2005-09-30

Tack alla mammisar!

Det var kanon att ni ställde upp och svarade på mina frågor! GULD värt! Tack allihopa!

Vi har bestämt oss för att göra NUPP-testet. Det kostar tydligen 1000 kr om man är under 34 år, men vi vill göra det. Som det känns nu är vi inte beredda att ta emot ett sjukt barn. Det kanske är tabu att säga det och vi kanske tycker annorlunda nästa vecka. Men just nu känns det så. Och så vore det ju inte helt fel att få göra ultraljud tidigare... :-)

Jag känner mig som jag gått upp massor! I alla fall 2-3 kilo och byxorna är trånga! Tror det kommer börja synas tidigt för mig. Eller så blir det som jag fick höra igår att det kan göra, att det stannar av ett tag. Vi får väl se! Jag vill ju inte säga något på jobbet förrän efter v. 13, dvs om en månad, så jag hoppas det dröjer lite innan "bebis-magen" börjar synas. Fast egentligen vill jag ju ha värsta magen NU så att ALLA ser att vi ska få ett barn :-)

A hanterar graviditeten lite fram och tillbaka. Precis som Jonna skrev, så har han uttryckt att han nog egentligen inte känner sig riktigt redo. Men i nästa stund fantiserar han för fullt och jag hör hur han pratar med andra om att det är spännande. Här om dagen avslöjade han att han varit på Babyland alldeles själv, det tyckte jag var så gulligt! Och så i nästa stund är han jätteorolig. Han är orolig för att jag ska förändras, att han inte ska få göra saker på egen hand för mig, att hans kompisar ska räkna bort honom nu osv. Men vi pratade mycket om det häromdagen (efter att vi rätt ut städgrälet, då var vi liksom i prat-tagen) och vi kom fram till att det blir vad vi gör det till. VI bestämmer hur vi vill leva med vår familj, ingen annan har något med det att göra. Och när vi började tänka efter så kom vi fram till att han är ute med sina kompisar kanske två gånger/månad och det får han mer än gärna fortsätta med för mig! Att ha ett eget liv är så viktigt, det är vi helt överens om. Så länge man även gör roliga saker tillsammans och båda känner sig sedda och uppskattade så är det ju endast positivt med egen tid. Även jag kommer ju med säkerhet vilja komma iväg på egna saker, trots att jag blivit mamma. Vi bestämde också att vi ska försöka ha ett "öppet hus", att våra vänner ska få känna att de är välkomna hem till oss. Även om det ibland kan kännas jobbigt när någon ringer och säger att de kommer över så är det ju oftast hur trevligt som helst när de väl kommit!

Jag har läst mycket om att många pappor har svårt att förstå graviditeten innan bebisen kommit ut, eller innan ultraljudet. Det känns lugnande. Jag har ju själv svårt att förstå och mina tankar och mitt humör går ju också upp och ner.

Vi kom fram till att det kommer att bli JÄTTEBRA!

6 Comments:

Blogger Batbut said...

Jag tror nog att ni reder ut det. Tänk bara på att allt som gäller graviditeten är lättare för Dig att ta till Dig för det är Du som bär det nya livet i Din mage. A måste få en längre startsträcka. Och tänk även på att det mesta löser sig om man har en dialog med varandra. Alla förhållanden går upp och ned, även med barn! *s*

30 september, 2005 22:36  
Anonymous Jonna said...

B var också tokrädd att jag skulle förändras. Att livet skulle var över = att han aldrig skulle kunna gå ut och ta en öl igen...
Men så blev det ju bra ändå till sist! :)

30 september, 2005 23:34  
Anonymous Anonym said...

Vilka bra ideér. Själv fick jag första chocken när en av mina närmsta vänner anade och frågade om det stämde via sms. Jag sa att hon hade rätt och då fick jag ett sms tillbaka där hon berättade att hon bara grät. Men att hon inte visste om det var för att hon var glad eller för att hon förlorat sin bästa partypolare och vän.

Jag blev så arg, ledsen, besviken och förvånad. Någonstans tror man ju att alla ska bli överlyckliga och glada för vår skull. Men jag tror att man måste vänja sig vid att folk tycker att man blir lite trist. Men vi har ju gjort vårt val och vi är otroligt glada över vad som ska hända oss. Men ja...det är jobbigt.

Sen en sak till - nupptestet, berättade barnmorskan om det? Jag har läst massor och funderar mycket på det, men min barnmorska nämnde det inte med ett ord. Kanke beroende på att jag inte får göra det om jag inte betalar för det (jag är 30).
Vill nog också veta. Vet inte om jag pallar med ett barn som inte är friskt. Hemskt men sant.

Oj oj. Vad långt det blev :)

/H

01 oktober, 2005 10:41  
Anonymous Jonna said...

H!
Förstår din reaktion när du fick mess från din kompis. Vad ego av henne att inte bara bli glad. Och vaddå förlorat? Visst man kan inte gå ut och partaja lika mycket när man har barn, men vänner kan man absolut vara ändå!
Lycka till!

01 oktober, 2005 11:57  
Blogger I Jennys värld... said...

Batbut & Jonna: Tack! Det är så himla bra att få ta del av era upplevelser!

H: Håller med Jonna, fy vilken ego reaktion! A har en kompis som reagerade liknande och man blir ju såklart jätteledsen! Jag tycker det är en sån trisst inställning att man skulle bli tråkig bara för att man får barn.

Ang. NUPP-testet så har jag inte pratat med barnmorskan om det än, vi har vårt första besök där på fredag. Men jag fick tips av en kompis att man får göra det även om man är under 34 år, men då kostar det 1000 kr. Jag ska höra mig för ordentligt på fredag och rapportera till dig!

03 oktober, 2005 19:07  
Anonymous Anonym said...

Skönt att höra att det är fler som har kompisar med konstigt tänk. Jag hade tänkt vara som vanligt - och gå ut och partaja, fast nykter dårå.

Ja! Rapportera gärna om nuppinfon du får! Jag ska till läkaren på måndag och då tänkte vi fråga lite. Och så får jag förhoppningsvis äntligen reda på i vilken vecka jag är i. Och om det är som jag tror (typ 12-13:e veckan) så är det dags att bli officiell. Skööönt! :D

/H

04 oktober, 2005 16:14  

Skicka en kommentar

<< Home