssignal för alkoholism, utan det är det att han har svårt att känna sin gräns NÄR han dricker. MEN - jag vill ändå se en skärpning hos honom. Speciellt när babyn kommer. Och vi har pratat om det massor med gånger, det är inte så att jag tassar kring ämnet utan han vet var jag står. Och jag ska ta mig ett ordentligt snack igen!

Ang. Norge så hoppas och tror jag det blir som Batbut säger, att vi skapar våra egna traditioner. Jag vill också hemskt gärna vara i fjällstugan, men helst under andra premisser. Det vet han, och jag vet också att han gärna vill att stället ska bli speciellt för oss som familj, så jag tror det finns ganska höga odds för en förbättring där.

Och slutligen - giftermål. Där hoppas jag vi kan hitta en kompromiss, jag har ju som sagt var inte bråttom. Å andra sidan så vill jag inte "tvinga" när det gäller det. Det beslutet måste han kunna känna är 100% något som han kan stå för och känna sig lycklig med. Men som sagt - det finns många former av kompromisser!

Svåra saker det här med relationer... :-)

15 oktober, 2005 23:26  
Anonymous Jonna said...

Så väl jag känner igen mig. När jag blev gravid kändes det som att allt ställdes på sin spets (vet inte om det är så du känner?!). Även saker som jag funderat över innan blev viktigare och jag tänkte mer över lagt ang förhållande etc.

16 oktober, 2005 20:22  
Blogger I Jennys värld... said...

Jonna: Precis. På sin spets var rätt ord! Skönt att veta att fler än jag funderar/funderat.

16 oktober, 2005 22:52  
Anonymous Mifflan said...

Det är spännande med en graviditet. Nio månaders förberedelser där allt skall gås igenom, vridas och vändas och funderas på.

För mig föll så mycket på plats när barnet väl kom. Mycket annat förlorade i betydelse. Nu är jag gift men jag har ogifta kompisar som tänkte mycket på giftemål före barnet. Sedan tyckte de att - ett gemensamt barn är så mycket större än att vara gift.

Nu vill inte jag komma med pekpinnar men jag har alkoholism i släkten (så därför är jag överkänslig). Att inte känna sin gräna ÄR en varningssignal även fast ni inte dricker ofta.

17 oktober, 2005 09:13  
Blogger Louise said...

Oj, din bröllopsdröm låter precis som min :)!

21 oktober, 2005 00:00  

Skicka en kommentar

<< Home