2005-09-30

Tack alla mammisar!

Det var kanon att ni ställde upp och svarade på mina frågor! GULD värt! Tack allihopa!

Vi har bestämt oss för att göra NUPP-testet. Det kostar tydligen 1000 kr om man är under 34 år, men vi vill göra det. Som det känns nu är vi inte beredda att ta emot ett sjukt barn. Det kanske är tabu att säga det och vi kanske tycker annorlunda nästa vecka. Men just nu känns det så. Och så vore det ju inte helt fel att få göra ultraljud tidigare... :-)

Jag känner mig som jag gått upp massor! I alla fall 2-3 kilo och byxorna är trånga! Tror det kommer börja synas tidigt för mig. Eller så blir det som jag fick höra igår att det kan göra, att det stannar av ett tag. Vi får väl se! Jag vill ju inte säga något på jobbet förrän efter v. 13, dvs om en månad, så jag hoppas det dröjer lite innan "bebis-magen" börjar synas. Fast egentligen vill jag ju ha värsta magen NU så att ALLA ser att vi ska få ett barn :-)

A hanterar graviditeten lite fram och tillbaka. Precis som Jonna skrev, så har han uttryckt att han nog egentligen inte känner sig riktigt redo. Men i nästa stund fantiserar han för fullt och jag hör hur han pratar med andra om att det är spännande. Här om dagen avslöjade han att han varit på Babyland alldeles själv, det tyckte jag var så gulligt! Och så i nästa stund är han jätteorolig. Han är orolig för att jag ska förändras, att han inte ska få göra saker på egen hand för mig, att hans kompisar ska räkna bort honom nu osv. Men vi pratade mycket om det häromdagen (efter att vi rätt ut städgrälet, då var vi liksom i prat-tagen) och vi kom fram till att det blir vad vi gör det till. VI bestämmer hur vi vill leva med vår familj, ingen annan har något med det att göra. Och när vi började tänka efter så kom vi fram till att han är ute med sina kompisar kanske två gånger/månad och det får han mer än gärna fortsätta med för mig! Att ha ett eget liv är så viktigt, det är vi helt överens om. Så länge man även gör roliga saker tillsammans och båda känner sig sedda och uppskattade så är det ju endast positivt med egen tid. Även jag kommer ju med säkerhet vilja komma iväg på egna saker, trots att jag blivit mamma. Vi bestämde också att vi ska försöka ha ett "öppet hus", att våra vänner ska få känna att de är välkomna hem till oss. Även om det ibland kan kännas jobbigt när någon ringer och säger att de kommer över så är det ju oftast hur trevligt som helst när de väl kommit!

Jag har läst mycket om att många pappor har svårt att förstå graviditeten innan bebisen kommit ut, eller innan ultraljudet. Det känns lugnande. Jag har ju själv svårt att förstå och mina tankar och mitt humör går ju också upp och ner.

Vi kom fram till att det kommer att bli JÄTTEBRA!

2005-09-29

Tre frågor till alla mammor

1) Gjorde ni fostervattensprov/NUPP-prov? Hur resonerade ni kring det?

2) I vilken vecka började magen puta?

3) Hur hanterade papporna er graviditet?

Bokmässan i Gbg

Jag skulle nästan mörda för att få åka till bokmässan i Gbg. Här kan man följa mässan via Aftonbladet. Missa inte chatten med Martina Haag!

Svenglish?

Maruschka fick till en strålande översättning om sig själv med hjälp av den här sidan.

Vad tror ni om denna presentation av mitt sinnestillstånd? Så här skrev jag på engelska:

My name is Jenny. I am pregnant. I feel ill. I want to sleep under my duvet. And eat pancakes. With icecream. I live in a wonderful house with a qute boy.

...och så här blev översättningen:

Min känt är jennyen. Jag är gravid. Sjuk känselförnimmelse I. Jag önskar att sova under den min duveten. Och äta pancakes. Med icecream. Jag bor i ett underbart hus med en qutepojke.

Kanske inte att rekommendera till svensk-studerande?

Sjuk känselförnimmelse... hmpf... :-)

Igår, idag, i morgon

Cecilia gjorde denna, jag hänger på! :-)

För tio år sen:
Hade jag precis börjat på gymnasiet i Uppsala och tyckte det var så kul! Kommer ihåg att jag plötsligt blev så svettig och provade en massa deodoranter. Naturelle blev en favorit.
Jag började chatta på IRC och tyckte det var helt fantastiskt.

För fem år sen:
Jag var 21 år. Det var ett kämpigt år. Var sjukskriven första halvan för utmattnings-depression och ville bara försvinna. I augusti började jag läsa på Södertörns högskola, en flummig kurs om estetik i samtiden. Det var jag och ett gäng rödstrumpor i rosa hår och basketskor. Men det var härligt att komma igång igen och att plugga var en sån frihet!

För tre år sen:
A och jag flyttade isär, jag flyttade in i en liten etta med sjöutsikt ganska centralt i stan. Det var bra för oss, men konstigt. Jag pluggade Medie-och kommunikationsvetenskap på högskolan. Kul men kämpigt. Känns som en annan tid, ett annat liv.

För en månad sen:
Var jag ännu inte gravid! Återigen - en annan tid, ett annat liv. Tänk vad det förändras... Jag hade några dagar kvar på min dåvarande tjänst och tyckte det var underbart befriande. Det var sensommar och jag tänkte mycket på att sommaren varit bra, att vi haft underbara semesterveckor i Fjällbacka och Österlen.

Igår:
Seg dag på jobbet. Stor-gräl med A om städning och hushållssysslor. Slog näven i bordet, jag är fasiken ingen hushållerska. Och oj vad vi bråkade. Eller snarare - jag grinade som vanligt och A var tok-arg. Missförstånd och åter missförstånd. Ord som ingen menade. Dock var det nog bra med en slutgilitg luft-rensare i detta ämne som i stort sett är det enda vi bråkar om. Kom överens om att när stor-jobben på tomten och med huset är klart ska vi dela på sysslorna enligt ett visst schema för att se om det blir bättre.

Idag:
Mår jag illa. Kan knappt tänka på mat. Utom pannkakor (ljusa, med vaniljsocker i smeten) med smör och socker, det vill jag ha. Känner mig lite dyster. Trött är jag också, vaknade med onda mens-värks-liknande smärtor i magen i natt. Men jag somnade om ganska fort så jag antar att det inte var SÅ farligt. Inget att oroa sig för. Eller? Efter jobbet ska jag dinera och gå på bio med syster yster. Hennes födelsedagspresent till mig. Ska bli mysigt. Vi ska se "Ett monster till svärmor" med J.Lo. Och maten intas i form av Tapas på Mera på Norrlandsgatan.

Imorgon:
Fredag! Två massagekunder = lycka! Ska träffa två gamla jobbarkompisar som jag inte sett på hela sommaren på Roppongi på kvällen. Jag gillar inte sushi, så det blir bara läsk och fika för mig. Men det är perfekt, för min plånbok är INTE tät just nu. Ska bli jättetrevligt! Sedan väntar mys-helg med bästis-Anna. Killarna våra sticker på kryssning och vi ska gå och titta när bästis-Emma är tärna på sin systers bröllop som tydligen ska vara något i hästväg. Och innan det ska vi äta brunch hos Anna. Och sen ska vi ha mys-kväll och jag sover över. Längtar!!!

Åt pipsvängen med kosten

Okej. Min kost har gått sig alldeles åt pipsvängen. Jag mår illa av tanken på allt som innehåller fullkorn.

Fullkornspasta, fullkornsbröd - det kliar i halsen och känns svullet och kväljande bara jag tänker på det. Så häromdagen köpte jag snabbmakaroner. Jag har inte ätit snabbmakaroner på säkert tre år. Jag blandade smör i makaronerna. Det doftade fantastiskt. Och så åt jag ett helt lass, och tillråga på allt med falukorv till. Det var ljuvligt! Men ångestframkallande. Det är ju NU jag borde vara nyttig, inte alla åren före detta! Min lilla bebis vill ju ha grönsaker och nyttigheter - inte delicatobollar, snabbmakaroner med smör, vitt bröd, kakor, McFlurry och kräm.

Var på Apoteket och köpte Folsyra häromdagen. Då frågade Apoteks-tanten om jag åt några andra vitaminer. "Nä, borde jag det?" frågade jag oroligt. "Nejdå, inte om du äter bra" svarade tanten. Måste genast inhandla alla vitaminer som finns, för jag äter INTE bra.

Måste skärpa mig. Har i alla fall kommit igång och börjat röra på mig så smått igen. Promenerade från Sthlm Södra både igår morse och i morse. Jätteskönt! Ska pallra mig iväg på vattengympa eller simning också någon gång per vecka tänkte jag. Vet att min lilla knopp mår så mycket bättre då, och så måste jag ju vara i form när den lilla godingen ska till å ploppas ut!

Nästa vecka ska vi på första besöket till BVC. Ser verkligen fram emot det. Har en miljard frågor. Fostervattensprov eller inte? Hur ska jag äta? Är stress farligt? Vad händer härnäst?

Hjälp! Varför sa ingen att det var så svårt att vara gravid???

2005-09-28

Förresten...

...på inrådan av Maruschka lägger jag nu till ytterligare ett OM till listan nedan, nämligen:

Om jag skulle ta och skita i alla dessa OM!

Aahhh! Känns underbart förlösande.

Hörni allihopa, ska vi ta ett kollektivt beslut och skita i alla dessa OM och MÅSTEN?!


Ps. Jonna - välkommen tillbaka! Känns mysigt att du tänkt på mig! :-)

2005-09-27

Bokprat

Nu har jag i över en månads tid försökt med Vindens Skugga av Carlos Ruiz Zafón , men det där akuta begäret när man bara måste veta vad som händer NU eller när man bara inte kan lägga boken ifrån sig, det infinner sig inte. Så jag har gått emot en av mina principer - att aldrig lämna en bok icke färdigläst - och lagt den åt sidan.

Istället slukade jag Martina Haags debutroman
Underbar och älskad av alla (och på jobbet går det också jättebra) . Den var för kort! Tog bara ett par timmar att läsa ut och jag ville ju ha MER! Den var i typisk Martina-anda och skulle, precis som hon själv sa i en intervju jag läste, kunnat handla om henne själv. Men huvudpersonen heter istället Isabella och kämpar febrilt för att bli en aktad skådespelerska. Väldigt febrilt faktiskt, så febrilt att hon lindar in sig i diverse hysteriska lögner som här och var leder till stora skratt hos mig.

Trots att boken är rolig så är den verkligen för tunn. Jag hade velat ha minst 100 sidor till och bara mer av allting. Mer om Isabella, mer om hennes kärleksliv, mer om hennes bästa kompis, mer om hennes mamma, mer om hennes tidigare liv, mer om hennes ambitioner, mer tokigheter, mer mer mer! Det känns som det fanns gott om tillfällen att utveckla. Men ändå, som det stora Martina-fan jag är, så rekommenderar jag boken, för den är verkligen hysteriskt rolig på sina ställen och helt skruvad. Vore man lite mer som Isabelle skulle livet bjuda på fler överraskningar tror jag...

Jag säger som jag brukar, läs och meddela mig vad du tyckte!

Nu har jag börjat på en ny
deckarserie, nämligen Anna Janssons. Den första boken heter Stum sitter guden och jag hoppas verkligen att jag gillar den, för det är ju underbart att ha en hel favorit-serie framför sig! En så länge har jag bara läst ett par sidor, men det verkar lovande.

Nästa deckar-projekt i tur efter Anna Jansson är
Ian Rankin, som jag fått rekommenderad av allas vår kära Batbut!

Edit: Här finns länkar till ett antal tidningars recensioner av Martinas bok!

2005-09-26

Om

Om jag hade mer tid
Om jag vore mer sprudlande och mindre grubblande
Om jag kunde hantera alla situationer med ro
Om jag orkade mer
Om jag kunde ge mer till dem jag älskar
Om jag hade pengar
Om jag slutade känna dåligt samvete för allt
Om jag städade oftare
Om jag fick skriva den där boken
Om jag slapp känna press på jobbet
Om jag hade bättre ordning på mina papper
Om jag vore en bättre vän
Om jag vore en bättre sambo
Om jag blir en jättebra mamma
Om jag älskade mig själv mer
Om jag njöt mer av det jag har
Om jag började leva för dagen
Om jag slutade grubbla över gårdagen och morgondagen
Om jag inte blev arg så ofta
Om jag fick chansen att göra bara det jag brinner för
Om jag fick chansen att bara vara just den jag är


Om...

2005-09-24

Blogga is fantastiskt!

Jag måste bara få berätta följande, för det är så roligt det här med bloggandet och vad det leder till.

Igår när jag kom till min frisör Nadire så var det första hon sa: "Nu måste du berätta om den här blogg-grejen!". Det visade sig att det denna vecka hade varit två besökare hon henne som refererade till min blogg. Den ena vet jag ju är
Maruschka, och den andra är så spännande för det är en för mig ännu okänd matskribent som tydligen också läst mitt tips och nappat. Och det roliga är att Nadire sa: "Och den som tydligen förenar er tre är en trebarnsmamma", och det måste ju vara du Cecilia!

Nadire tyckte det hela var SÅ spännande och roligt, för hon hade inte den minsta aning om vad en blogg är för något! :-)

Visst är det lustigt! Det är verkligen roligt att vara en blogger och få nya vänner och kontakter!

Filmstjärna!

Wiiiieeee! Jag har typ världens snyggaste frisyr! Minst 2 dm fick åka av och nu slutar håret strax ovanför axlarna och ser lite busigt och mycket fräscht ut och så blev mina lockar jätteglada och fina och jag känner mig precis så som Nadire sa - glamourös men ändå ball :-) Lite nervös är jag inför att fixa ordning det själv, men det ska nog gå bra.

A var mindre nöjd och sa att han "ju har sagt att han tycker att jag ska ha långt hår" samt att jag såg "mycket äldre ut". Då gapade jag att "jag skiter f*n i vad du tycker". Åh, denna underbara kärlek. Men sen på kvällen verkade även han vekna lite och sa att jag såg riktigt söt ut. Så nu är han förlåten. Nästan.

Jag läste i en av mina mamma-tidningar att min livmoder är lika stor som en grapefrukt nu och med ens känner jag mig höggravid. Har också utvecklat ett konstigt illamående som infinner sig på kvällarna.

Mys-dagen har börjat bra, vi har just kastat i oss mängder med scones och nu ska jag duscha och piffa lite dagen till ära (det blir inte mjukis idag!) och sen ska vi ut och åka lite. Vi skippar stan till förmån för ut och åka. Vi älskar att ut och åka. Då sätter vi oss i bilen och så åker vi till exempel och hälsar på någon en stund, eller så åker vi och tittar i affärer eller fikar. Idag blir det defenitivt fika och så är jag sugen på att kolla in nya köpcentrumet i Sickla. Och ikväll är det ju R.E.A. Det ska bli så kul! Det är tydligen en förhandsvisning så vem vet, kanske spottar jag någon kändis? :-)

Ha en underbar lördag!

2005-09-22

Error on page

Fasiken, det är nåt fel! Lyckas inte lägga upp bilder. Jag som skulle lägga ut en före-bild på mig idag, och en efterbild i morgon när jag varit hos frissan. Grrrr.

Pinsamt

Åt lunch med min personal-chef idag. Mycket trevligt. Han berättade att VDn (som även är ansvarig för avdelningen jag jobbar på nu) är jättenöjd med mig och vill att jag ska växa i min roll och gå fler kurser etc.

Hur i hela friden ska jag våga kläcka ur mig att jag är gravid? Växa in i rollen var ju verkligen rätt uttryckt, haha :-)

Frisyr-bestyr

Tankarna maler kring detta gigantiska beslut. HUR ska jag klippa mig? Mycket? Lite? Helt byta frisyr? Är lite sugen på att "göra en Britney" och klippa av det. Men tänk om det blir tantvarning? Skulle iofs kunna tänka mig en frisyr liknande den Britney klippte, dock inte luggen utan lägre lugg. Kan inte bestämma mig, och jag hittar ingen bra bild på nätet som motsvarar den frisyr jag har i åtanke.

Vilka lyx-problem man har.

Idol-kväll!

Jippi! Längtar som en toka till ikväll när bästa tjejerna kommer över för att ha tjej/Idol-kväll! Det innebär naturligtvis även glass och godis i obegränsade mängder. Förresten, varför kan inte vi tjejer träffas utan att äta onyttigheter? :-) Det hör liksom till tycker jag, det förstärker mys-känslan.

Jag planerar att stå för marängswiss och de andra ska ta med godiset. Myyyyyysigt! Ska bli så skönt att få sladdra av sig och skratta eller gråta eller vad jag nu känner för. Och så är ju arbetsveckan på kontoret slut efter denna dag och det är en sån härlig känsla! I morgon ska jag klippa mig hos min älskade frisör Nadire på Najs och DET mina vänner, är välbehövligt! Jag är så himla sugen på att göra något drastiskt, jag vill klippa upp håret massor och ännu mer få fram lockarna så att det blir sådär busigt och spontant men ändå alltid snyggt. Hm... går det? :-) Det kräver nog i så fall att jag gör avkall i alla fall 1 dm på längden... Tål att tänkas på... Nadire får bestämma helt enkelt! Förresten
Maruschka om du läser detta, visst skulle du dit idag? Du måste meddela hur det gick!

I morgon kommer min bror till mig på massage. För ungefär 1 år sedan fick vi veta att han har drabbats av MS och jag är så glad att jag kan hjälpa honom med massagen. Jag vet inte om det hjälper så värst mot själva sjukdomen, men det ger honom i alla fall en stund att få slappna av och bara vara. Han är nämligen så att han absolut inte vill låtsas om att han är sjuk och man får inte dalta och helst inte fråga alls. Lite stålmannen-varning. Så jag hoppas att han under massagen kan uppleva att det är okej att känna alla känslor. Man måste inte vara stark jämt.

Jag ser fram emot en avkopplande helg där jag bara ska vara och ha roligt! Inleder ju starkt med ett besök hos frisören (ingen har väl missat att det är riktig lyx för mig), sedan funderar jag på att gå på vattengympa men bara om jag känner för det. Sen blir det en mysigt stund med massagen med bror och sen bara en lugn kväll. På lördagen har A och jag en riktig mysdag som ska inledas med sovmorgon och lång-frukost med nybakade scones. Sedan ska vi ta oss in till stan och strosa lite i affärer och sen ska vi se R.E.A på Börsen med våra bästisar. Ska bli så trevligt med en par-aktivitet och vi har alltid så himla kul tillsammans! Dessutom är jag säker på att R.E.A kommer vara jätteroligt och jag ser fram emot att få skratta! Söndagen är helt oplanerad, jag hoppas på någon mysig fika och kanske en skogspromenad där jag kan inviga min nya funktionsmaterial-dress som jag fick i födelsedagspresent :-)

Ska leta lite på nätet efter frisyr jag kan tänka mig att ha. Vill bli fräsch!!

2005-09-20

Vad gjorde gravida innan bloggen fanns?

Tusen tack tack tack till Cecilia, Anna-Karin, MammaMu, Lyckliga Grodan, Aha, Batbut och alla andra gulliga blogg-kompisar som lämnat så fina, uppmuntrande och tröstande kommentarer igår! Det hjälper verkligen.
Och bebisen är fortfarande kvar i magen :-)

Ska försöka hitta tillbaka till lugnet och till det positiva tänkandet.

Vaknade i morse med en ny beslutsamhet att sluta nojja och börja njuta. Det funkade i 45 minuter, tills jag lyssnade av mitt mobilsvar och insåg att det fanns behov av att ha mig på plats på jobbet en halvtimme tidigare än vanligt. Jag kastar mig på cykeln, hinner med ett tidigare tåg, halv-springer (hur lätt är det i klackar?) från Centralen till Stureplan, kastar mig upp till kontoret bara för att få höra att det inte hade behövts. Tack för den televerket! Sedan har dagen fortsatt i den stilen, med jobb upp över öronen och allt skulle förstås vara klart på momangen, helst igår. Lunchrast var det inte tal om, utan jag satte i mig en (förvisso vansinnigt god) smörgås från Sandys vid kvart över två. Phu!

Nu har det dock lugnat ner sig och jag känner mig lugnare inombords än jag gjorde igår. Jag måste bara sluta upp med det här osunda behovet av att vara så jäkla duktig hela tiden, jag är livrädd för att inte vara till lags och att inte vara omtyckt av alla. Herregud, det säger väl sig själv att alla inte kan älska alla!?! Men jag kan nästan inte komma på något hemskare än att någon inte skulle vara nöjd med mig. Det är ju nästan patetiskt.

Jag gjorde som jag skrev igår kväll, jag la mig i badet i en hel massa skum från en underbar badbomb jag fick i födelsedagspresent och pratade med bebisen och klappade magen (som fortfarande är irriterande liten. DET trodde man aldrig att man skulle tycka!). Kände hur lugnet sakta men säkert kom tillbaka. Sen drog jag på mig morgonrocken och la mig under täcket i soffan med en stod kopp té, smörgåsrån och ost. Och så tittade jag på Floorfiller (och sörjde det faktum att jag aldrig blev dansare) och Idol (och sörjde det faktum att jag aldrig blev sångerska) och sen sörjde jag det faktum att jag är så förbaskat jäkla självömkande. Nu är det jag som ser till att börja njuta och uppskatta det jag har och det underbara som ska komma!

Hemliga pappan skriver att han avskyr när man inte vill ta ut något i förskott för att vad som helst kan hända innan vecka 12 osv. Och nu tänker jag hålla med om det. Från och med ska jag njuta! Och INTE stressa. Folk får tycka vad f*n dom vill på jobbet. För här kommer jag! Och jag har faktiskt en bebis i magen! Och den ska stanna där. I alla fall till i maj, då ska den komma ut som det underbaraste och vackraste barnet som världen någonsin skådat!


2005-09-19

Livrädd

Jag måste börja ta det lugnare. På sista tiden har det varit för mycket. För mycket av allt. Ett tecken på det är att jag tappar i kreativitet, kan knappt ens få ner en blogg. Ett annat är att jag blir irriterad. Ett tredje är att jag inte kan koppla av. Ständigt spänd som en stålfjäder, även när jag ligger på soffan. Det är så mycket, jobbet, firman, bebisen...

Och så fick jag magknip och det händer typ aldrig annars. Jag är en huvudvärks-människa, att jag har problem med magen är sällsynt.

Jag känner att jag måste vara duktig och bevisa att jag faktiskt visst JOBBAR dom här två dagarna när jag inte är på mitt vanliga jobb. Jag har dåligt samvete för att jag lever ut en av mina drömmar, för att jag gett mig själv tid att satsa på något jag drömt om. Det känns som att jag är egoistisk. Så förutom att jag farit runt som en galning på jobbet för att dom ska bli nöjda med mig i min nya tjänst så har jag kännt mig ständigt pressad när jag varit hemma för att jag känner mig alldeles för lyxig. Har svårt att tillåta mig själv att njuta.

Och nu, efter att min massagekund gått, så hade det kommit en liten droppe blod i min trosa. En liten liten, men klarröd. Jag ringde genast till MVC, där var det stängt. Ringde Huddinge Sjukhus. Blev hänvisad till Sjukvårdsupplysningen eller vad det heter. Ringde dit. Fick prata med en kvinna. Minns inte vad hon hette. Hon sa att det nog inte var någon fara, att man kan ha små-blödningar under graviditeten. Och hon trodde inte det hade samband med mitt magknip, då det mer lät som en maginfluensa när jag beskrev det för henne. Och i vecka 7 finns det ändå inget varken jag eller sjukhuset kan göra åt det. Tack för det. Jag är ändå livrädd. Jag känner ju att jag pressar mig, att jag borde ta det lugnare. Men jag vet att jag kan vara överkänslig ibland, och jag kan inte hålla isär dom tillfällena när jag är överkänslig och äverreagerar och dom när jag faktiskt borde stanna hemma och inte jobba utan bara ligga och vila.

Jag läste om en tjej vars missfall startade precis på detta sätt. Det får inte hända.

Jag tror jag ska lägga mig i badet. Försöka slappna av. Prata med bebisen och be den att stanna i min mage.

Magknip och illamående

Härlig rubrik!

Efter en vansinnigt trevlig födelsedagsfest i fredags så artade helgen sig till en inte så bra sådan. Jag vaknade tidigt på lördagen och kunde inte somna om. Hörde dessutom skrammel och pyssel nedifrån, det var A som var uppe och städade efter festligheterna. Underbart! Jag som trodde att han skulle ligga utslagen hela förmiddagen med tanke på att han konsumerade ett glas eller två för mycket på festen. Men icke, han var pigg som en mört och studsade runt och plockade undan och sen var han ute och jobbade på tomten (de var äntlligen här och grävde igen grunden!) till klockan 15 när min familj dök upp för att gratulera.

Dock var det nära att det inte blev någon familjetillställning för jag fick ett sådant magknip och illamående så jag trodde jag skulle avlida! Det kom som kramper med ngåon kvarts mellanrum, mest i den övre magen och vid solar plexus så jag drog slutsatsen att det inte hade med bebisen att göra utan att det var någon annan magåkomma. Efter flera timmar i soffan släpade jag mig dock upp och bakade äppelpaj i alla fall för det kändes något bättre. Det blev en lugn tillställning där jag låg som ett kolli soffan och mina familjemedlemmar smaskade äppel- och rabarberpaj för glatta livet, samtidigt som de fnissade åt vad de bedömde som en gravid-åkomma.

Framåt kvällen mådde jag fortfarande dåligt och hade fortfarande mag-kramper så jag ringde sjukvårdsupplysningen och frågade om det kunde ha med graviditeten att göra. Hon svarade såklart att det kunde hon inte svara på utan jag fick lov att avvakta. A kände sig lugnad och frågade om han kunde sticka iväg och träffa kussarna och det var helt OK för mig som bara ville dra något gammalt över mig. Så jag låg på soffan och snyftade och tyckte synd om mig själv innan jag halvsomnade och slutligen släpade mig upp i sängen vid halvett-tiden.

Jag sov faktiskt hela natten men vaknade vid halv-åtta och hade sedan (ursäkta alla känsliga) diarré hela dagen samt magkramper. Jag försökte äta smörgåsrån och dricka té och det gick bra óch på eftermiddagen försvann magkramperna äntligen!

Nu maler tankarna för fullt - hade detta med graviditeten att göra? Ligger fostret fel, är det därför jag hade så ont? Borde jag åka till läkaren och kolla? Idag är jag uppe och i full gång, men jag mår illa. Dock är det nog som det ska vara är jag rädd för... :-)

Alla mammor, hjälp mig! Hade ni något liknande? Ska jag ringa barnmorskan?

2005-09-16

Hipp hipp hurra...

...för lilla jag som fyller år ida´! :-)

Storebror den äldre ringde precis och inledde med dessa upplyftande ord: "Hur känns det? 26 år och snart morsa. Nu går det utför!" Åh, vad härliga som är, dessa storebröder :-)

Faktum är att det känns finemang! Så det så!

Massagekund nr 2 har just gått hem och det gick så bra! Hon bokade en ny tid direkt. Det är en sådan underbar känsla att få massera och förmedla värme och trygghet och gå på upptäcktsfärd genom en kropp... Det är en dröm som går i uppfyllelse!
(smyger in lite reklam igen, om någon är intresserad av att komma på massage så går det fint att maila på koppla_av@telia.com så hör jag av mig med mer info!)

Nu är det bara att köra igång med fest-förberedelserna. Jag trodde att bara ett par av mina närmaste kompisar skulle komma över, men vi blir bort åt 20 st! Så nu ska jag baka blåbärspaj, äppelpaj och rabarberpaj för glatta livet! Och så måste jag hinna platta håret och göra mig vacker. Och så måste jag hinna avhålla mig från att äta upp godiset som ska stå utspritt i små skålar här och var i huset när gästerna anländer. Det är så mysigt tycker jag :-)

Fin-fina presenter fick jag av A i morse. En vindoverall som andas så att jag kan gå på mina älskade promenaderi höstrusket, en så himla fin kofta från BikBok (lång, lite virkat stuk, naturvit, romantisk) och ett par örhängen och ett halsband från Ego. Wiiiiieeee! Jag är bortskämd, A köper alltid världens bästa födelsedagspresenter :-)

Igår hade vi dock ett litet gräl. Han är fortfarande lite i chock över det här med russinet (fd äppelkärnan) och vill gärna ha lite tid att smälta det. Jag däremot vill gärna prata om det hela tiden, och titta på kläder och planera och fantisera. Helst köpa barnvagn och inreda rum nu på studs. Men, det löste sig efter lite vilda diskussioner. Som det alltid gör. Vi får väl helt enkelt accepetera varandras känslor och olikheter, men det är f*n så svårt ibland. Män är från Mars, kvinnor från Venus var det nån som sa... :-)

Nu MÅSTE jag sätta fart, även om jag har en massa skriv kvar i fingrarna!

Ha en underbar fredag!

2005-09-14

Den stora tröttheten har rullat in

Gud hjälpe mig till en säng NU!

Jag är så trött att jag inte vet vad jag heter snart. Jag fick frågan igår om jag har kännt av tröttheten än och jag svarade glatt "Nej då! Jag är inte tröttare än vanligt!". Det skulle jag ju inte sagt för idag har det slagit till rejält. Det är liksom en konstig slags trötthet - jag har absolut ingen lust med någonting. Noll energi. Vill bara sova alt. ligga på soffan under täcket och kolla på Idol. Vilket jag inte kommer att få göra eftersom jag lovat kompis G att följa med på hennes jobbs förhandsvisning av filmen "Cinderella Man". Jag var så lycklig när vi bestämde det, för jag trodde det var en romantisk komedi i stil med "Pretty Woman" men nyss fick jag reda på att den är rå och handlar om boxning. Och jag som avskyr boxning! Men, jag har i alla fall ett skäl att sätta i mig godis och så kan jag faktiskt sova under filmen. Och vem vet, den kan ju visa sig vara bra *tänker positiva tankar*.

Jag har gått upp 1 kilo. Vill vill vill att veckor och månader ska gå fort så att jag får en stor, fin mamma-mage! Jag vill ha en jättestor mage och vara riktigt rund och go! Å andra sidan skulle 1 kilo i månaden vara rätt bra, med tanke på att jag nog inte kommer vilja ha jättestor mage och vara rund och go resten av mitt liv :-) Jaja, vi får väl se. Kanske skulle jag utlysa en vadslagning om hur mycket jag kommer gå upp? Min mamma gick upp 23 kilo med sitt första barn och Martina Haag gick upp nästan 40 har jag för mig! Jisses. Jag skulle tippa på att jag hamnar runt 15. Minst. Hoppas jag :-)

Mina kostymbyxor jag har på mig idag klämmer åt något så in i bomben. Skär in i magen på mig. Jag måste ha svällt på nåt sätt för de borde ju inte bli så små på bara 1 kilo??

Kollegan (en snäll sådan, jodå, jag har såna också. Hon är den enda på jobbet som vet.) upplyste mig om att det kommer vara några månader nu innan magen syns som är jobbiga för man känner sig bara tjock men magen syns inte. Och kläderna klämmer åt både här och där men man är fortfarande för smal för mammakläder. Jag vill ju handla massor med mysiga mammakläder nuuuuuuuu! :-)

Usch, jag oroar mig så mycket för missfall eller att bebisen inte kommer att vara frisk... Jag kommer att ha hundra frågor till barnmorskan vi ska träffa om några veckor. Tänk, innan man blev gravid så tänkte man så mycket på vilket kön man helst ville ha osv. men nu önskar jag bara att barnet ska vara friskt och att graviditeten går bra. Det är lite läskigt, jag känner ett sånt ansvar för det blivande lilla livet som växer i mig. Tänk, det är hälften A och hälften jag... Det är så fantastiskt att det inte går att sätta ord på.

Alla i vår omgivning är dock helt säkra på att vi får en flicka. Det har jag alltid trott också, ända tills jag blev gravid. Nu vet jag inte längre. Ena sekunden känns det som en flicka och andra som en pojke. Mest som en pojke tror jag. Eller nej, flicka. Nä, jag har inte den blekaste! Just nu är det ju faktiskt bara en liten äppelkärna. Världens finaste äppelkärna.

På begäran...





Carola & Lotta (jag)

















Carola, Lili&Susie, Svenne






Musiken var såklart gamla å nya schlager-dängor (iofs inget ovanligt för att vara en fest i min regi då jag inte kommer i partystämning utan schlager) och vi åt sallad och paj och sånt. Fördrinken var såklart rosa och lokalen var dekorerad med massa glitter och rosa detaljer. Att ha fest med tema är SÅ kul! Jag klurar redan på vad jag ska ha för tema när jag fyller 30... :-)

2005-09-13

Schlager-tema


Deckarmamman visar bilder från sin 80-tals fest och jag kan inte låta bli att röja min identitet en aning och publicera några bilder från min schlager-fest förra året! Det kan hända att jag får ångest och blir tvungen att plocka bort dom, så skynda att titta! :-)

Överst: A som Svenne i Svenne & Lotta (riktigt sexig var han i avslöjande supertajta orangea gabardinbyxor)

Mitten: Mina bröder som Andres Esteche (tv) och Magnus Uggla (th). I bakgrunden skymtar min kompis pojkvän föreställande Carola iklädd illgul frottéoverall.

Underst: Jag och A som Svenne & Lotta. Visst är vi läckra? :-) Det var inte det lättaste att få till den bruna färgen, jag kan säga att den var över hela badrummet när vi var klara...

2005-09-12

Socker, massage och bebis-lycka

Vilken helg! Jag har gått steg ett i min massageutbildning och det visade sig vara en riktig utmaning. Hade aldrig kunnat föreställa mig att det skulle vara så svårt och så jobbigt! Men jag måste få säga att det var så himla mysigt och det känns som om helgen var en lång resa genom kroppen, ett ständigt upptäckande av nya kroppsdelar som längtar efter beröring... Min första kund kommer idag och jag är nervös! Vill ju så gärna att hon ska få den trygga, omhändertagande upplevelsen som jag vill förmedla. Hon vet dock att jag är total nybörjare så egentligen borde jag inte vara nervös. Men jag råkar ju nu vara född till en sån som bankar på mig själv om jag inte fattar allt och är bäst på en gång... Men men, jag ska göra mitt allra allra bästa och fokusera på att hon ska känna sig trygg så blir det nog bra. Spännande!

Dock måste jag säga att jag hade aaaaningens svårt att koncentrera mig på kursen. Min hjärna, kropp och själ är nämligen som av en händelse full av bebisar och åter bebisar. Tänk vad livet kan förändras så över en natt! Plötsligt kan man inte tänka på eller prata om något annat. Under kursen var det vissa stunder när jag var så koncentrerad att jag glömde bort det för en sekund, men sen slog det mig igen - jag är gravid!- och så pirrade det i hela kroppen. Den lilla äppelkärnan som jag kallar det blivande lilla livet, gör sig påmind nästan hela tiden genom att jag har som en svag mensverk. Jag försöker att inte tänka på att något kan gå snett... Men det är svårt att låta bli att oroa sig! I dom fyra gravid-tidningar som jag har plöjt har jag fått veta att var tredje får missfall innan vecka 12...

Något mer jag fått veta i dessa fantastiska magasin är:

1. Att det är bra att dricka äppeljuice. Resultat: jag har två flaskor Brämhults Färskpressad Äppeljuice i kylen.

2. Det är positivt att sjunga för sitt barn. Resultat: igår höll jag en två-låtars koncert i bilen där reportoaren var "Amelia" med Tommy Nilsson och "Temptation" med Arash. Jag kände mig nöjd. Det var en fin blandning och min bebis fick en mångkulturell upplevelse.

3. För att förebygga illamående - ha gärna ett paket kex bredvid sängen och ät ett par stycken innan du går upp. Resultat: Jubel! ÄNTLIGEN får man äta i godsaker i sängen innan man går upp utan att känna sig som ett onyttigt svullo! Jag inhandlade genast två paket med supergoda havrekex och mumsade med god aptit i morse.

4. Det finns galet mycket snygga mammakläder! Resultat: Jag surfade runt på nätet och fick en lång (och dyr, grrrr) lista med snygg-kläder som jag bara måste ha. Jag ser framför mig hur jag är så där söt och mammaaktig i mysiga men, märk väl, ändå trendriktiga kläder.


Jag har också blivit lite fixig hemma, eller det har jag väl alltid varit, men nu är det hela inriktat på hemtrevlighet, mysighet och familj. En lampa som jag fått av mamma som jag då avfärdade som ful och opassande blev helt plötsligt "charmig" och "personlig" i vårt vardagsrum. Jag inhandlade också en stor, mysig, rödrandig sittkudde som ska ligga så där lite utslängd på golvet och sprida mysig stämning. A skrattade åt mig och sa att jag blivit sådär mamma-fixig. Jag blev stolt som en tupp och frågade (förhoppningsfullt) om han tycker att jag är annorlunda nu? Och då svarade han, älskade människa, nåt i stil med att det liksom lyser liv i mina ögon.

Massagekursen var full av såna där supernyttiga människor och till saken hör att jag är inte sugen på varm mat. Jag vill ha kall, som till exempel kräm. Så på lunchen igår satte jag i mig x antal tallrikar med aprikoskräm och mjölk och drabbades av ångest när någon sa att "det där är ju bara socker och mjölk". Hjälp! Borde jag bara äta grönsaker och linser och husmanskostiga grytor nu? Jag äter ju det också (okej, inte linser), men lite kräm och kex kan väl inte vara så jäkla farligt? Eller?

Angående namn så lutar det åt Moa om det skulle bli en tjej (jag kan även tänka mig Tuva eller Klara. Eller allra allra helst Poppy eller Ally men då går A i strejk). Om det blir en kille vill A att han ska heta Elvis... Hm, vi får väl se. Jag tycker Ville är jättefint, men A upplyste mig om att han minsann inte vill att hans som ska bli retad för Ville-Pille i skolan. Jag kände mig som ett frågetecken, den tanken hade inte ens slagit mig. Jaja, vi hinner nog ändra oss sådär en ziljard gånger.

Nu är det dags att sätta igång med förberedelserna inför massagen!

Sist men inte minst: TACK för dom söta kommentarerna kära bloggisar!

Och som sagt, den som vill är väldigt välkommen till det lilla lilla huset i den lilla lilla (nåja, ganska stor är den nog) söderförorten på en helkroppsmassage. 300 kr för ca 70-80 minuter.

2005-09-09

Okej, jag kan inte hålla mig...

...det ÄR en bebis i min mage!!!!!!

Fick veta i onsdags och jag och A har befunnit oss i total chock. Jag har gjort två tester men jag kan fortfarande inte tro det. Jag har inte berättat det förut, men vi har varit oskyddade i fem år och aldrig blivit gravida. Jag slutade med p-piller för jag mådde inte bra av dem och sen blev det på nåt sätt aldrig av att vi började med något annat skydd. Vi tyckte de första åren att det var jättepraktiskt att jag inte blev med barn, men det senaste året har vi funderat en massa och blivit mer och mer övertygade om att vi inte kan få barn. En fullkomligt förlamande tanke. Men så nu, helt plötsligt, hände det.

Min teori är att det är för att jag är så himla lycklig nu! Vårt liv har varit så rörigt och en massa elände har drabbat oss, men nu, nu när vi mår så bra och är så lyckliga i vårt lilla hus och med varandra, då blev min kropp mottaglig och nu är det en liten liten bebis där inne. Chocken har lagt sig nu och den där fantastiska, obeskrivliga, helt ljuvliga lycko-känslan har börjat smyga sig på. JIPPI!!!!!!!!!!!!!! Vi ska bli en familj!!! Jag kan bara inte förstå det. Jag är medveten om att vad som helst kan hända, det är väl den allmänna meningen att man inte borde skrika ut till halva världen redan i vecka 5 men jag kunde liksom inte hålla mig. Vad i hela friden skulle jag skriva om i min blogg, när det enda som rör sig i mitt huvud nu är detta?

A är så otroligt gullig. Även hans chock har börjat lägga sig och han säger alla de rätta sakerna, allt jag någonsin velat att han skulle säga när den här dagen kom. Han ringde förut och sa att han ville att vi skulle åka till London om ett par månader (vi älskar London, det är den mest romantiska fantastiska staden vi vet) och bara vara vi, och gå på musikaler och fira detta otroliga. Hoppas bara att man kan åka dit, att det inte är en massa läskiga terrorhot...

Oj, det är helt obeskrivligt. Det finns liksom inte ord. Det enda ordet jag kan använda just nu, för att åtminstone försöka beskriva vad jag känner är


***LYCKA***

2005-09-08

Överdådig lyx!

Ojojoj. Var ska jag börja? Mina damer och herrar - jag har levt i överdådig lyx i tre dagar!

Men låt mig gå tillbaka lite i tiden. Jag vill minnas att jag var
aningens nervös för den här resan. Jag lovar, det hade jag såklart inte behövt vara. I vanlig ordning släppte min nervositet när jag satt i taxin på väg till Arlanda och istället kände jag mig så där härligt äventyrlig och fri och som en sån där obekymrand "moment-to-moment-girl" som jag drömmer om att vara. Att jag timmarna innan varit gråtfärdig av ångest hade jag för längesedan glömt. Sedan hade jag tre helt fantastiska dagar med trerätters-luncher, femrätters-middagar, partaj på värsta häftiga klubben, en svit på tre rum (delades visserligen med en kollega, men vi hade varsit sovrum med varsit badrum med VARSIT BUBBELBAD. Hajja!) och otroligt givande och lärorika seminarier. Miljön var så lyxig och så avkopplande att jag inte kunde ha föreställt mig något liknande. Och mina "ny-gamla" kollegor är så trevliga, jag kände mig som att jag för första gången sedan jag för två år sedan började på den här arbetsplatsen kunde vara mig själv rätt igenom.

Dock måste jag säga att hela upplevelsen bleknar i jämförelse med det jag fick reda på igår. Man kan faktiskt säga att allt jag varit med om bleknar i jämförelse med det. Men det berättar jag en annan gång... ;-)

2005-09-03

Hjälp!

MIn explorer visar helt plötsligt allt i mini-mini text, så jag ser inte vad det står i vissa bloggar. Är det någon som vet hur jag ändrar det?

På begäran från mamma mu!

1. Bygger och fixar du mer hemma sedan gör-det-själv-programmen blivit så populära?
Bygger vet inte, men jag fixar och donar så mycket jag har tid och råd till. Jag har defenitivt blivit inspirerad av inredningsprogrammen och av alla inrednignstidningar. Prenumererar på Drömhem & Trädgård, rekommenderas varmt!

2. Vilket är ditt bästa gör-det-själv-tips?
Levande ljus och färska blommor! Och att blanda gammalt och nytt. Inte vara rädd för att ha något som kanske inte är så stilistiskt snyggt, men som säger mycket om dig som person. Det ger ditt hem charm! Och precis som
Batbut tycker jag man ska ha det så som man själv trivs, inte så som man tror att andra tycker man ska ha det.

3. Vilket är den fulaste grejen man kan ha i ett hem?
Hm... Jag har väldigt svårt för 80-tals stilen med svarta skinnsoffor och svarta bokhyllor och sånt.

4. Vilken är den snyggaste?
Jag älskar den stilen vi inreder vårt 30-tals hus i, med möbler som drar åt det gustavianska hållet. En mysig blandning av gammalt och nytt. Mycket vitt och romantiskt. Hemtrevligt och charmigt men stilrent och inte för mycket prylar överallt.

Jag vill ha svar från alla i min länklista! :-)

Phu!

Här gick man och trodde att man hittat något slags inre lugn, att man var en trygg och säker person. Tji fick man. Jag är helt hispig över den här jäkla resan!! MEN, jag har kommit till den punkten att jag tycker att det ska bli superkul. Nu har jag bara täta känslo-utbrott, så allt är som vanligt med andra ord.

Nyss hade jag ett smärre break-down när jag inte kunde hitta mitt pass!!! Jag for runt och letade överallt - bland tallrikarna i köket, bland papprena i vid datorn, i bilen, ja överallt. Till slut började jag grina. Då kommer A och säger att han kanske har lagt det tillsammans med sitt pass. Och så går han helt sonika och plockar fram det. Jag föll ihop i en hög. Jisses. Ska det fortsätta så här kommer jag att vara ett vrak i morgon. Nej, inte ens ett vrak. Spillrorna av ett vrak! (som ni märker ökar min dramatiska sida när jag är nervös)

Gårdagskvällen smet A från mig. Han gick ut och drack öl. Jag tror att jag helt enkelt måste inse att han inte orkade med mina utsvävningar om flygplans-krascher, natt-pruttar (jag måste ju dela rum), kräkningar pga intag av olika sniglar och för mycket champagne som resulterar i att jag ska "prata ut" med VDn. Så jag spenderade kvällen med en stor kopp te, en 100-gramare Marabou Digistive och filmen "In good company" (faktiskt ganska sevärd). Och det var nog precis vad jag behövde, lite ensamtid.

Tanken var att jag skulle ha sovmorgon idag, jag kom inte i säng förrän vid halv två i natt (det är SENT för att vara jag, jag slocknar oftast ovaggad senast kl elva). Men icke. Jag for upp ur sängen kl nio och sen har jag hållit igång och klippt gräs, joggat (tänkte att det skulle lugna ner mig om jag fick bli kroppsligt trött, men jag kände mig så stressad att jag for runt spåret i en rasande fart och hade inte ro till fler varv än ett), inhandlat pizza åt bakfull sambo samt ätit mysig lunch-fika med kompis G i centrum. Det var riktigt avkopplande. Och så råkade jag köpa ett par supersöta örhängen från mitt favoritsmycke märke Ego Woman. Små hjärtan i vit sten. Jag bestämde mig för att de är mina lyckoamuletter på resan. Så lätt är det att motivera ett litet inköp på 198 kr :-)

Förresten, jag har upptäckt E-bay också! Fascinerande vad mycket man hinner på ett dygn om man inte använder så fasligt mycket av tiden till att sova. Så nu är jag i full gång och bjuder på smink av för mig nyligen upptäckta
i.d makeup. Jag fick en provsminkning på lokala salongen igår och fastnade direkt. Dock så är det dyrt, men på e-bay hittar man det för kanske en fjärdedel av priset. Perfekt!

Hjälp. Nu är det bara 16 timmar kvar tills jag sitter på planet. Det är bäst att jag sätter fart nu om jag ska hinna ringa runt till alla mina kära och säga att jag älskar dom.

2005-09-01

Vad jag köpt från LaRedoute

Till Cecilia :-)


Den här koftan, fast i svart.















Det här linnet, fast helsvart. Obs! För att ha under något annat. Är inte mycket för att glida runt med endast spets-linne. I alla fall inte på arbetstid ;-)













Den här polotröjan.












Den här tröjan, fast i svart. Den var snyggast av alla faktiskt! Supersnygg och kvinnlig passform, men ändå lös och skön. Det verkar vara mycket over-sized som gäller...









Observera att allt är för att ha på jobbet, så det är inte så jättekul kanske. Hemmavid är det ju som bekant plysch som gäller :-)

Och så var det ju linnet som jag visade i förra inlägget. Det är inte för jobb-bruk utan för fin-bruk :-)

Vad dålig layout det blev på detta inlägg, ni får ursäkta. Är lite viktig och stressad just nu :-)

Vansinnigt trött & nervös - men lycklig!

Jag blir så trött på mig själv. VARFÖR kan jag inte bara vara så där tuff och leva-för-dagen-aktig? Varför måste jag nojja över allt och måla upp worst case scenario?

Jag är spänd som en stålfjäder inför den stundande konferensresan!


Nu har jag dock släppt kläd-ångesten. Jag har liksom insett att det är en omöjlig uppgift att express- glamour-anpassa min garderob, och dessutom insåg jag att jag nog har två uppsättningar kläder som passar sig till de två kvällar som det skall ätas fin-middag på.

Ena kvällen kommer jag att ha nyinköpta (rea-fynd!) skitsnygga svarta finbyxor från
French Connection och så toppen från LaRedoute som är på bild längst ner, fast i svart. Den är fakiskt väldigt fin på och ser lite exklusivare ut i svart. Till det ett par svarta festliga örhängen från Zanslösa Smycken som jag fick när jag fyllde 25. Och så ska jag platta mitt hår, även om jag betvivlar att den fuktiga luften kommer att vara särskilt gynnsam för den typen av frisyr...
Den andra kvällen kommer jag att ha samma byxor men en vit volangig baby-doll topp som jag köpte på H&M i våras, ett riktigt kap för den är jättesöt! Och så passar mitt superfinaste halsband från
Dyrberg/Kern som jag också fick när jag fyllde 25, av bästaste kompisarna E & A. Och båda kvällarna blir det ett par svarta skor med liten klack från Lino Moda (hittar ingen bra länk). Så det känns faktiskt bra! Och det lär det väl göra ända tills de andra tjejerna dyker upp i värsta märkeskläderna och ser så där läckra och Paris Hilton-aktiga ut. Men men... :-)

Min nya ångest är istället att vi kommer störta. Vi kommer störta. Och det går faktiskt inte för jag är så LYCKLIG just nu! Jag liksom älskar livet. A bedyrade dock att det inte gör något om jag störtar, för då flyttar hans kusin in hos honom istället. Charmigt uttalande från en förstående sambo :-)

Jag sover urdåligt det har bildats gråa fält under mina ögon. Dessutom har min hemska bleka vinterfärg infunnit sig ovanligt tidigt i år, liksom bara för att jäklas. Undrar om det blir sol i morgon och på lördag? Kanske jag då skulle försöka att få liiiite färg i alla fall även om jag inte alls känner för att sola.


För jag känner bara för att kura under täcket. Med mitt nya gröna té med rabarber-grädd smak. Och inte åka till Very Glamorous Vacationplace Where Mostly People Like Paris Hilton Can Be Seen.

Och så blir jag upprörd, för jag blir så okreativ när jag är trött, hjärnan blir liksom bara ett enda dis av konstiga tankar. Jag behöver sova! Så jag blir normal och inser att det kommer att bli jättekul på resan!