2005-09-14

Den stora tröttheten har rullat in

Gud hjälpe mig till en säng NU!

Jag är så trött att jag inte vet vad jag heter snart. Jag fick frågan igår om jag har kännt av tröttheten än och jag svarade glatt "Nej då! Jag är inte tröttare än vanligt!". Det skulle jag ju inte sagt för idag har det slagit till rejält. Det är liksom en konstig slags trötthet - jag har absolut ingen lust med någonting. Noll energi. Vill bara sova alt. ligga på soffan under täcket och kolla på Idol. Vilket jag inte kommer att få göra eftersom jag lovat kompis G att följa med på hennes jobbs förhandsvisning av filmen "Cinderella Man". Jag var så lycklig när vi bestämde det, för jag trodde det var en romantisk komedi i stil med "Pretty Woman" men nyss fick jag reda på att den är rå och handlar om boxning. Och jag som avskyr boxning! Men, jag har i alla fall ett skäl att sätta i mig godis och så kan jag faktiskt sova under filmen. Och vem vet, den kan ju visa sig vara bra *tänker positiva tankar*.

Jag har gått upp 1 kilo. Vill vill vill att veckor och månader ska gå fort så att jag får en stor, fin mamma-mage! Jag vill ha en jättestor mage och vara riktigt rund och go! Å andra sidan skulle 1 kilo i månaden vara rätt bra, med tanke på att jag nog inte kommer vilja ha jättestor mage och vara rund och go resten av mitt liv :-) Jaja, vi får väl se. Kanske skulle jag utlysa en vadslagning om hur mycket jag kommer gå upp? Min mamma gick upp 23 kilo med sitt första barn och Martina Haag gick upp nästan 40 har jag för mig! Jisses. Jag skulle tippa på att jag hamnar runt 15. Minst. Hoppas jag :-)

Mina kostymbyxor jag har på mig idag klämmer åt något så in i bomben. Skär in i magen på mig. Jag måste ha svällt på nåt sätt för de borde ju inte bli så små på bara 1 kilo??

Kollegan (en snäll sådan, jodå, jag har såna också. Hon är den enda på jobbet som vet.) upplyste mig om att det kommer vara några månader nu innan magen syns som är jobbiga för man känner sig bara tjock men magen syns inte. Och kläderna klämmer åt både här och där men man är fortfarande för smal för mammakläder. Jag vill ju handla massor med mysiga mammakläder nuuuuuuuu! :-)

Usch, jag oroar mig så mycket för missfall eller att bebisen inte kommer att vara frisk... Jag kommer att ha hundra frågor till barnmorskan vi ska träffa om några veckor. Tänk, innan man blev gravid så tänkte man så mycket på vilket kön man helst ville ha osv. men nu önskar jag bara att barnet ska vara friskt och att graviditeten går bra. Det är lite läskigt, jag känner ett sånt ansvar för det blivande lilla livet som växer i mig. Tänk, det är hälften A och hälften jag... Det är så fantastiskt att det inte går att sätta ord på.

Alla i vår omgivning är dock helt säkra på att vi får en flicka. Det har jag alltid trott också, ända tills jag blev gravid. Nu vet jag inte längre. Ena sekunden känns det som en flicka och andra som en pojke. Mest som en pojke tror jag. Eller nej, flicka. Nä, jag har inte den blekaste! Just nu är det ju faktiskt bara en liten äppelkärna. Världens finaste äppelkärna.

7 Comments:

Blogger cecilia öhrn said...

Äppelkärnan, så sött! Gabriella hade arbetsnamn "tummen" (efter storleken på henne vid första ul), Olof kallades bara "bebin" och lilla Gusten var "lilla hoppsan".

14 september, 2005 20:35  
Blogger Batbut said...

Håller alla tummar som finns. Tröttheten är tung, iaf innan man är så långt gången att människor vet om det. Men vila mkt, för det behöver man. Våra arbetsprojekt var Pedro, eftersom produktionen skedde i Spanien. Och så blev det små flickor *S*

14 september, 2005 23:36  
Anonymous aha said...

Lillkillen hade arbetsnamnet "lillenånting", men bebis visste vi var en flicka, så hon fick bara heta lillasyster, inte lika gulligt som äppelkärnan förstås, men hon blev rätt söt ändå :-). Oroa dig inte så mycket Jenny, njut istället! När du är trött - vila, när du är sugen på vad som helst - ät vad som helst, tids nog kommer du inte vilja äta någonting, kanske, och så njut, njut, njut!

15 september, 2005 00:32  
Anonymous Tanten said...

Så underbart!! *avis*
Jag fick tre, och man känner samma längtan alltid,då nån annan ska få..
Ta hand om dej, och låt andra ta hand om dej!
Mys..

15 september, 2005 10:29  
Anonymous Jonna said...

Min byxor började spänna tidigt också. Jag köpte ett par superfina mammabyxor (ganska dyra...), som man kunde spänna ut i midjan. De slutade precis under brösten i början och man kände sig urlöjlig, men åh, vad de var sköna. De höll ända fram till E pluppade ut. ja, och de såg inte ut som mammabyxor = ingen anade ngt pga dem. Rekomenderas!

15 september, 2005 15:21  
Blogger Bloggkossa said...

Håller tummarna för att allt ska gå bra Jenny!!
Tänkte faktiskt gratulera dig på din födelsedag, en dag för tidigt, men i af! (Jag har nog fullt upp med vårt födelsedagsbarn i morgon så blir nog tveksamt med bloggeriet..).

15 september, 2005 19:24  
Blogger I Jennys värld... said...

Allihopa: TACK! Ni är så himla gulliga! Arbetsnamnet äppelkärnan kommer nog snart att övergå till russinet (inte lika gulligt) eftersom det lilla livet, enligt Amelia Gravid tror jag det var, nu närmar sig samma storlek som ett russin :-)

Jag ska försöka att ta det lugnt och njuta, men det är inte så lätt när man är Jenny - världens mest neurotiska person :-)

Aha: VAR köpte du de magiska byxorna? Tell me!

16 september, 2005 14:26  

Skicka en kommentar

<< Home