2005-10-27

Det blir aldrig som man tänkt sig

När jag började blogga var tanken att det skulle vara en rolig, klurig, finurlig, ironisk, humoristisk blogg. Den skulle se det roliga i det eländiga. Det lilla i det stora.

Jag hade en liten liten nästan hemlig dröm om att få bli mamma. En egen familj.

Vad blev det sen? Varannat inlägg osar ångest. Jag fläker ut mitt osäkra, neurotiska jag.
Roligt? Det vete fan.

Och så skulle jag bli mamma. Det bara hände. Nu handlade helt plötsligt vart och vartannat inlägg om illamående, oro, gasig mage och relationer.
Roligt? Nja...

Och så nu. Sorg.
Roligt? Absolut inte.

Framtiden då?
Jag hoppas hoppas hoppas att det ska osa HOPP om min blogg. Framtidstro. Tankar från en tjej som brinner. Som lever nu. Helt fri från ångest blir den nog dessvärre inte.
Roligt? Kanske ska ändra roligt till inspirerande. För det är det jag vill. Inspirera. Om inte någon annan, så i alla fall mig själv. Och att skriva inpirerar. Det får mig att vända och vrida på tankar. Att sortera intryck, känslor. Om jag har tur så hittar jag min väg här någonstans!

10 Comments:

Blogger hanna said...

Det finns ingen som brinner varje dag Jenny. Det är ju det som är livet. Och det är klart att du kommer att vara den glada sköna tjejen igen. Men vi gillar båda!

27 oktober, 2005 13:23  
Anonymous aha said...

Så sant, Hanna! Och jag tycker faktiskt att det osar hopp om din blogg! Att livet jäklas med oss,det är ju ingenting som vi kan ändra på, utan det är hur vi tacklas med det som år det viktiga, och där är du inspirerande!

27 oktober, 2005 14:18  
Blogger Anna-Karin said...

Du ska aldrig känna någon prestationsångest för din blogg. Som läsare förväntar jag mig ingenting sånt. Det är snarare så att du blivit som en vän som jag tänker på och pratar om med andra. Men som de andra säger så osar din blogg hopp. Skriv, tänk inte på vad eller hur, jag finns här ändå och tror att alla andra gör det också.

27 oktober, 2005 16:21  
Blogger I Jennys värld... said...

Tack tack tack tjejer. Helt fantastiskt det här med bloggen, vilka människor man möter... Kram till er! :-)

27 oktober, 2005 16:46  
Anonymous tanten said...

Att livet innehåller både glädje och sorg..Det kan ingen av oss komma ifrån.
Men det är hur vi går vidare, som stärker oss som människor.

Du går stärkt igenom det här, Inget ont som inte har nått gott med sej, heter det väl!

Tänker på dej..Det blir bra.

27 oktober, 2005 16:52  
Blogger Batbut said...

Kan egentligen inte tillägga ngt som inte redan blivit sagt. Men inte ens den mest brinnande, lyckligaste människan är utan dalar. De kommer, och styrka är att ta sig igenom dem. Och förhoppningsvis hitta styrka i det som skett. Den styrkan och lärdomen kan inspirera andra, och stärka dem. Och det gör Du!

27 oktober, 2005 17:02  
Anonymous Jonna said...

Vi har alla våra toppar och dalar. Jag är mycket tveksam till att alla kan vara på topp hela tiden (iaf inbillar jag mig det för att inte känna att jag är sämst när jag dalar... ;)). Dessutom skulle nog allt bli fullkomligt ointressant om man aldrig rasade en lite bit ibland.
Ehh, vad jag egentligen vill säga är att du får skriva om vad du vill - jag (vi, för jag tror inte jag är ensam...) finns här ändå. Som A-K skrev, det är så det är med vänner.
Och ja, det osar hopp.
Och jag hoppas för dig. Kram!

28 oktober, 2005 15:26  
Blogger Marmelad said...

Ibland tänker jag att man behöver de djupa svackorna för att orka vara lycklig. Eller nåt. Men det är svårt att tänka det just när man är nere i en djup svacka förstås, lättare efteråt när det börjar kännas bättre igen. Då brukar jag känna mig starkare än jag var före. Fick själv ett missfall i slutet av augusti och har väl fortfarande en hel del svackor. Men det blir åtminstone lite bättre för varje dag som går. Lite.

Kram
Marmelad

30 oktober, 2005 17:55  
Blogger cecilia öhrn said...

Jag kan inte annat än att hålla med alla dom andra. Svackor behövs. Alla har svackor. Hela livet är en enda berg och dalbana.
Du kommer bli mamma, förr eller senare, och livet kommer fortsätta sitt berg o dalbane-spår hela livet igenom!

30 oktober, 2005 19:02  
Blogger Lyckliga Grodan said...

allt är redan sagt.. och jag håller med.. jag läser inte din blogg för att läsa om nåt perfekt.. utan för att få veta mer om en person som känns som en vän..
håll i ... det kommer att kännas bättre..
grodkramar

01 november, 2005 09:32  

Skicka en kommentar

<< Home