2005-10-11

Kärlek = oro?

Kärlek!! Jag vaknade upp i morse och kände hur mitt lyckliga hjärta bultade! Jag har världens bästa A, världens bästa bebis i magen! Hur kan man vara så lyckligt lottad?

MEN (för när det gäller mig så finns det ju alltid ett sabla MEN) - jag är så förbaskat orolig. För allt. Jag har insett att jag från och med nu kommer att spendera hela resten av mitt liv med att oroa mig för 1) bebis 2) A.

Nedanstående lista beskriver oroandet över bebis i kronologisk ordning:
1) Tänk om jag får missfall
2) Tänk om det är fel på bebisen
3) Tänk om vi drabbas av plötslig spädbarnsdöd
4) Tänk om den blir mobbad i skolan
5) Tänk om den blir överkörd
6) Tänk om den blir våldtagen
7) Tänk om den bli deprimerad
8) Tänk om den blir våldsbenägen
9) Tänk om jag misslyckas som förälder och därav blir mitt älskade barn något av punkt 7 el. 8.

Ja, listan kan bli hur lång som helst...

När det gäller A är oron främst som följer:
1) Tänk om han tröttnar på mig
2) Tänk om han drabbas av den stora passionen (jag vill ju gärna tro att det är jag, men man VET ju aldrig) och säger till mig nåt i stil med att: "Jag älskar dig Jenny, men jag måste lämna dig. Jag har aldrig kännt så här förut. Det är så här det ska kännas. Förlåt. Jag kommer givetvis alltid att bry mig om dig och jag vill att du ska vara lycklig."
3) Tänk om han inte är lycklig
4) Tänk om vi får för lite tid tillsammans och glider ifrån varandra.

Tilläggas måste dock att min oro ang. A är mycket mindre nu än förr. Jag känner mig SÅ mycket lugnare och tryggare och jag litar mer på vår kärlek. Efter nästan 9 år tillsammans vore väl f*n annars! Och jag lovar, min "nya" trygghet gör under för relationen!

6 Comments:

Blogger cecilia öhrn said...

Kärlek är = oro. Det visar att man bryr sig och att man är rädd för att förlora någon. Det hade varit värre om du inte orode dig, speciellt med tanke på det du/ni nu står inför. Att vara kär är att alltid oroa sig för något. Och att vara gravid det är också att alltid oroa sig för något. Detsamma gäller när barnen pluppat ut. Helt normala tankar! Vad gäller A är det kommunikation som gäller. Framför allt när bebisen är född för då ställs ert förhållande verkligen på prov.

11 oktober, 2005 10:47  
Blogger I Jennys värld... said...

Cecilia: TACK! Och när det gäller kommunikationen mellan A och mig så är det vår starka sida. Vi kommunicerar nästan ihjäl oss ibland. Men det är som du säger, det är viktigt som bara den! Och vi pratar och pratar om hur vi ska förhålla oss när bebisen är född, men jag har en känsla av att det ändå blir som det blir. Att det är svårt att vara förberedd. Men vi har bestämt oss för att ha tålamod med varandra och ha ett öppet sinne. Det tror jag är en bra början :-)

11 oktober, 2005 14:02  
Blogger cecilia öhrn said...

Jenny: en mycket bra början!

11 oktober, 2005 16:39  
Blogger Batbut said...

Jenny, tyvärr är det ngt som följer med graviditeten - oron! Men den lägger sig så småningom, och för var dag växer lyckobiten och tar över. Försök hantera oron, och ett bra sätt är att prata. Med allt och alla.

11 oktober, 2005 19:53  
Blogger samarina said...

Oron hör liksom till... Jag är superorolig som gravid, sen lugnar det ner sig lite tills barnen börjar på dagis. Då börjar oron ta fart igen. Puh!

11 oktober, 2005 21:16  
Anonymous Hanna said...

Oh GOD! Jag som redan är rätt så orolig ibland. Speciellt för den där stora passionen, som han inte kan hjälpa.

13 oktober, 2005 13:25  

Skicka en kommentar

<< Home