2005-09-09

Okej, jag kan inte hålla mig...

...det ÄR en bebis i min mage!!!!!!

Fick veta i onsdags och jag och A har befunnit oss i total chock. Jag har gjort två tester men jag kan fortfarande inte tro det. Jag har inte berättat det förut, men vi har varit oskyddade i fem år och aldrig blivit gravida. Jag slutade med p-piller för jag mådde inte bra av dem och sen blev det på nåt sätt aldrig av att vi började med något annat skydd. Vi tyckte de första åren att det var jättepraktiskt att jag inte blev med barn, men det senaste året har vi funderat en massa och blivit mer och mer övertygade om att vi inte kan få barn. En fullkomligt förlamande tanke. Men så nu, helt plötsligt, hände det.

Min teori är att det är för att jag är så himla lycklig nu! Vårt liv har varit så rörigt och en massa elände har drabbat oss, men nu, nu när vi mår så bra och är så lyckliga i vårt lilla hus och med varandra, då blev min kropp mottaglig och nu är det en liten liten bebis där inne. Chocken har lagt sig nu och den där fantastiska, obeskrivliga, helt ljuvliga lycko-känslan har börjat smyga sig på. JIPPI!!!!!!!!!!!!!! Vi ska bli en familj!!! Jag kan bara inte förstå det. Jag är medveten om att vad som helst kan hända, det är väl den allmänna meningen att man inte borde skrika ut till halva världen redan i vecka 5 men jag kunde liksom inte hålla mig. Vad i hela friden skulle jag skriva om i min blogg, när det enda som rör sig i mitt huvud nu är detta?

A är så otroligt gullig. Även hans chock har börjat lägga sig och han säger alla de rätta sakerna, allt jag någonsin velat att han skulle säga när den här dagen kom. Han ringde förut och sa att han ville att vi skulle åka till London om ett par månader (vi älskar London, det är den mest romantiska fantastiska staden vi vet) och bara vara vi, och gå på musikaler och fira detta otroliga. Hoppas bara att man kan åka dit, att det inte är en massa läskiga terrorhot...

Oj, det är helt obeskrivligt. Det finns liksom inte ord. Det enda ordet jag kan använda just nu, för att åtminstone försöka beskriva vad jag känner är


***LYCKA***

13 Comments:

Blogger Sara said...

Åh, grattis! Snubblade in din blogg av en slump och det var så kul att läsa. Själv är jag i v 8 nu och det är helt galet, konstigt, fantastiskt och underbart! Visst är det svårt att inte berätta när det är det enda man kan tänka på? Jag vill skrika ut till hela världen; vi är gravida!!!!

09 september, 2005 13:41  
Anonymous Megamamman said...

SUPERGRATTIS! Som trogen läsare vet jag att du (ni) länge längtat. Minns själv lyckoruset när min första graviditet var ett faktum. Obeskrivligt! Ser fram mot att läsa dina underbara texter i detta ljuvliga ämne!!! Kram Megamamman

09 september, 2005 14:03  
Blogger Bloggkossa said...

Grattis Jenny! Jag är så glad för eran skull.

09 september, 2005 14:43  
Blogger cecilia öhrn said...

Jenny. Jag RYSER. Det är helt fantastiskt. Första graviditeten är något alldeles alldeles speciellt och kommer aldrig tillbaka. Stor kram!

09 september, 2005 17:59  
Anonymous aha said...

Åh , Jenny, jag blir alldeles tårögd - JÄTTEGRATTIS! Det är en så underbar känsla, trots illamående och annat skrutt, går inte att beskriva, men nu får du ju uppleva det själv! Ta hand om dig och njut!

09 september, 2005 21:06  
Blogger Klimakteriehäxan said...

Grattis!
Snart blir livet fullständigt nytt och annorlunda - och dina prioriteter blir utbytta!

10 september, 2005 09:47  
Anonymous Lena said...

Det är Stort!
Var rädd om dig!

10 september, 2005 23:19  
Blogger samarina said...

Grattis! Vad underbart! Förstår din lycka! Min tredje kom i somras och det är så mysigt med en bebis. Mina första är tvillingar och det var visserligen också mysigt men lite smått stressigt... :-)

11 september, 2005 08:36  
Anonymous Jonna said...

Grattis! Visst är det fantastiskt! Och läskigt. Och skrämmande. Och alldeles, alldeles underbart! Kram!

11 september, 2005 13:20  
Blogger petra said...

Stort grattis från mig! :)

11 september, 2005 20:53  
Blogger Anna-Karin said...

Grattis! Kanske får du användning av den där tvättstugan du drömmer om snart ;)

11 september, 2005 21:45  
Anonymous Anonym said...

Tanten tänkte nog på det...

Åh,så vackert..Njut av tiden och ta tag i tanken varje dag..andas..

Lycka till *kramis Tanten me´tre*

12 september, 2005 08:20  
Blogger Eline said...

Jättegrattis till er båda!

15 september, 2005 12:48  

Skicka en kommentar

<< Home