2005-08-15

Tre dagar utan blogg!

Helt otroligt! Det har kliat i fingrarna, men jag har befunnit mig på annan ort som man brukar säga. Nämligen hos mamsen och pappsen som bor på landsort. Visserligen har dom dator med Internet, men jag fann ingen ro att skriva med dom hängandes nyfiket över axeln. Min blogg är ju så heeeeemlig för mina nära och kära :-)

Dock har jag i all hast tittat förbi hos de flesta av mina bloggisar (nytt namn för blogg-kompisar!) så jag vet att ni lever :-)

Helgen var bra, vi plockade blåbär och letade efter svamp. Blåbär fanns i massor men svampen var klurigare. Hittade bara några få kantareller. Jag gillar visserligen inte svamp, men jag älskar att plocka den! Det doftar så ljuvligt och så snäpper det till så härligt när man drar upp den från marken tycker jag.

Hur som helst så fick jag med mig ett par stycken kantareller, som jag ska smörsteka åt A ikväll. Och 1,5 liter blåbär som jag ska ha till blåbärspaj på min födelsedag. Smaskens!!!

Helgen började så bra med storstädning och gräsklippning hela fredagen, underbart fantastiskt rolig, trevlig, mysig och inspirerande tjejmiddag på kvällen och iväg själv i bilen på lördag förmiddag (jag är fortfarande i sjunde himlen när det gäller att köra bil, har ju bara haft körkort i 2 månader!) och mys med mamma och pappa i skogen både lördag och söndag. Men naturligtvis skulle min kära far förstöra allting med sitt konstiga humör precis när jag skulle hem. Han blev helt förbannad över en skitsak, vilket resulterade i att jag började gråta och åkte hem med tårarna sprutande, med ångest över att lämna min älskade mor med den skitstöveln. Ibland vill jag bara linda in min mamma i bomull och bära runt med henne i famnen för hon är en sådan otrolig mamma! Jag kommer aldrig att kunna förklara för henne hur mycket jag uppskattar allt hon gjort för mig genom åren! Hon har backat upp mig när det gäller precis ALLT och aldrig sagt ett ont ord, eller varit dömande eller försökt påverka mina val och åsikter. Bara stöttat och peppat och varit fantastisk.

Missförstå mig rätt, min pappa är ingen skitstövel. Han är en fantastisk man och bra pappa på många sätt och jag vet med 100% säkerhet att han och mamma har det toppen tillsammans. De är verkligen lyckliga där på sin gård där de lever ett liv precis som de vill, utan att påverkas av omvärldens krav. Men ibland ruttnar jag bara på att det känns som att man måste tassa på tå kring honom och alltid vara orolig för att han ska bli arg!

Så när jag kom hem igår så var jag inte på det bästa av humör. Jag var faktiskt helt förstörd! Bara grät och grät, det var så mycket som kom ut och jag ville bara skrika ut all ångest som jag kände inför hela mamma-pappa grejen. Så jag skrek! Och känner mig sedermera ännu mer som en galenpanna. Men men, vem har sagt att vägen mot mental hälsa ska vara enkel? :-)

2 Comments:

Blogger Bloggkossa said...

Stackars dig! Skickar en kram så kanske det känns bättre!

15 augusti, 2005 08:59  
Blogger I Jennys värld... said...

Tack mamma mu! Det känns faktiskt lite bättre nu. Solen skiner, jag ska snart gå hem från jobbet och ikväll ska vi krypa under täcket och se på "Masjävlar" :-)

15 augusti, 2005 14:20  

Skicka en kommentar

<< Home