2005-09-03

Phu!

Här gick man och trodde att man hittat något slags inre lugn, att man var en trygg och säker person. Tji fick man. Jag är helt hispig över den här jäkla resan!! MEN, jag har kommit till den punkten att jag tycker att det ska bli superkul. Nu har jag bara täta känslo-utbrott, så allt är som vanligt med andra ord.

Nyss hade jag ett smärre break-down när jag inte kunde hitta mitt pass!!! Jag for runt och letade överallt - bland tallrikarna i köket, bland papprena i vid datorn, i bilen, ja överallt. Till slut började jag grina. Då kommer A och säger att han kanske har lagt det tillsammans med sitt pass. Och så går han helt sonika och plockar fram det. Jag föll ihop i en hög. Jisses. Ska det fortsätta så här kommer jag att vara ett vrak i morgon. Nej, inte ens ett vrak. Spillrorna av ett vrak! (som ni märker ökar min dramatiska sida när jag är nervös)

Gårdagskvällen smet A från mig. Han gick ut och drack öl. Jag tror att jag helt enkelt måste inse att han inte orkade med mina utsvävningar om flygplans-krascher, natt-pruttar (jag måste ju dela rum), kräkningar pga intag av olika sniglar och för mycket champagne som resulterar i att jag ska "prata ut" med VDn. Så jag spenderade kvällen med en stor kopp te, en 100-gramare Marabou Digistive och filmen "In good company" (faktiskt ganska sevärd). Och det var nog precis vad jag behövde, lite ensamtid.

Tanken var att jag skulle ha sovmorgon idag, jag kom inte i säng förrän vid halv två i natt (det är SENT för att vara jag, jag slocknar oftast ovaggad senast kl elva). Men icke. Jag for upp ur sängen kl nio och sen har jag hållit igång och klippt gräs, joggat (tänkte att det skulle lugna ner mig om jag fick bli kroppsligt trött, men jag kände mig så stressad att jag for runt spåret i en rasande fart och hade inte ro till fler varv än ett), inhandlat pizza åt bakfull sambo samt ätit mysig lunch-fika med kompis G i centrum. Det var riktigt avkopplande. Och så råkade jag köpa ett par supersöta örhängen från mitt favoritsmycke märke Ego Woman. Små hjärtan i vit sten. Jag bestämde mig för att de är mina lyckoamuletter på resan. Så lätt är det att motivera ett litet inköp på 198 kr :-)

Förresten, jag har upptäckt E-bay också! Fascinerande vad mycket man hinner på ett dygn om man inte använder så fasligt mycket av tiden till att sova. Så nu är jag i full gång och bjuder på smink av för mig nyligen upptäckta
i.d makeup. Jag fick en provsminkning på lokala salongen igår och fastnade direkt. Dock så är det dyrt, men på e-bay hittar man det för kanske en fjärdedel av priset. Perfekt!

Hjälp. Nu är det bara 16 timmar kvar tills jag sitter på planet. Det är bäst att jag sätter fart nu om jag ska hinna ringa runt till alla mina kära och säga att jag älskar dom.

6 Comments:

Anonymous Rita said...

Du må förlåta mej,, men jag skrattar riktigt gott, åt denna bloggen. Kan riktigt se hur stressad du irrar omkring. Tror det kallas, resfeber. Trevlig resa!

03 september, 2005 16:16  
Blogger I Jennys värld... said...

Rita: Inga problem, man måste se på livet med humor, annars blir det så väldigt jobbigt :-)
Så du är defenitivt förlåten!

03 september, 2005 16:21  
Anonymous Megamamman said...

Jag överlevde en arbetsresa till Barcelona genom att droga mig på diverse lagliga sätt. Apoteket säljer lugnande receptfria tabletter och på flygplatsen samt ombord på själva planet serveras alkohol. Du vet väl att man alltid ska resa lätt packad...!!! Dessutom musik på hög volym i hörlurarna så man kan låtsas att man är någon helt annanstans. Eventuellt kompletterat med öronproppar för den ultimata verklighetsflykten!! Lycka till! Megamamman

03 september, 2005 17:59  
Blogger I Jennys värld... said...

Megamamman: tack för fanastiska tips! Nu känns det MYCKET bättre! :-)

03 september, 2005 18:31  
Blogger Batbut said...

Jenny gumman, ta det lugnt! Se det som en utmaning och en upplevelse. Gör som Megamamman säger - ta en stor drink, och så flyger Du lugnt. Så köper Du valeriana tabletter på hälsokosten, då lär Du sova gott oavsett kräk eller pruttar! Och mötet kommer bli kanon! Du kommer få så j*a roligt, när Du kommer hem känner Du Dig oerhört styrkt av upplevelsen! Lyssna nu på en gammal vis tant *s*

03 september, 2005 21:31  
Blogger I Jennys värld... said...

Batbut: Jag upprepar - vad gjorde jag utan ditt stöd? Tusen tack! Och massa kramar till en vis tant från en förvirrad nästan-tant :-)

03 september, 2005 22:23  

Skicka en kommentar

<< Home