2005-10-17

Relationer - del 2

Vi har pratat och pratat och pratat. I lördags natt, i går och i dag. Vi har pratat förr, vi pratar jämt (nästan för mycket ibland!) men detta var annorlunda. Precis som Jonna skrev i en kommentar till mig, så ställs allt på sin spets nu när jag är gravid. Och det jag lärde mig i dessa samtal vi haft nu är att det inte bara gäller mig. Det gäller A också. Och jag blev påmind om vilken fantastisk människa han är, hans djup, hans tankar och hans förmåga att ta till sig och hans vilja att vara en bra man.

Jag tog upp det här med alkoholen igen. Jag var beredd på att han skulle gå i försvar. Det gjorde han inte. Tvärtom var det han som sa att det är ett varningstecken, det här med att han inte kan sätta stopp. Jag har gärna förklarat det med barnslighet, med att han vill att livet ska vara en fest. Men A var modig nog att vara klarsynt. Och han har fått nog, han blir rädd för sig själv. För orden han säger när han dricker, för tankarna och för flykten. Han vill inte vara så. Han anser det inte vara ett dugg trevligt eller charmigt och det passar inte ihop med den bild han har av sig själv eller med den bild han har av sin framtid. Han vill att jag ska veta att han är en bra människa, att han satsar på oss, att han vill vara den bästa pappan man kan vara och den bästa partner till mig. Han vill INTE att hans barn ska se honom tappa kontrollen. Han ser för varje dag mer och mer fram emot barnet, mot att vi ska bli en familj. Han vill jobba med sig själv, sluta bry sig så mycket om vad omgivningen tycker, vad hans kompisar tycker. För ofta är det så att han gör saker för att behaga andra, han tar på sig ansvaret för att det ska bli kul och han vill så gärna vara omtyckt och "rolig". Detta resulterar i att det blir för mycket, och att han gör saker bara för att han är rädd att annars förlora sina vänner. Jag försökte förklara att han är fantastisk precis som han är, att hans riktiga vänner kommer att finnas där ändå - kanske ännu mer när han vågar vara precis den han är. Och för första gången i sitt liv verkar han vara redo att vara just den han är, även om det nog inte kommer bli helt smärtfritt. Vi kom också överens om att om vi märker att han inte klarar av detta, att dra gränser när det gäller alkohol, så ska vi se till att han får hjälp.

Det är omtumlande, att få denna otroliga respons! Inte ett hårt ord, inga försvarstal. Total ärlighet och total samstämmighet.

Jag är helt slut!

6 Comments:

Anonymous Mifflan said...

Kram!

17 oktober, 2005 21:51  
Blogger Lyckliga Grodan said...

wow... och kram..

17 oktober, 2005 22:17  
Anonymous Jonna said...

Ni kommer att bli fantastiska föräldrar till ert barn! Att ni pratar och tycker om och reder ut och... nämnde jag pratar?! ;)
Visst kan vandringen kännas lång ibland, men det blir bara bättre och bättre. Kram!

17 oktober, 2005 22:31  
Blogger Batbut said...

Så skönt! Grattis! Snacka om positiv och bra respons. Och om det behövs - ta hjälp! Det gjorde vi när livet gungade och bebisen stod och knacka på dörren..*s*

17 oktober, 2005 23:06  
Blogger I Jennys värld... said...

Tack allihopa! Det känns väldigt bra och spännande och totalt utmattande! :-)

18 oktober, 2005 09:47  
Anonymous aha said...

Åh vad skönt för er, att kunna prata så bra! Du verkar ha en toppenman! Ni kommer, som Jonna skriver, bli alldeles utmärkta föräldrar (och ett alldeles utmärkt par, även sedan bebisen fötts).

19 oktober, 2005 10:55  

Skicka en kommentar

<< Home