2005-09-29

Tre frågor till alla mammor

1) Gjorde ni fostervattensprov/NUPP-prov? Hur resonerade ni kring det?

2) I vilken vecka började magen puta?

3) Hur hanterade papporna er graviditet?

7 Comments:

Blogger cecilia öhrn said...

1. Med 1:an gjorde vi NUPP eftersom vi blev tillfrågade om vi ville delta i undersökningen. Just då när jag/vi var nygravida med första barnet var egentligen tanken helt ego, vi kunde inte vänta att få se vår lilla bebis på UL. Annars får man ju vänta ända till v 17-18 eller nått sånt om jag minns rätt.
2. Det första jag märkte var att fläsket började puta! Bebismagen syntes nog först när jag var i 5-6 månaden om jag inte minns helt fel. Men innan dess växte jag ju ur mina vanliga kläder, men var för liten för mammakläder så det är en tråkig period innan det verkligen blir BEBISMAGE.
3. Han var intresserad av vad som hände inne i mig (även om jag ofta förekom honom genom att berätta nu händer si o så för nu är jag i v 12 osv.)

29 september, 2005 19:11  
Blogger Batbut said...

1. Jag gjorde ett alternativ test, serumscreening tror jag det hette, med båda trollen. Med 1:an visade det sig extremt förhöjda risker för downs, och då gjorde vi fostervattenprov. Helt enkelt för att veta säkert, eftersom tanken hade såtts hos oss. Jag var helt emot det innan. Resonerade som så att barnet under alla omständigheter var välkommet.
2. Min mage kom nog inte igång förrän i månad 4, en liten liten rundning, och putade först i mån 5-6. Gick iofs inte upp mer än 9 kg totalt vilket var för lite.
3. Eftersom maken varit med om det innan var han inte lika oinitierad som jag, och tyvärr inte alls så intresserad. jag kände mig ganska ensammen i graviditeten, men vi har pratat ut om det. Och det var mkt räddsla i det som jag nämnde ngn gång innan

29 september, 2005 21:36  
Anonymous Jonna said...

1. Nope.

2. Precis som Cecilia skrev, så går man upp i vikt innan bäbismagen infinner sig. Ungefär som att man ätit på tok för mycket kexchoklad. Jag fick ha mammabyxor (sånna att växa i...) väldigt tidigt, typ v 10. Tror jag var i 3-4 månaden när det började anas och 5 månaden när man mer såg att det var en bäbismage. Eller var det 4:e? (Oj, vad man glömmer fort!)

3. Även om vi var överens, så var pappan här inte direkt redo. Visst tyckte han det var lite spännande, men var inte alls så exalterad som jag. Fast när vi varit på ul och fått veta att det var en pojke gick han ut och köpte en fin tröja. Då blev det verklighet.
Men sen har det ändå tagit tid för honom att känna sig som "pappa". Tror det var först ett halvår efter E föddes som han tyckte det var kul och coolt. Fast han har såklart varit en darling hela vägen ändå. För att inte prata om förlossningen, där han var ett fantastiskt stöd.
Men i början... Nä, då var det inte mycket entusiasm över huvudtaget (även om han nog tyckte det var lite tufft när man kunde känna sparkar). Gissar att det hade mycket med att gör att vi var först i vänkretsen i NL med att vänta/få barn... (babbel, babbel... Har visst en hel del att säga i ämnet. :D)

29 september, 2005 22:32  
Anonymous aha said...

1. Vi gjorde fostervattensprov med nr4, eftersom jag var ganska gammal (38). Vi tänkte helt egoistiskt så att det skulle bli jättejobbigt att ha ett barn som krävde mycket tid, när vi knappt har tid för de tre vi redan har. Man kan säga av omsorg om familjen. Innan provet var vi fast beslutna att göra abort om det var ngt fel på barnet, men när provet väl var gjort och graviditeten närmade sig femte månaden kändes det mer som att provet var ett sätt att förbereda sig, så att vi skulle kunna ta hand om t.ex. ett barn med Downs på ett bra sätt. Hade vi inte haft något barn innan hade vi valt att inte ta något prov.

2. Jag själv kände väl det ganska tidigt, typ i tredje månaden, men t.ex. på jobbet var det ingen som märkte något förrän i femte månaden, men det beror nog också på att jag medvetet försökte skyla det innan svaret på fostervattensprovet kom.

3. Pappan var nog mest entusiastisk med det första barnet. Vi var ju väldigt unga (21 och 22) och hade inte alls tänkt skaffa barn, men han var jättegullig. Åkte dock iväg till Italien för att jobba och tjäna pengar för att kunna försörja oss, och då fick jag klara mig ensam i ett par månader. Tror att de lätt reagerar lite konstigt, du vet de bävar för ansvaret, försörjaren i dem vaknar. Kan nog vara tufft. I stort har han varit entusiastisk, men mindre och mindre för varje barn. Jaha, har du värkar nu? Jamen jag kan väl se klart nyheterna innan vi åker? Typ. Vid förlossningarna och när barnen väl varit födda har han varit otroligt med och engagerad i dem, hela tiden. Tror att det först då blir verkligt för dem, vi har ju barnet i magen och känner en gradvis förändring. Tänk inte för mycket på hur han reagerar, för egentligen, hur logiskt reagerar du på saker och ting, nu för tiden? Kan det komma en gråtattack bara för att... ja, egentligen vad som helst? Det tar tid att hitta sin roll!

29 september, 2005 22:56  
Blogger Lyckliga Grodan said...

1. nej. Med ettan gjorde vi något alternativ (blodprov från mig)som jag redan glömt vad det var. Vi var inte beredda att göra abort, så vi valde bort fostervattenprov.
2. månad 4-5
3. väldigt intresserad hela vägen,båda gångerna faktiskt. Världens stöd under förlossningarna trots att han egentligen svimmar om man bokstaverar till sjukhus. Mycket tappert.

29 september, 2005 23:07  
Blogger samarina said...

1.Med tvillingarna var jag med i en undersäkning just ang. nupp, fick dock inte göra det utan kom i kontrollgruppen. Jag fick göra massor med UL iaf, eftersom det visade sig vara två bebisar och enäggs dessutom!
Med dottern avstod jag från nupp.

2. Med tvillingarna syntes det inte att jag var gravid vid första UL i v.18. Började nog synas runt v.20.
Med dottern, född i somras, såg jag mer eller mindre höggravid ut direkt- och ändå var det bara en bebis! :-)

3. Jag har olika pappor till mina barn, så jag svarar bara ang. dotterns pappa som är min nuvarande man- han har varit väldigt engagerad hela tiden, ställt upp till 100% och tar nu nattmatningarna! :-)

30 september, 2005 08:11  
Blogger Nylén said...

Hejsan!

1. Nej.
2. Vecka hmmmm, i vecka 10
(var tvungen att kolla på mina hör och häpna "veckokort" som jag tog undergraviditeten).
3. Mycket bra...engagerad och med hela vägen, självkart nu också, han är väldens bästa pappa!

Gissar ju at du är gravid...kanske borde gå tillbaka och läsa mig fram och se om du fått någon liten än, eller om det fortfarade växer och gror....

Kram och Lycka till!

10 januari, 2006 20:39  

Skicka en kommentar

<< Home