2005-08-31

Bokprat

"Damernas Detektivbyrå" av Alexander McCall Smith

Siv, hos
Bokdagboken (klicka på länken och scrolla ner lite, så hittar du hennes recension) blev omedelbart förälskad i den här boken. Det blev inte jag.

Handlingen i kort: Mma Precious Ramotswe i Botswana ärver pengar efter sin far och startar Botswanas första kvinnliga detektivbyrå. I boken får vi kortfattat läsa om ett flertalet (fåniga) "fall" som hon (förödande enkelt) löser. Vi får också en liten inblick i invånarna i Afrikas liv och leverne.

Okej, boken har en viss charm och ett visst underhållningsvärde. Mma Ramotswe har en underbar livssyn. Det var intressant att få en liten annorlunda inblick i Afrika. Men det känns lite som om Mma Ramoswe är någon form av karikatyrs-figur, det är väldigt svårt att ta det hela på allvar. Det är förmodligen inte tanken heller, men ändå. Jag kanske helt enkelt inte fattar poängen? Såg någonstans att den finns på en lista över världens bästa böcker eller något liknande. Och det ska bli en TV-serie. Så det är väl jag som inte riktigt fattat galoppen.

MEN, det underliga är, att om jag någon gång inte har något vettigare att läsa så kommer jag att läsa nästa bok i serien. Någonstans är jag lite nyfiken på vart det hela bär hän!

Läs den, och meddela mig vad du tycker!

Det blev en väldigt emotsägelsefull "recension" det här... :-)

Efterlysning

För några dagar sedan läste jag en jättemysig blogg, skriven av en småbarnsmamma. Ett av inläggen handlade om att hon varit med familjen i Stockholm och shoppat och ett annat om att hon fått en kjol i present av sin man. Jag missade att lägga en bookmark och nu hittar jag inte sidan! Jag vill ju läsa mer av den! Så om du som skriver den bloggen läser detta, eller om någon annan vet vem jag menar kan ni väl upplysa mig? :-)

Very Important Businesswoman

Jag, Jenny - drottning av mysbyxor - sällades igår till skalan av Very Important Businesswomen. Jag startade min nya tjänst som assistent på Very Important Department for Very Important Businessmen.

Döm om min förvåning när Very Important VD, som knappt hälsat på mig under mina två år på Very Important Firm, när han såg mig på morgonen sken upp och sa: "Väääääälkommen! (följt av klassiskt ryggdunk) Du vet väl att du ska med till Very Glamorous Vacationplace Where Mostly People Like Paris Hilton Can Be Seen på konferans på söndag?"

Jag: (stum av chock) Eh, skämtar du med mig?

Very Important VD: Nej, du är ju en del av Very Important Department för Very Important Businessmen nu! Du är bjuden!

Jag: (iskallt, tänkandes mörka tankar som "jaha, ska jag tacka och le nu och kyssa dina fötter?") Jaha, eh, vad kul. Jag ska kolla upp det, återkommer.

Och sen drabbades jag av akut ångest, nervositet och toalettsbesöksbehov. Oh my God. JAG kan väl inte åka dit? VAD i allsindar ska en stugsittare som jag göra på Very Glamorous Vacationplace Where Mostly People Like Paris Hilton Can Be Seen med Very Important Department for Very Important Businessmen? Tänk om det blir hemskt? Tänk om jag kommer vilja gråta? Tänk om vi STÖRTAR?

Dock har jag sansat mig nu. Jag ska säga idag att jag följer med! Och påpeka att nästa gång vore det fantastiskt om man fick lov att veta det liiiiite tidigare än några dagar innan man förväntas följa med. Jag vägrar att bara köpa att Very Important VD nu helt plötsligt visar intresse för mig, lite stolthet har man väl?!? Och med närmare eftertanke ska det faktiskt bli kul. Om inte annat så kan det skänka lite glomour till min blogg! Och det är faktiskt bara två nätter, så sannolikheten säger mig att jag nog kommer överleva. Men jag är så nervös att jag har konstanta frysningar/svettningar och gasbildning.

För övrigt så känns själva tjänsten hittills mycket bra! Och jag kände mig verkligen välkommen igår när jag kom, medarbetarna på Very Important Department for Very Important Businessmen verkar mycket och genuint glada att ha just mig där och det verkar som tjänsten kommer innehålla lite mer än jag trodde och att uppgifterna blir mer varierande.

Fortsättning följer!

Vänligen,
Very Important Businesswoman aka Queen of cosy pants

2005-08-29

Konstiga behov/saker jag aldrig trodde jag skulle längta efter/saker jag inte borde länga efter

Konstiga behov har uppstått på sista tiden.

Till exempel så har jag detaljerade fantasier om en ny, stor, välorganiserad, välutrustad, lyxig, fräsch tvättstuga. Där skulle det ligga högar med mjuka, nya frottéhanddukar på en skiva av valnöt och det skulle finnas korgar för strumpor och underkläder (obs! ej noppiga och fula med uttöjd resår). Det skulle ligga en hel del underbart doftande små babiskläder där också. Jag tror att golvet är täckt av snyggt mörkgrått kakel typ 15x15 cm och självklart finns det golvvärme så att man kan vara barfota. Och självklart har vi alltid råd att ha golvvärmen på max så att det är sådär härligt supervarmt på golvet hela tiden. Väggarna har jag inte riktigt bestämt ännu. Det skulle dofta av sköljmedel och golvet skulle absolut inte vara fullt av spill från tvättmedel eftersom tvättmedlet skulle vara placerat i speciella stilrena askar med tillhörande skopa så att man inte behövde hälla direkt från paketet och spilla över hela golvet (och överdosera/underdosera. Hur mycket tvättmedel ska man egentligen hälla i?) Det skulle finnas en fin gammaldags radio därinne, så att jag när jag står och stryker med mitt ultramoderna strykjärn kan lyssna på trevliga program eller någon bra musikkanal, beroende på vad jag känner för. Sen finns det en sån där stång också, som man hänger galgar på och där hänger jag upp mina snygga skjortor från ShirtFactory (för när jag fått min nya tvättstuga äger jag inga skjortor av halvkvalitét) vartefter jag stryker dom. För jag stryker alltid alla på en gång, jag har helt slutat upp med att panikstryka på morgonen innan jag ska till jobbet.

Tänk att fantasier om en tvättstuga kan skänka sådan glädje till en snart 26-årig kvinna! Hjälp. Jag borde inte ens tvätta själv! Jag borde lämna allt till min mamma i en stor och illaluktande säck när jag inte har ett endaste plagg rent och tvinga henne att tvätta åt mig. Och stryka! Jag borde hänga på Sturecompagniet varje ledig sekund och resa jorden runt och dricka Cosmopolitans och lägga alla pengar på dyra märkeskläder. Det är inte normalt att vid denna ringa ålder finna mer tillfredsställelse i att tumla mys-kläder i min nya tumlare än att gå på krogen och söka ögonkontakt med främmande män.

Jag vill ha

* Kort på Mindzone
* De här stövlarna från Vagabond

Hemma/tid/drömmar

Jag har svårt att förstå folk som säger att de aldrig skulle vilja vara hemmafru. Kommentarer som "jag skulle bli så uttråkad!" eller "jag har andra ambitioner än att snyta barn och städa" är för mig totalt främmande. Man skulle ju kunna göra SÅ mycket mer!

Egentligen handlar det nog för mig om en slags variant på hemmafru. Deltidshemmafru kanske? Inte hemmafru i ordets traditionella bemärkelse där man "bara" tar hand om hem, make och sjuttioelva barn. Kanske ska jag bara kalla det rätt och slätt för "hemma"? Har svårt att hitta rätt ord.

Om jag var "hemma" skulle jag njuta så totalt av tiden. Att ha tid att fördjupa mig i intressanta ämnen, gå kurser, pyssla om mitt hem, min man och mina barn, skriva en massa (och inte ge mig förrän jag blir publicerad!), utveckla mitt eget lilla företag, läsa en massa och promenera i dagsljus och äta frukost i en villervalla av intressanta böcker och tidskrifter. Jag skulle ladda en massa energi och ha så mycket mer att ge till min familj, mina vänner, mina kunder och mig själv. Vilken lyx! Och vilken förmån.

Jag skulle vilja att mina barn gick på dagis ungefär 60%. De 60%en skulle jag ägna mig åt ovanstående, att förverkliga mina drömmar om att kunna göra det jag vill, att kunna leva på det jag drömmer om. Att ta hand om mig själv så att jag när jag hämtar barnen eller spenderar tid med min sambo kan vara allt det jag vill vara för dom och ge allt det jag vill ge.

Det handlar inte om att inte ha några ambitioner. Tvärtom. Det handlar om att ha så mycket ambitioner att det inte finns tid att slösa bort timmar på ett kontor!

En romantiserad bild? Ja, kanske. Men det är min dröm, det är det som får mig att hela tiden sträva vidare och hitta på nya saker för att få mer tid. Och jag har faktiskt kommit en bit på väg! Denna veckan är min första som deltids-kontorsråtta, deltids egenföretagare för överbelastade själar och deltidsskribent. Om än bara för byrålådan. Men ändå!

2005-08-28

Erkännanden

Erkännande 1: Jag köpte tidningen Mama idag. Under förevändning att Martina Haag var på framsidan. Och det var ju faktiskt därför. Okej, kanske inte bara, men väldigt mycket därför. Fasiken vad hon är snygg! Hur kan man bara vara så snygg och rolig och skarpsint och hur kan man ha så söta barn? A fick nästan spader när han fick syn på den, men han köpte Martina-förklaringen. Han blev liksom bekant med henne under 4 timmars lyssning på Hemma hos Martina" på CD-bok " (vilket rekommenderas varmt, det var jättekul att höra henne läsa själv!) under bilresan till/från Norge. Jag kände mig nästan kriminell när jag smusslade ner tidningen i korgen och sen när jag la den på bandet i kassan så tänkte jag att nu tror alla att jag är gravid och då kände jag mig sådär speciell.

Erkännande 2: Jag gjorde en beställning hos Adlibris idag. Jag borde verkligen inte gjort det med tanke på min nya arbetssituation och allt. Men jag kunde bara inte låta bli att beställa:
1) Martinas nya "Underbar och älskad av alla (och på jobbet går det också jättebra)
2) Johanna Thydells "I taket lyser stjärnorna"
3) Anna Janssons "Stum sitter guden"

Den lilla netta summan av 223 kr är väl försvarbar?

Inspirerad!

Jag har en sån där jag-är-så-lycklig-dag. Och i vanlig ordning blir jag då superinspirerad! Det liksom spritter och sprätter i hela kroppen och jag får en sån energi att jag inte vet hur jag ska kunna kanalisera den på bästa möjliga sätt och snabbast möjligast kunna ro alla projekt i land.

Jag vill, å det snaraste:

1) Inreda klart vårt vardagsrum. Rättelse: jag vill inreda klart hela huset, men där inser jag att jag måste lugna mig så det som numera står på listan är Projekt Vardagsrum. Rummet går i vitt och beige och möblerna drar åt det gustavianska hållet. Hela känslan är liksom nordisk och gammaldags. Nu vill jag ha lite färg! Och färgen som jag är inne på att välja är röd. Så på inköpslistan står tyg i röd-vit-randigt som jag kan sy kuddar av (redan här uppstår problem eftersom jag är värdelös på att sy) samt en röd-vit-randig matta. Och så vill jag ha den där avlånga, naturvita kudden från
Himla (hittade den dock inte på hemsidan). Och när jag nu skriver detta så uppstår en ångestkänsla av att vardagsrummet kommer se ut som en polkagris när jag är klar. Det är nämligen inte första gången som jag får en briljant inredningsidé och sen när jag är klar så visar det sig vara fel. Totalt fel. Och jag känner mig tvungen att förklara mig för alla som kommer på besök att "det här är bara tillfälligt". Men den här idén tror jag verkligen på. För jag fick den efter ett repotage i förra söndagens Expressen-bilaga om några som hade typ samma stil som oss + rödrandig matta och det var så fint och hemtrevligt och stilrent.

2) Läsa 60 p Litteraturvetenskap - kreativt skrivande. Jag - fil.kand i Litteraturvetenskap. Det är liksom vad som fattas då jag redan läst 40 p Medie-och kommunikationsvetenskap och 20 p Retorik (samt 15 p av en flummig kurs som hette "Samtidens Estetik"). Jag skulle känna mig SÅ stolt över mig själv. Ser telefonkatalogen framför mig, där det efter mitt namn står "fil.kand, Litteraturvetenskap". Och tänk så mysigt jag skulle ha nu under höstkvällarna, ihopkurad framför datorn med en stor kopp te och levande ljus, producerandes fantastiska texter som slår alla med häpnad. Jag skulle vara så lycklig. Och kreativiteten skulle liksom flöda genom hela huset, där ett trivsamt kaos skulle råda, med böcker och filtar och te-koppar utspridda lite överallt.

3) Bli gravid. Åhhhh! Jag vill vill vill! Ge mig en busig, stökig och kärleksfull familj NU. Idag hälsade vi på A's kusin som har fått en ny bebis och han var fullkomligt ljuvlig. Född två månader för tidigt och så liten så liten och så snäll och mjuk och fin. Vi var helt tagna, både A och jag, där vi turades om att ha honom i vår famn. Och jag ser framför mig hur jag under graviditeten liksom blommar upp, får en ny färg i ansiktet (läs: det bleka försvinner och ersätts av rosiga kinder och olivfärgad hy), hur jag sprudlar av idéer och produktivitet, hur A uppfattar mig som kvinnligare och sexigare än någonsin, hur jag blir kreativ, moderlig och ljuv och hur jag ordnar och fixar i huset så att när bebisen kommer så har vi fått en grundordning som är sådär bra och familjär.


Är detta så himla för mycket begärt?

Bara en undran

Måste man
skriva
sin blogg

detta sätt
för att

återkommande
läsare?
Måste man
skriva
lite svårt och lägga in
konstiga
ord
som ingen riktigt
begriper?
Måste
man vara lite
vulgär
och gärna hata lite
och vara
mansfientlig?
Måste man
skriva
om
ämnen som
är tabu?
No offence
till er
som skriver
dessa
fantastiska bloggar
men man
måste
ju
faktiskt få
undra.

Jag - en lyxhustru

Glömde berätta något fasligt viktigt i min redogörelse för semestern! På vägen hem fick jag känna mig som en verklig lyxhustru! Vi stannade i Malung och gick in på skinnaffären. Jag provade en skinnjacka från Rock'n Blue som var galet läcker, i vitt skinn och med (fusk)pälskrage. Den var SÅ snygg och jag kände mig så cool och snygg och fräsig.

Jag (till A, med gullig röst): Kan jag få den här av dig?

A: Självklart!

Och så köpte han den till mig för hela 1695 pix.

Helt fantastiskt! Lite snäll måste jag allt ha varit på semestern :-)

2005-08-27

More Martina!

Yes! Här kan du förhandsbeställa Martina Haags nya roman "Underbar och älskad av alla". Den kommer ut 21 september. Jag ska defenitivt beställa den omedelbums, vi lyssnade på "Hemma hos Martina" i bilen på väg till och från Norge och hon är ju bara SÅ rolig. Jag skrattade så tårarna sprutade åt hennes prov-sjungning för Björn och Benny. Hur kul som helst.

Jag har blivit utmanad!

KazaanMjao och MammaMu utmanade mig, här är mina svar!

1. Fem album i min Ipod
Jo, vi har faktiskt en Ipod, även om den inte används så flitigt just nu. Vet inte varför egentligen. Jag har inga hela album i den, men jag kan bjussa på fem goda låtar!
1. Sommar i natt- Lili & Susie (pinsamt kanske vissa tycker, men jag hävdar bestämt att man blir så LYCKLIG av den låten. Och av alla andra Lili & Susie-låtar. Ladda genast hem den flickor!)
2. Wrecking ball - Emmylou Harris (fantasktiskt vacker)
3. Diggilodiggiley (hur f*n stavas det?) - Herreys (en av tidernas bästa schagers, och jag kanske inte har sagt det än men jag ÄLSKAR schlager),
4. Vart jag än går - Jill Johnson (fin fin fin),
5. Jorden är ett litet rum - Eva Dahlgren (underbar).

2. Fem filmer jag nyligen sett
Ser rätt mycket film, här är ett urval:
1. Collateral (överraskande bra!)
2. Bridget Jones Dagbok 2 (för andra gången. Så rolig!)
3. Insomnia (ingevidare)
4. Spanglish (riktigt bra. Se den!)
5. Familjen är värre (sådär. Precis vad man väntat sig.)

3. Fem trevliga saker som hänt nyligen
1. Jag har kommit på vad jag ska läsa för huvudämne! "Litteraturvetenskap - kreativt skrivande" och det bästa är att den finns på distans! Frågan är bara när jag ska hinna med den?!
2. Jag har haft en superdupermysig semester.
3. Två vilt främmande och synnerligen trevliga kvinnor har bokat in sig på massage hos mig efter att mitt reklam-mail spridit sig.
4. På tisdag börjar jag min nya tjänst och behöver bara vara kontors-aktig tre dagar per vecka.
5. Jag kom hem från semestern idag och insåg att jag bor i världens mysigaste hus!

4. Fem mp3-filer i min spellista
Får nog referera till punkt 1.

5. Fem böcker jag nyss läst
1) Damernas Detektivbyrå - Alexander McCall Smith (utlåtande kommer!)
2) Stenhuggaren - Camilla Läckberg (se tidigare blogg!)
3) Låt den rätta komma in - John Ajvide Lindqvist (se tidigare blogg!)
4) I denna stilla natt - Marie Jungstedt (mycket bra! Rekommenderar starkt Maries böcker, första heter "Den du inte ser". " I denna stilla natt" är nr två och nr tre kommer nu i september och heter "Den inre kretsen". LÄS!

5) Gone baby gone - Dennis Lehane (urbra. Ingår i serien om Patrick Kenzie och Angie Gennarro. Den första som släpptes på svenska heter "Svart nåd" och är riktigt riktigt bra och rå och hårdkokt. Dessvärre släpper förlaget dem i fel ordning så det finns egentligen fler böcker som kom innan dessa två.

Det här var ju riktigt roligt! Någon mer som känner sig manad? :-)

Äppelkindad & gravid

Aaahh, underbar fjällvecka. Hela veckan har vi vandrat bland bergen med korgar med röda äpplen i, jag prydd med schalett och A i knickersbyxor. Vi har stannat till ibland och tittat varandra djupt i ögonen och talat om hur mycket vi älskar varandra. Han har ömt smekt mina rosenröda, friska kinder med sina stora, kalla, manliga händer. På eftermiddagarna har vi fiskat fisk i den solglittrande älven som vi sedan rökt i den fina nya fiskröken och ätit med endast en fräsch grönsallad till. På kvällarna har vi tänt en brasa och suttit mitt emot varandra och ätit äppelhalvor och mandariner och pratat om livet. Vi höll händer. Han läste dikter för mig, dikter han skrivit själv, inspirerad av fjällvärldens alla intryck. Sedan älskade vi. Igen och igen. Hela natten lång, tills vi var alldeles yra. Så med all säkerhet gror det nu ett litet frö i mig, ett alldeles jättefriskt och perfekt litet fjällbarn.

Eller inte.

I ärlighetens namn så har vi mest:
1) Legat i den vinröda, mönstrade fjäll-aktiga hörnsoffan mellan två täcken (jag) och fåtöljen annars till för svärfar och endast honom (A) och druckit norsk öl (A) och ätit förrädiskt god norsk choklad (jag, minst 200 g/dag) och spelat X-box (A) och löst korsord (jag. Värsta tantvarningen, men jag är helt besatt. Måste genast införskaffa fler korsord samt jättebra korsordslexikon så jag slipper svära och skrika att de som gjort korsordet är helt PUCKADE för det STÄMMER JU INTE)
2) Åkt runt i bilen och tittat på helt galet lyxiga nybyggda fjällhus som bara är så vansinnigt lyxiga att man måste gnugga sig i ögonen och titta igen och försökt hitta bra och hållbara argument för att övertala svärfar att investera i ett sådant.
3) Lyssnat och tittat och kännt på ös-regnet.

Ja, det var väl det.

Nä, skämt å sido. Vi har haft det jättemysigt! Trots ösregn alla dagar utom 1,5. Men den soliga dagen utnyttjade vi till max och hann med både en 3-timmars ridtur i Trysil och en härlig kanot-tur på älven. Och fiske. Vi fick två Harrar och en Öring som vi faktiskt rökte i den nya fiskröken och åt som snacks på kvällen (mellan choklad-intagen) och det var så underbart gott och för ett kort ögonblick kände jag mig fräsch, naturlig och fjäll-aktig. Och ösregn kan faktiskt vara helt underbara om man ligger i en mysig, ombonad stuga, hör brasan knastra och är alldeles ensam med en riktigt mumsig karl (A skulle dö om han hörde att jag kallade honom för karl. Han fick nästan en ångest-attack när han såg mig gå med stavarna och att bli kallad karl är väl likvärdigt med det?) Dessutom har jag mellan choklad-ätandet pallrat mig ut på tre uppfriskande jogging-turer och en stavgångsrunda. Det är så HÄRLIGT med fjäll-luft! En liten bok avverkade jag också (jag hade planer på fler, men blev uppehållen av korsords-djävulen), "Damernas Detektivbyrå" av Alexander McCall Smith. Skriver mer om den sen! Så jag måste tillstå att jag är väldigt nöjd med veckan, jag känner mig utvilad, avslappnad och på gång! Och A och jag hade ett sådant där härligt samtal på vägen hem. Ni vet, ett sånt där man öppnar sig och kommer närmare varandra. Lovely!

Och den stora frågan är - hur fort känner man graviditetstecken? Om man antar att det är en vecka sedan vi, eh, parade oss. Är det då möjligt att känslan jag fick av ömma bröst under jogginturen i morse var på riktigt? Och jag mår faktiskt lite konstigt idag. Jag har liksom inte varit hungrig. Förrän på kvällen. Och då åt jag en tallrik yoghurt och havrefras. Och blev liksom lite illamående efter den. Och det smakar konstigt i munnen. Och en liten stund stack det lite i nedre delen av magen. Och magen är liksom öm.

Jag håller tummarna. Och förnekar det faktum att jag hade precis samma symptom sist jag fick influensan.


2005-08-21

Loggar av en vecka

Hejdå! Nu sticker jag iväg en vecka! Undrar bara HUR det ska gå att inte få blogga på en hel vecka?!?!

Kram på er alla bloggisar!

2005-08-20

Norsk bebis?

I morgon bär det av till Norge, och en liiiiten liten tanke har fortplantat sig i mitt inre. Vore det inte trevligt om en liten bebis blev till på semestern? En smula snabb matematik säger mig att nu är rätt tid. Inte för att vi verkligen försöker på riktigt men ändå liksom.

Gud. Jag är besatt. Förut var det mer tanken på en bebis som lockade mig. Ett litet sött och doftande knyte som log tandlösa leenden mot mig dagarna i ända. En större, trotsig 5-åring kunde jag då rakt inte se mig själv med. Men nu har jag kommit förbi det stadiet. Det stadie jag nu befinner mig i kan snarare beskrivas som: JAG VILL HA HUSET FULLT AV UNGAR! Jag vill ha en vild och busig familj, jag vill ha liv och rörelse och värme. Jag vill att jag och A ska bli fler. Min kropp skriker och bultar. Jag antar att det är det som kallas för den biologiska klockan? Dock så trodde jag att den skulle ticka lite ömt och moderligt, inte banka som en annan stånghammare. Man upphör aldrig att förvånas.

Bokprat

"Låt den rätte komma in" av John Ajvide Lindqvist.

Jag var skeptisk. Tyckte den verkade lite väl...stylad. Lite väl "nu ska jag skriva något annorlunda". Men ack så fel jag hade. Den är fantastisk. Den lämnar mig med en känsla jag inte kan beskriva och det är ett mycket gott betyg. Men det tog ett tag innan jag var övertygad. Någonstans kring 200 sidor in i boken var jag fast. Ville bara veta.

Handlingen i korthet: Det är 1981. En ritualmördare som tömmer sina offer på blod sprider skräck i förorten Blackeberg. Huvudpersonen, den 12-årige Oskar är mobbad. Han träffar en tjej på gården, Eli. Hon verkar annorlunda och hon kommer bara ut när det är mörkt.

Det kan låta som en ungdomsbok. Det är det inte. Visst är den full av tonårsångest, men minst lika full av vuxenångest. Förortsångest. Den berör pedofili. Alkoholism. Mobbning. Droger. Men inte på något pretentiöst sätt, utan på ett speciellt sätt. Ett sätt som trollbinder dig. Ibland vrider du dig av obehag. Ibland är det nära till tårar. Ibland är det så rysligt spännande att det liknar inget annat.


Läs den.

Här kan du läsa ett utdrag ur John Ajvide Lindqvists nyaste bok, "Hanteringen av de odöda". Snart i en bokylla nära mig.

Vemod och lycka

Vaknade i morse med en känsla av nåt som likanar vemod. Fast mysigare. Skumt. Lite arg var jag också och det kan ha att göra med att det jag vaknade av var att grannen snickrade på sin veranda. Klockan 8.45! DET är okristligt tidigt och hör inte till god grannsed. Var en sekund från att öppna fönstret och skrika fula könsord, men jag hejdade mig. Dels pga att jag var naken och dels pga att det kunde bli lite dålig stämning i framtiden. Så jag låg där ett tag och smakade på den konstiga känslan och sen tog jag upp "Låt den rätte komma in" av John Ajvide Lindqvist och läste klart den (recension a´la Jenny följer i nästa inlägg!). Läsandet av den förstärkte den konstiga mys-känslan och jag låg kvar och myste ett tag.

Nu är jag uppe och sitter här och skriver en konstig, skum och kanske lite mysigt text. Vad den handlar om egentligen kan man ju undra. Gud så konstigt det här blir. Är jag verkligen vaken? Skit samma, jag svamlar på. Ganska mysigt faktiskt. Jag överanvänder ordet mysigt. Det är ett av mina favoritord. Mysigt. Det är liksom ett sånt...mysigt ord. Hahha.

Idag är första dagen på semesterveckan som följer. Det är nog därifrån den härliga känslan kommer. Och vetskapen om att en ny höst väntar mig. Tömde mitt skrivbord igår. Flyttade upp de pinaler jag ville ha till min nya arbetsplats. Tog med alla skor, kavajen och placerade dom i entrén på mitt nya våningsplan. Tittade på mitt tomma gamla skrivbord och förstod ingenting. Två år av SLIT för att orka med elaka kollegan är över. Jag är så laddad. Jag ska göra ett bra jobb på min nya arbetsplats. Och jag har köpt mig själv tid att göra något meningsfullt. Tid att vara mig själv. Känslan är obeskrivbar.

Solen skiner idag. Vi ska fika hos min syster som nyss när jag ringde stod och bakade kanelbullar. Jag tror jag ska äta minst två och dricka mjölk till. Eller hennes goda te bryggt i te-bryggare. A ska följa med. Han hade kräftkalas igår och kommer vara sådär mysigt känslosam som han är när han är lite lagom bakis. Sen ska vi åka runt lite och mysa. Och så hem och packa. Norges fjäll och klara luft väntar i morgon.

2005-08-19

Så här städar jag

Cecilia bloggar om hur hon städar, efter att Linda Skugge skrivit om det i sin blogg.

Här kommer mitt bidrag

Jag storsädar huset varannan lördag morgon (ibland oftare om något speciellt händer eller om vi haft hunden hemma) och det innebär följande:
*Dammsuga överallt
*Skaka mattorna och låta dom hänga ute på vädring
*Damma fönsterbleck och andra ytor (typ matsalsbord, soffbord, skänk och sånt)
*Skura golven med trärens och vitsåpa (DET är motion vill jag lova)
*Skura badrummen jättenoga (brukar skura alla ytor och sen duscha av hela alltet. Fast ibland slarvar jag och ser bara till att handfat och toalett är fräscha och att man inte behöver skämmas över handdukarna)
*Göra extra fräscht i köket och torka alla ytor och skåpluckor etc. Disktrasa och diskborste byts när det behövs.
*Byta lakan i sängen
*Ibland tvätta filtarna som ligger i soffan
*Handdukar byter jag när det behövs

Vardagligen så ser jag till att det inte är stökigt (okej, vissa dagar är det post och pinaler överallt, men oftast är det faktiskt fint), att badrummen ser OK ut och så vill jag att köket ska vara fräscht. Dammsugaren tar jag aldrig fram på vardagarna om det inte ser för jäkligt ut och jag ska få besök.

I kök och badrum använder jag Prefect, den luktar godast. Ibland såpa. Till golven blir det Tripp-trapp Trärens (superbra!) och vitsåpa som jag inte minns vad den heter.

Är jag godkänd eller äcklig?

Ps. Beakta att jag skriver JAG för det är alltid jag som storstädar. Min sambo har helpension. Grrrr. Fast han är en jäkel på att plocka undan och organisera när det krävs. Det går i ett nafs. Och han har faktiskt precis rensat upp hela källaren så den är sopren nu och så ska han renovera där och fixa ett jättefint behandlingsrum åt mig. Han är rätt bra ändå.

Mystiskt försvinnande

Nu undrar jag om jag blivit alldeles tokig. I morse när jag knallade över Strömbron så var snopp-konstverket borta! Och frågorna jag nu ställer mig är: har jag inbillat mig alltihopa? Har det gått så långt att jag nu ser inbillade jätte-snoppar sticka upp ur vatten? Har Freud någon teori om detta?

Med anledning av ovanstående måste jag nu ställa en öppen fråga - finns det någon annan som såg detta "konstverk" som kan stilla min ångest?

2005-08-18

Länktips!

Hittade denna sida om nordiska deckare med kvinnliga huvudpersoner Superbra!

Skaparen av den har också en annan sida som är godis för bokälskare.

Väldigt vad jag bloggar idag...

Levnadsregler

Hittade Olivia Joules levnadsregler på den här sidan, och insåg hur bra dom är! Speciellt för någon som jag som alltid oroar för allt.

Boken Oliva Joules fria fantasier, av Helen Fielding är för övrigt mycket läsvärd! Om man är en fan av chic lit... Och det är ju jag :-) Borde det inte komma ut nåt mer av Helen Fielding snart?! Eller Marian Keyes. Jag får aldrig nog av henne.

Klänning!


Har nu beställt den här snygga svarta klänningen efter tips från Ebba Den vart slutsåld när hon tipsade om den sist, men nu går den att beställa igen. Dock får man vänta till v.42 för att få den. Men den som väntar på nåt gott... :-)

Just nu...

...skulle jag vilja sitta framför en mys-frukost. En sån med ägg och flingor och nybakade frallor med så mycket fras att det blir smulor överallt och skinka och ost och scones och marmelad och apelsinjuice och pannkakor. Och te! I massor. Och kaffe. Fast inte till mig för jag dricker inte kaffe.

Vi skulle sitta där, A och jag. Vi skulle vara morgonrufsiga och lite smutsiga (vi borde egentligen ha duschat kvällen innan, men var för lata och bara dök i säng). Jag skulle ha min ljusblå morgonrock och mina julklappstofflor och A skulle ha kalsipper och en sliten t-shirt. Och strumpor eftersom han avskyr att vara barfota. Klockan skulle vara ungefär halv elva, för vi har legat och mornat oss länge.

Det skulle vara trångt på vårt lilla köksbord, för vi har varsin tidning framför oss. SvD tror jag. Jag läser kultursidorna och A nyheterna. Då och då tittar någon av oss upp och berättar om något vi läst. "Mmmmm" skulle den andra svara, alltför upptagen med sin tidning.

Efter ett tag har både te och kaffe svalnat, eftersom dom stora randiga kopparna är alldeles för stora för att vi ska hinna dricka upp allt innan det svalnar och vi är alldeles varma och röda i ansiktet av all varm dryck och varma frallor och scones. Vi fyller på med mer te och mer kaffe, för det är så härligt att sitta där och bara vara.

Hemliga pappan

Åh, jag kan inte låta bli att kika in hos hemliga pappan och drömma lite... Han verkar helt fantastisk! Och inlägget om när han tar hemliga mammans hand... Jag får ståpäls!!!!

Ny dag

Så var det torsdag. Och solen skiner!! Tänk så mycket gladare alla blir, det är så härligt :-)

Var på jobbet i ottan idag, för att ordna frukost åt herrarna. Det innebär att jag går hem tidigt och det är ju inte helt fel!

Idag har jag en ansiktsmassage-kund, jippi! Ska bli kul att komma igång på riktigt nu, det har varit lugnt under sommaren. I morgon bär det av med bänken i bilen till en möhippa på Lidingö, det ska verkligen bli kul att få pyssla om en blivande brud med en skön ansiktsbehandling :-)

Men det är nog dagens behandling som jag ser fram emot mest, hon som kommer är sjukskriven för utbrändhet och jag hoppas hoppas hoppas att jag ska kunna hjälpa henne att bara få koppla av en stund. Att jag ska kunna ge henne i alla fall ett uns av ny kraft och energi och glädje.

Har lyckats få iväg företagsregistreringen också, hoppas bara att allt blev rätt ifyllt!

2005-08-17

Vackert par


Kan inte hjälpa att jag tycker dom är så vackra tillsammans. Han - den farliga, hon - den sköra...

Tillslut skipas rättvisa...

Jag är så glad för jag har fått många förtroenden av vår VD den här veckan, har fått hjälpa honom med att fixa olika power-point presentationer mm. Känns så himla bra, med tanke på att elaka kollegan inte gjort annat än försökt svartmåla mig under de här två åren! Och nästan alla på min nya avdelning har sagt till mig att de är så glada att jag ska flytta till dem och att de ser så mycket fram emot det! Det värmer mitt självförtroende, som inte bara fått sig en törn utan snarare en stor fet kick-spark pga elaka kollegans alla elakheter!

Har också noterat att VDn mer och mer ignorerar elaka kollegan, jag tror hon har gjort bort sig nu. Hon har liksom sprungit hos honom och snackat en massa goja, inte bara om mig utan om alla som hon upplever som ett hot mot hennes IQ-befriade uppenbarelse (sorry, men hon är verkligen hemsk så hon förtjänar att kallas så).

De goda vinner alltid! Och de onda får förr eller senare sitta där och äta sin egen skit. HA!

Registrera firma

Gaaahhh! Håller på att fylla i formuläret för att ansöka om FA-skattsedel och det är en hel jäkla (hej Cecilia!) vetenskap! Bruttolön hit och affärsidéer dit! Hilfe!!!

Händelser under en lunch

Märkligt så mycket som kan hända en människa under en timme. Till exempel så kan man:

1) Slinka in på H&M för att se om dom har någon billig väska (man kanske inte tycker det är så snyggt att förvara sina pinaler i en påse från Wienerkonditoriet). Man kan ha turen att hitta en som var precis den man sökte, och dessutom bara behöva betala 79 kr för den. Den kan se ut som ett A4 i formen, vara i svart tyg och rymma precis det man vill - plånbok, mobil, matlåda och (viktigast av allt) en bok.

2) Äta en underbart god yogurtglass från Yogurtshoppen. Till exempel så kan det vara en med jordgubbssmak, som dessutom är helt fri från både socker och fett. Vad det istället är för läskiga ämnen i den som gör att den är så god behöver man inte tänka på. Man kan också be att få hallon och blåbär till.

3) Få syn på skådespelerskan från
"Så som i himmelen" och inse att hon har en rysligt snygg kropp.

4) Inse att man inte alls vant sig av med att shoppa, vilket man är tvungen till om man ska starta eget och bara ha en 60% lön som trygg inkomst. Man kan faktiskt inse att man just drabbats av syndromet "jag måsta shoppa allt jag ser och jag måste göra det nu omedelbums".

5) Bli deprimerad när man inser att man inte har en penning att shoppa något för.

6) Snabbt fundera ut olika bisarra sätt att snabbast möjligast tjäna mycket pengar. Detta kan t ex vara att sälja huset och flytta hem till mamma och pappa, köra några snabba väskryck, sälja sin sambo på Skärholmens loppmarknad eller råna en bank för vem skulle misstänka en?

7) Komma på att rumpan ser betydligt mindre och mer välformad ut om man har en tröja som går ner över ungefär halva.

8) Bli medveten om att man nog måste slänga ut alla tröjor man har i garderoben för att inskaffa fler rump-snyggar-tröjor. Vilket raskt kastar en tillbaka till punkt 5.


Och tänka sig, allt detta hände mig!

2005-08-16

Konst?!

Är det jag som inte förstår konst? För pryd är jag då rakt inte. Men i morse blev jag faktiskt generad.

Jag promenerade som vanligt från Stockholm Södra till Stureplan, och när jag kom över Strömbron så höll mina ögon på att hoppa ur skallen. Ur vattnet sticker det upp en jättepenis! Det har i några månader legat ett stort ansikte och flytit på vattnet, samt en hand med ett finger som pekar rätt upp. Jag har alltid tyckt att det varit lite makabert med det där ansiktet, speciellt med tanke på att de har hittat en massa styckade lik i närheten innan sommaren.

Men detta?! En enorm penis med ett lys-rött ollon. Jag kan erkänna att jag inte kunde sluta stirra. Jag tror jag fick en snopp-chock! Men det blev ju fasligt generande när jag mötte en man på bron som såg att jag stirrade...

Konst?!? Ta en promenix över Strömbron själva och gör er egen bedömning!

2005-08-15

Jag känner - alltså finns jag

Mitt humör går ju som sagt upp och ner. Jag känner en massa saker, hela tiden. Glädjerus, bus, sorg, ångest, förtvivlan, kärlek, nervositet, spänning och hopp. Och allt det jag känner, det visar jag! Som en öppen bok, som det så vackert heter...

Ibland gör detta mig skvatt galen. Varför kan jag inte hålla tyst? Varför kan jag inte hålla saker inom mig? Vara lite mer is, lite mer kall. Lite mer... hur ska jag säga...okännande.

Men å andra sidan, hur roliga är sådana personer? Inte roliga alls skulle jag vilja säga. För hur stimulerande är det med människor som ständigt bär mask, som ständigt är behärskade och beter sig rätt och riktigt i alla situationer?

Jag funderar vidare och rabblar samtidigt mitt nya mantra:

Jag känner - alltså finns jag.

Tre dagar utan blogg!

Helt otroligt! Det har kliat i fingrarna, men jag har befunnit mig på annan ort som man brukar säga. Nämligen hos mamsen och pappsen som bor på landsort. Visserligen har dom dator med Internet, men jag fann ingen ro att skriva med dom hängandes nyfiket över axeln. Min blogg är ju så heeeeemlig för mina nära och kära :-)

Dock har jag i all hast tittat förbi hos de flesta av mina bloggisar (nytt namn för blogg-kompisar!) så jag vet att ni lever :-)

Helgen var bra, vi plockade blåbär och letade efter svamp. Blåbär fanns i massor men svampen var klurigare. Hittade bara några få kantareller. Jag gillar visserligen inte svamp, men jag älskar att plocka den! Det doftar så ljuvligt och så snäpper det till så härligt när man drar upp den från marken tycker jag.

Hur som helst så fick jag med mig ett par stycken kantareller, som jag ska smörsteka åt A ikväll. Och 1,5 liter blåbär som jag ska ha till blåbärspaj på min födelsedag. Smaskens!!!

Helgen började så bra med storstädning och gräsklippning hela fredagen, underbart fantastiskt rolig, trevlig, mysig och inspirerande tjejmiddag på kvällen och iväg själv i bilen på lördag förmiddag (jag är fortfarande i sjunde himlen när det gäller att köra bil, har ju bara haft körkort i 2 månader!) och mys med mamma och pappa i skogen både lördag och söndag. Men naturligtvis skulle min kära far förstöra allting med sitt konstiga humör precis när jag skulle hem. Han blev helt förbannad över en skitsak, vilket resulterade i att jag började gråta och åkte hem med tårarna sprutande, med ångest över att lämna min älskade mor med den skitstöveln. Ibland vill jag bara linda in min mamma i bomull och bära runt med henne i famnen för hon är en sådan otrolig mamma! Jag kommer aldrig att kunna förklara för henne hur mycket jag uppskattar allt hon gjort för mig genom åren! Hon har backat upp mig när det gäller precis ALLT och aldrig sagt ett ont ord, eller varit dömande eller försökt påverka mina val och åsikter. Bara stöttat och peppat och varit fantastisk.

Missförstå mig rätt, min pappa är ingen skitstövel. Han är en fantastisk man och bra pappa på många sätt och jag vet med 100% säkerhet att han och mamma har det toppen tillsammans. De är verkligen lyckliga där på sin gård där de lever ett liv precis som de vill, utan att påverkas av omvärldens krav. Men ibland ruttnar jag bara på att det känns som att man måste tassa på tå kring honom och alltid vara orolig för att han ska bli arg!

Så när jag kom hem igår så var jag inte på det bästa av humör. Jag var faktiskt helt förstörd! Bara grät och grät, det var så mycket som kom ut och jag ville bara skrika ut all ångest som jag kände inför hela mamma-pappa grejen. Så jag skrek! Och känner mig sedermera ännu mer som en galenpanna. Men men, vem har sagt att vägen mot mental hälsa ska vara enkel? :-)

2005-08-11

Anledningar till glädje

Som ett steg i min väg mot mental hälsa följer här en uppräkning av några glädjekällor som jag kommer simma i och har simmat i kommande och föregående dagar:

Gårdagens glädjekälla:
Min underbara kompis G. Henne har jag kännt sedan jag var 6 år och igår, när hon var hos mig och drack smoothie och snackade skit så insåg jag att jag känner (ända in i ben och märg) att vi kommer vara vänner hela livet för vi älskar varandra förbehållslöst. Jag älskar henne på ett sånt sätt att jag ibland blir så vansinnig på henne att jag känner att jag är beredd att dra vilka vita lögner som helst för att slippa att träffa henne igen. En sorts syskonkärlek liksom, där man älskar och blir skvatt galen på samma gång. G lever ett liv totalt tvärt emot mitt. Sedan hon för ett par år sedan slängde ut en iskall och odräglig sambo så lever hon singel-livet i bästa "Sex and the city"-stilen. Det är alltid lika kul för en sån som jag (som sagt - en stugsittande, plyschklädd, bebistokig bokmal) att höra om hennes vilda sexäventyr, tokiga resor och dejter från helvetet. Igår hittade vi dock ett gemensamt ämne att säga "åååååhhhh, jag vill ooooooockså" åt. Hennes kompis hade varit och hälsat på. I sällskap hade hon inte bara sambon som verkar vara så perfekt att man måste spy lite, utan även en alldeles fantastisk, söt och underbar gravid-mage. Yes, precis. En sån där som inte syns bakifrån men har en perfekt rundning där fram. G insåg att hon dör om hon kommer att förbli singel resten av livet (vilket hon är övertygad om att hon kommer bli, eftersom hon bara träffar killar som knappt kommit ur puberteten) och jag insåg att jag snart står i begrepp att göra vad som helst för att få en bebis NU. En mycket givande kväll med andra ord. Med insikter om både det ena och det andra :-)

Dagens glädjekälla:
Det finns faktiskt två. Den ena är att jag fått till en snygg klädsel idag. Inget avancerat, men det känns liksom bara så rätt och snyggt. Fräscht liksom. Härlig känsla.
Den andra är att min kompis C fyller år idag. Jag ska dit och gratulera henne och en liten fågel har skvallrat i mitt öra att det kommer att bjudas på marängswiss! Ingen är gladare än jag, som igår kväll stod i begrepp att iklädd pyjamas traska till Shell och köpa vad som helst som innehöll socker. Jag hejdade mig och klämde ut en stor, kletig hög med chokladsås på en sked istället. Och när jag slickat i mig den tog jag en omgång till. Sen var jag i alla fall så pass tillfredsställd att jag kunde gå och lägga mig. Detta är oroväckande beteende. Ni som läser den här bloggen är nog inte medvetna om faktumet (eftersom jag svullat konstant på sista tiden) att jag är en människa som är väldigt mån om att äta nyttigt och bra. Jag slukar allt om kost och träning och är genuint faschinerad av hur stor betydelse det har för ens välbefinnande. Jag har till och med kommit till det stadiet att jag inte äter bra bara för att hålla mig i god fysisk form utan kanske allra mest för att jag mår så mycket bättre psykiskt när inte kroppen och knoppen är helt däst av socker. Jag brukar inte vara extrem på något sätt, jag unnar mig gärna choklad både titt som tätt (eftersom det är en av de största källorna till glädje i en kvinnas liv och något jag inte skulle kunna leva utan) och på helgerna äter jag gärna smaskigt, men INTE i de mängder (och inte i sådan desperation!) som förekommit på sista tiden. Men men, det är en förhoppningsvis övergående fas och idag tänker jag n.j.u.t.a av marängswissen med gott samvete.

Morgondagens glädjekälla:
Tjejmiddag med värsta bästa tjejerna Emma & Anna!!!! Jag säger det utan omsvep, utan Emma & Anna skulle jag nog inte överleva. Det är dom jag skrattar med så tårarna rinner (andra gånger jag skrattar är när A kör sin kalsongdans på helgmorgnarna, DET gör under för själen vill jag lova). Vi pratar om allt. Jag menar ALLT. Inget är hemligt. Inget är tabu. Och det är så underbart befriande!

Varje-dag-glädjekälla:
A. Utan tvekan gulligast i världen. Han skulle nog föredra om jag beskrev honom som snyggast och sexigast i världen. Och det är han ju också. Men just idag är han gulligast i världen.

2005-08-10

Bokprat

Nu har jag alltså läst klart Camilla Läckbergs tredje bok, "Stenhuggaren". Jag blev fast från första bladet på "Isprinsessan" och har sedan slukat de andra två så fort jag fått möjlighet!

Förutom att jag fascineras av Camillas otroliga fantasi (hur lyckas hon med alla personporträtt??) så älskar jag att följa Erika och Patriks liv (Patrik är polisen som löser brotten, Erika är hans sambo. Dom träffades i första boken och har nu hunnit få sitt första barn), det är något med dom som tilltalar mig, som får mig att känna mys-känslor och bara vilja veta mer om dom! Det är också spännande och gripande att följa Erikas syster Anna, som lever med an man som misshandlar henne.

I upptakten till den här boken hittas en 7-årig flicka drunknad, naturligtvis visar det sig vara mord. Parallellt med det så får vi följa händelser som sker från 1920-talet och framåt, där den bortskämda överklassflickan Agnes mot sin vilja gör en resa nedåt i klasserna... En resa som får ödesdigra konsekvenser för framtiden. Historierna vävs samman och intrigen tätnar!

Det var extra roligt att läsa den här boken, eftersom jag besökte Fjällbacka i somras och nu visste precis hur det såg ut vid bryggan där flickan hittades etc. Precis som med dom tidigare böckerna så hade jag problem med att lägga den ifrån mig. Jag kan verkligen rekommendera ni som missat Läckberg att läsa hela serien från början. "Stenhuggaren" slutade med en riktig cliffhanger kan jag lova! Dock så är bok nummer två, "Predikanten", fortfarande min favorit, den var otroligt bra skriven och hela intrigen och alla personporträtt var totalt klockrena! Den var precis så som en riktigt bra deckare ska vara, en riktig "page-turner"!

Go Camilla! Vill ha nästa bok nuuuuuu! :-)

TACK!

Tack alla mina blogg-vänner för dom fina kommentarerna kring min ledsna blogg! Jag gick runt hela kvällen och bannade mig själv för att jag skrivit den, hade ångest för att nu kommer alla tycka att jag är en knäppgök med skumma idéer och humörsvängningar värre än en berg-och-dalbana. Det är ju så otroligt läskigt att blotta sig, även om ingen vet vem jag är!

Men, när jag läste vad ni skrivit kändes det jättebra! Att man faktiskt vinner i alla lägen på att vara öppen och ärlig om vem man är och hur man känner. Så tack mamma mu, Cecilia, Batbut och Audrey (anonym, så jag kan inte länka)!

Så nu är ni beredda i fortsättningen - glada och ledsna bloggar kommer varvas hej vilt. Ibland kanske från en minut till en annan. För det är ju så jag är :-)

2005-08-09

Intressanta intressen?

Jag funderade på det här med intressen. I min profil har jag skrivit att jag gillar att läsa, promenera, jogga och inreda. Men hallå? Hur spännande låter det?

Tänk om man vore en sån som spelar harpa i någon stor symfoniorkester, hoppar fallskärm samt är specialist på maträtter från Ungern? Eller nåt.

:-)

Spanska invasionen!

Jag är så stolt, för jag har åstadkommit en sån där logg som spårar hur många som besökt min blogg och varifrån. Och det har visat sig att jag haft två spanska besökare den senaste timmen!

Då kanske jag trots allt inte behöver ha ångest för mina självutlämnande bloggar :-)

"Hur man närmar sig ett träd"

Är titeln på dagens vill-ha-bok. Den är skriven av Eva Dahlgren. Här är handligen (hämtat från Piratförlagets hemsida) :

"Nu ska vi se om fegheten breder ut sig över sidorna. Om inställsamheten vinner över allt annat. Det kan bli så. Det är endel av mitt jobb. Inställsamhet. Piraterna ringde häromdagenoch sa att de ville göra en bok av det här. Detta min flykt. Mittdåliga samvetes ord.Mina istället-för-ord. Jag kan inte ord.

Hur närmar man sig ett träd? Hur börjar man en föreställning. Hur skriver man en sång? Jag visste redan från dendagen jag bar väskorna uppför trappan på Chepstow Road att jag skulle vara tvungen att skriva denna färdbok över hur man går till väga när man inte vet hur man ska gå till väga.Jag visste att jag ville ha dessa sidor till nästa gång jag satt där och undrade hur. Hur närmar man sig ett träd? Hur kom-mer man på en melodi? Hur skriver man en text? Och om vad? Vad väljer man att skriva om. Av allt det som händer i mitt liv, vad är skrivbart. Jag vet inte. Men någonstans bland dessa sidor finns svaret. Innan jag börjar om, innan nästagång jag bestämmer mig för att slänga mig ut i tomma intet och skriva någonting, ska jag läsa denna bok högt för mig själv. För att påminna mig. Trösta kanske. Inge hopp. Jag sitterju trots allt här med skrivna texter. Melodier har kommit tillmig på något sätt. Det går upp och ner. Fram och tillbaks.Tänk om jag kunde lära mig att komma ihåg det. Kom ihågdet!

Jag ska läsa detta för att påminna mig. På torsdag ska jag spela in. Då ska jag tillsammans med människor jag intekänner leta efter det ljud som än så länge bara finns i mitthuvud. Skumt jobb. Sedan ska jag antagligen stå på en scen och sjunga dessa sånger för en massa andra människor jag inte känner. Dessa sånger funna i min källare, på vind och förstubro. Vad händer med en människa som har ett så skumt jobb. Jag vet inte. Två dagar innan denna bok ska gå till tryck kommer jag veta hur den här boken slutar. Jag ska ha denna färdbok som en påminnelse. Som en varning kanske. Kanske kan jag bli ett varnande exempel. En varningsbok. Det är vad det är. En larmrapport."

Upp och ner (lite ledsen)

Mitt humör svänger som en lian fram och tillbaka. Från upp till ner. När jag minst anar det slår mig något som sänker mig. Senast hände det idag när jag var ute på lunch. Jag tänkte först inte blogga om det, min blogg skulle ju vara glad och rolig. Men nu tänker jag att vad i helsike ska jag med en blogg till om inte för att kunna blotta mitt innersta för folk jag inte känner?

Jag hade just läst klart "Stenhuggaren" (mycket bra, skriver mer om den sen!) och kom till tack-delen längst bak. Camilla Läckberg skrev så otroligt fint om sin vän Ulle att tårarna började rinna på mig. Dom rann för att jag tycker det är förjäkligt att Camilla och Ulles närmaste förlorat en sån fin tjej. Dom rann för att det var en sån fin och varm beskrivning, så enkel men den innehöll så mycket. Och dom rannför att jag insåg att jag så gärna vill att någon annan ska säga sådana fina ord om mig. Jag vill också bli kallad gjädjespridare. Jag vill att mina vänner ska känna att jag är stolt över dom. Jag vill bli ihågkommen för att vara omtänksam och snäll.

Jag tycker inte att jag är en människa värd dom orden. Jag tycker inte att jag är snäll. Jag är ingen glädjespridare. Det spelar ingen roll hur många gånger mina nära och kära säger till mig att jag är fel, att jag är världens bästa tjej. Jag tycker ändå inte det.

Det här är en av dom tyngsta sakerna jag måste ta tag i. Jag måste börja älska mig själv som jag är. Vissa stunder är jag vansinnigt stolt över mig själv. Jag vet att jag är driftig. Jag vet att andra tycker jag är duktig. Jag vet att jag är speciell. Vissa stunder är jag stolt över och kan skratta åt det som är jag. Jag vet att jag uppfattas som omtänksam. Jag vet att jag bryr mig om. Jag vet att jag hjälper och ger stöd och inspiration åt många i min närhet och jag vet att jag gör det rakt från hjärtat och att jag gör det bra. Men jag känner det inte. Allra längst in i mig sitter en liten röst och säger åt mig att jag inte är bra. Att jag inte duger. Att jag svikit mig själv. Att jag svikit andra. Det spelar ingen roll att jag VET att rösten har fel. Den överröstar ändå. När jag minst anar det så smyger sig rösten på bakifrån, knackar mig på axeln och säger: "Var nu inte för nöjd och glad, du ska inte tro att du är sådär snäll och fin som du känner dig just nu".

Jag hade mitt första samtal med AnneLie igår. Hon är min underbara svägerska och tillika utbildad socionom. Hon vet vem jag är. Jag har alltid pratat med henne. Hon ska hjälpa mig att reda ut bl a det ovanstående. Och jag är livrädd.

Fortsättning följer.

Mans-test

Gör detta mans-test om ni inte har annat för er :-) Jag fick Clooney, vilket gjorde mig besviken. Gjorde ju mitt bästa för att få Gere eller Ford.

Citaten är funna!

Här är några av mina favoriter:

"Åh, kära nån, vilken dag. Jag är så full av intryck."

"Det här med att sitta så här och tälja, det är någonting... jag tycker det är väldigt, väldigt skönt."

"Man blir lite varm i hjärtat när man sitter framför ett så här gammalt hus."

"Här kommer huset att trivas bra, här kommer jag att trivas bra. Och vad kan det bli då? Jo, bara bra."

"Det här fönstret ger väldigt skön kontakt mellan ute och inne. Det är som att ute och inne vill varandra någonting."

Ernst Kirchsteiger säger jag bara :-)

Citat av Ernst Kirchsteiger

Sitter och fnissar för mig själv, för jag kom att tänka på att någon av kvällstidningarna för ett tag sen rabblade upp en massa underbara citat av Ernst. Det var så roligt. Och nu kan jag inte hitta dom! Någon som kan?

Mycket på mitt hjärta!

Känner att jag har mycket att skriva idag, av vitt skilda slag, så det kommer nog dyka upp flera bloggar idag :-)

2005-08-08

En lycklig kvinna

Idag är en bra dag. Jag känner mig lycklig! Jag känner att en sorts "grund-lycka" har planterat sig i mitt inre, det känns som om alla stormar från åren som gått har lagt sig.

Här följer en liten lista på allt som jag är så tacksam för (för en sån ska man göra varje dag, det har Agneta Sjödin sagt).

* Jag bor i världens mysigaste hus.
* Jag har en sambo som inte bara är snygg, han är också rolig, han har fantastiska drömmar, han älskar barn, vi har samma framtidsvision och han luktar gott även när han är svettig. (Han kan bara laga två maträtter (om varma mackor räknas in) men det hör inte hit)
* Jag har världens bästa kompis som heter Anna. Hon är härligt rödhårig och har världens mysigaste skratt.
* Hela min familj lever och har hälsan.
* Om två veckor har jag semester, då ska jag och A till Norge och rida, vandra, läsa en massa bra böcker och bara vara vi.
* Efter semestern börjar "mitt nya liv". Jag ska starta min egen firma och bara jobba tre dagar i veckan på min nuvarande arbetsplats. Dessutom får jag då en ny spännande tjänst som jag ser fram emot! (Där fick hon, den elaka kollegan som bara försökt förstöra för mig!)
* Om några veckor ska jag gå en massagekurs som jag velat gå flera år.
* Ikväll kommer min svägerska över och jag ska bjuda på mums-mums.
* Jag har många fina nya plyschoveraller i min garderob.

Jisses, listan kan blir hur lång som helst! Idag är verkligen en bra dag.

Rysningar

Usch. Hon ger mig rysningar. Min kollega. Jag tror hon är psykopat. Jag vet, det är ett starkt ord. Men jag har aldrig i mitt 26-åriga liv stött på en sådan hemsk människa som hon. Jag har aldrig varit med om att känna mig så som hon får mig att känna. Mitt "jobb-självförtroende" kördes totalt i botten genom hennes skitsnack och manipulerande.

Idag är hon tillbaka från semestern och har betett sig mycket oväntat. Hon har varit genuint intresserad av det jag pratat om och skrattat och det jag sagt och berättat om hur jobbigt hon har det i sitt liv just nu. Försökt vara sådär intresserad och förtrolig, vilket ger mig ännu mer rysningar. Och däremellan har hon kommit med små obehagliga pikar om saker , liksom för att visa att det är hon som har makten och bestämmer. Just det där, att hon säger elaka och snälla saker om vartannat är typiskt psykopatbeteende.

Tur att jag snart slipper ifrån henne, bara två veckor kvar! Sen börjar mitt nya liv :-) Skriver mer om det sen, nu ska jag jobba lite!

2005-08-07

Produktiv dag!

Phu! Vilken härligt produktiv dag! Den började med att jag fick mens, vilket i alla fall delvis förklarar både svullerier och dåligt humör :-)

Klockan åtta ringde klockan, jag har börjat med det på helgerna för det är så underbart att få långa dagar. Snacka om vuxenvarning! Hur som helst så låg jag kvar i sängen och läste ett tag ("Stenhuggaren" blir allt bättre!) och sen smög jag ner för att göra mig en macka och ta med mig tillbaka till värmen under täcket.

När jag stod där och bredde min goda smörgås (Polarbröd Extreme, supergott och supernyttigt!) så hörde jag ett svagt "kom" från soffan. Det var A, som sovit där med hunden för att han inte skulle få sova ensam (det fanns liksom inte plats för en hund i sovrummet bland alla färgburkar). Han är en riktig djurvän, min kära A :-) Jag kunde såklart inte motstå en varm och nyvaken goding så jag kröp ner hos honom en stund. Myyysigt.

Sedan tassade jag upp igen och åt mina smörgåsar och läste en timme till. Sen satte jag igång och målade fast besluten om att bli klar idag. Det har ju tagit en hel vecka, pga att den sabla väven sugit åt sig så mycket färg att jag varit tvungen att måla tre lager. Mellan målarstunderna så hann jag med att plocka undan i köket, steka pannkakor, titta på friidrott och läsa lite till. Dessutom blev det en joggingrunda! Och som om inte det vore nog så bakade jag en rysligt god knäckig rabarberpaj (recept från
Linda Skugges blogg) och bjöd svärfar på när han kom. Den rekommenderas starkt! Speciellt om man vill göra gott intryck på svärfar, han såg sååå nöjd ut när han satt där och mumsade :-)

Och sovrummet blev klart och jag måste säga att det blev jättemysigt. Det är inte perfekt, underlaget blev lite si och så trots väven, men det är charmigt som bara den! Nu ska vi bara se till att få upp sänglamporna och rullgardinen också så är vi nog klara. Förutom en fin fammaldags guldspegel som ska införskaffas när ekonomin tillåter det.


Det blev en klädbeställning igår, men jag skippade trenchcoaten (bestämde mig för att min skinnjacka får duga i höst också) och beställde en kofta, en polotröja, en tröja, ett linne och en fin-topp. Den sista symboliserar min ambition att försöka äta fler goda middagar med mina vänner i höst istället för att bli deppig och kura i hemmet varje helg. Det är ju faktiskt trots allt himla mysigt att göra fint hemma och bjuda på en mysig middag!

Oj vilka långa bloggar jag skrivit på sista tiden, det hör ju inte till god blogg-sed. Skämmes på mig! :-)

2005-08-06

Sovrummet

Vårt kära sovrum kommer i morgon söndag att stå klart och ståta med all sin prakt. Det kommer att bli så fiiiiiint! Den bruna fondväggen är klockren till den vita sängen. Vilket geni jag är :-)

Jag ska be svärfar returnera digitalkameran så kanske jag kan våga mig på att lägga ut en bild och visa hur fint det blev :-)

Har jordens beslutsångest för hur jag ska göra med klädbeställnigen. Det jag vill ha (och då är det kraftigt reducerat) blir 1976 kr. Och så har jag 100 kr i rabatt. Det är den där jäkla trenchcoaten som drar iväg priset. Men den är ju så snygg! Och jag kan behöva något elegant (dvs något som inte är tillverkat i plysch) i min garderob. Dessutom är den regntät, och jag måste ju bara ha något sådant om jag ska kunna fortsätta med mina promenader från Stockholm Södra till Stureplan varje dag även i höst. Eller hur?

Visdomsord från en ko

Mamma mu gav mig följande visdomord, dom träffade så mitt i prick att jag måste dela med mig:

"Tänk inte på vad han/hon kan göra för dig, utan vad du kan göra för honom/henne"
Jag behövde verkligen höra det, så TACK Mamma mu! Ibland är jag så upptagen med att vara misstänksam och rädd att bli tagen för given att jag glömmer bort vem jag är och att jag faktiskt tycker det är vansinnigt roligt att fixa och dona för någon annans skull. En av dom sakerna som jag måste bearbeta, som tyvärr ligger där och spökar som skuggor från det förflutna...
Jag kan meddela att stormen är över nu, vi har just ätit smarrig middag vid fin-bordet och nu är stämningen så där härlig som den kan vara ibland efter att man har skrikit ur sig ett onödigt bråk.
Jag tror att jag ska fira det genom att gå in på La Redoute och beställa den snygga trenchcoaten och lite annat snyggt :-)
Lördags-kram till mina nyfunna blogg-vänner!

Jag - en bitch

Usch, den allra värsta sidan av mig kom fram alldeles nyss. Den där som man helst av allt vill stoppa under en sten någonstans långt in i skogen. Den mörka sidan, som jag brukar kalla den.

Jag hade just kommit hem från IKEA för andra gången idag för jag lyckades med konststycket att glömma rullgardinen jag köpt i kassan. När jag ska gå in så ser jag A stå nyduschad och i fin-skjorta (dvs skjorta som han ej vill ha färg på dvs han ansåg sig ha jobbat klart för dagen). Jag får också syn på hunden som sticker ut nosen genom fönstret (vi vaktar svärfars hund idag, han är på internet-dejt) och inser att jag glömt hämta maten åt honom som svärfar glömde ta med.

Då tar den mörka sidan över.

Likt en barnunge säger jag med gäll och något för hög röst (hjälp, vad ska grannarna tycka?)- "Du får hämta hans mat, jag oooooorkar inte åka iväg igen. Och varför har du den där skjortan på dig? Har du målat klart fönstrena? I så fall kan ju du börja måla fondväggen" (allt i ett andetag). Varpå A svarar (lugnt): "Men du skulle ju hämta den (för det skulle jag gjort redan i samband med första vändan till IKEA), jag har druckit två öl". (Folköl som jag köpte till honom tidigare, när min bra sida var ovanligt bra.)Detta uttalande gav dock den mörka sidan ytterligare näring och jag sa (ännu högre och ännu gällare): "Varför dricker du öl mitt på dagen? Är du alkis?" (Observera att jag sa detta på fullaste allvar. Jag kan verkligen vara hemsk.)

Ja, nu förstår ni väl själva att stenen så att säga var i rullning och tjafset eskalerade. Jag började känna att jag gått lite för långt, men kunde givetvis inte erkänna det utan sa istället: "Nu vet du hur det känns, jag vart precis lika ledsen när du var så sur förra helgen". Lågt. Fånigt. Jag vet. Långsur, jag?

Hur det slutade? Som vanligt. Jag fick ångest och sa förlåt en miljon gånger. Jag tror att det gick hem, men jag har fortfarande ångest, för stackars A har varit jättestressad på sista tiden (och att jag tvingade honom att hjälpa till med sovrummet gjorde lindrade ju inte det precis), och idag var första gången som jag började känna igen honom igen och han var så glad för att fönstrena han målat blev så fina och han kände sig jätte-avslappnad och skulle ta det lugnt och spela sitt nya X-box spel.

Men monstret Jenny (som egentligen bara var sur för att hon själv var ett klantarsel som spenderat halva dagen med att sitta i bilen och åka fram och tillbaka till IKEA istället för att måla klart det för*annade sovrummet) kunde ju inte ta att någon annan fick mysa lite medans hon jobbade och måste därför vara skitelak.

Usch! Varför blir jag sån? Jag önskar att jag efter 8-års förhållande med samma (världens mysigaste) A bara kunde låta honom vara som han är. Och att han kunde låta mig vara som jag är. Att vi liksom istället för att bli skitirriterade när den ena är lite grinig och ALLTID ta det personligt bara kunde ta det med en klack-spark och säga något i stil med "jag tycker om dig också" och fnissa lite och gå och göra något annat.

Härmed lovar jag att jag ska bli världens bästa sambo som alltid är på solskens-humör. Någon som tror att jag lyckas? :-)

2005-08-05

Jag har en gästbok!

Jag har en gästbok! Hihihi! Tack Batbut för tipset! :-)

Skriv gärna några rader så glädjer ni mitt lilla hjärta.


Gästboken hittar ni under "links" och här!

Vill ha

Den här snygga trenchcoaten vill jag ha, fast i svart (beige får mig att försvinna, synd, för det är attans så elegant).

Ebba - är den rätt? :-)

Vadå ålderskris?

Pernilla Wahlgren ska släppa ny skiva. Med hits. Hon nöjer sig inte med att vara känd som musikalartist och supermamma (enl. Expressen).

Åh nej, säger jag. Inte en till donna a'la Lena Ph som ska ge mig, som är 10 år yngre, en massa komplex för att jag jämfört med dom framstår som lika grå som himlen i november. Borde man inte ha celluliter vid deras ålder? JAG skulle aldrig kunna stå och vifta på häcken i närbild i en sån klänning som Lena hade i Melodifestivalen utan att folk skulle (i bästa fall) generat skruva på sig eller (i värre fall) titta på kompisarna i TV-soffan och undra om jag inte borde ha lite fastare lår om jag ska ha en sån klänning eller (i värsta fall) högt skrika "Är hon pinsam eller är hon PINSAM?!?!?!"

Kan denna känslostorm möjligtvis ha något att göra med den ångest jag känner för att jag redan kl. 9:06 hade satt i mig 5 st Alladin Hjärtan?

Var tog mitt forna nyttiga jag vägen?

Finns det nåt sätt

att se vilka som besökt min blogg?
Någon vänlig själ som vet?

2005-08-04

Intressant för boktokar och oss med författardrömmar...

Väntar leverans (lite bokprat)

Idag borde min beställning från Adlibris komma. Jippi! Efter boktips från Siv är jag så spänd på att få lägga till följande böcker i min samling (och naturligtvis ännu mer spänd på att få läsa dem!):

RUIZ ZAFÓN, CARLOS: VINDENS SKUGGA
MCCALL SMITH, ALEXA: DAMERNAS DETEKTIVBYRÅ
AJVIDE LINDQVIST, J: LÅT DEN RÄTTE KOMMA IN

Jag har också beställt Martina Haags "Hemma hos Martina" på CD. Tänkte det kunde vara lämplig lyssning för A och mig när vi är på väg till Norge, hihi. Försökte förklara handligen för honom häromdagen, han lät inte alltför upphetsad. Men heller inte helt negativ (tur för honom). Tror att det kan ge lite mysfaktor och härliga fniss under bilresan. I alla fall för mig och det är ju huvudsaken, hehehe.

Har kommit till sidan 82 i "Stenhuggaren" nu och det är ack så lovande. Vill bara krypa ner under täcket, vara i fred och lääääsa. Speciellt fascinerad är jag över det här med Erikas och Patriks lilla nyfödding, hur det ska gå med deras förhållande och hur hon ska ta sig ur depressionen. Bebisfixeringen jag besitter får mig att sluka allt sånt med brinnande intresse.

Min familj...

min familj
är dom som vill
höra samman
finnas till
för varandra
stark och stor
här är vatten
tjockt som blod
en familj
som ett stort hus
inga gränser
inget slut

Underbara Eva Dahlgren... Har lyssnat massor på hennes "La la live" senaste dagarna. Önskar jag kunde få ur mig sådana ord som hon. Som träffar mitt i prick.


Jag längtar efter MIN familj. Jag längtar efter en egen varm familj. En familj där alla vill vara med varandra. Där vi bygger saker tillsammans. Där vi lyssnar. Jag längtar efter att bära början till min och A's familj inuti mig. Jag längtar efter sammanhållningen. Efter stökiga frukostbord. Efter födelsedagstårta i sängen. Efter att fira namnsdag. Efter att alla får ha en dag i veckan med sin favoritmat. Efter en hel hög med familj i en säng full av trassliga lakan. Efter mysiga kvällsfikor i TV-soffan.


Jag vill bygga en familj.

2005-08-03

Konversation i ett målar-rum

Jag: Men är det inte lite kul sådär...?

(tystnad)

Jag: ...när det blir bra liksom...?

(tystnad)

A: Det är okej.


Älskade A är nu äntligen klar med uppsättandet av väven. Och vi hade det faktiskt riktigt trevligt idag. Han satte upp väv och jag målade tak och lister. Under tiden hade vi lite mysigt småprat som det ovan :-)

Det kommer bli jättebra! För som A sa: "Man vill ju att ett sovrum ska vara så att gästerna nästan vill hoppa ner i sängen".

Bloggportalen

Måste bara tipsa om Bloggportalen, en utmärkt idé! Anmäl din blogg på www.bloggportalen.se

Appropå vikt...

Ibland har jag ett väldigt lustigt beteende. Sådär så man måste fnissa högt för sig själv.

Gårdagen statuerar ett lysande exempel.

Jag var på väg in i köket på jobbet. På vägen dit finns en dörr med glas som man lämpligen kan använda till att se sig själv i helfigur. Jag noterade att jag såg ovanligt slank ut och blev genast glad. Jag bestämde mig för att använda den nya upptäckten till att motivera mig själv att vara nyttig och sund och inte t ex gå och norpa av After Eighten som ständigt ropar på mig från skåpet under kaffebryggaren eller köpa yogurtglass med dajmkulor på vägen hem. Styrkt av denna nya källa till glädje och motivation gick jag tillbaka till mitt skrivbord.

Ca tre minuter senare gick jag in till köket och åt upp inte en, inte två, inte tre utan fyra After Eight i ett nafs.

Mycket skrattretande.

Hur...

...gör jag för att lägga in länkar till mina favorit-bloggar osv.? Vill också ha dem så där snyggt på sidan ju. Har försökt följa hjälp-instruktionerna men det vill sig inte. Tacksam för hjälp!

Jag har en ny idol!

Hon heter Maria Möller och var med i Allsång på Skansen igår. Vilken kvinna! Hon har allt som jag avundas - enorm talang, underbar humor, FANTASTISK sångröst och som en extra bonus är hon sådär naturligt vacker och sexig... sugande blick full av bus och härligt fylliga läppar. Självklart lixom, inget tillgjort alls. Både jag och A blev så imponerade att vi aldrig kunde sluta prata om hur bra hon är och när hon drog igång opera-partiet hamnade vi nästan i extas båda två! Hennes imitation av Regina Lund var bara hur rolig som helst! Jag ska defenitivt se REA på Börsen i höst, för då är hon med och sprider stjärnglans.


A och jag har haft några extremt bråkiga dagar. Vi har varit sådär VANSINNIGT irriterade på varandra och tyckt olika och haft olika synsätt på precis allt. Han är galen på mig för att jag drog igång renoveringen av sovrummet mitt i allt (och trots mitt bedyrande att han skulle slippa så blev han minsann involverad ändå), han tyckte jag kunde målat staketet på balkongen istället. Jag är förbenad på honom för att han inte kan låta mig bara göra det, när han märkte hur glad och full av energi jag var inför projektet. Grrrrrrrrrr! Nu har vi dock sansat oss och blivit vårt vanliga (nåja, nästan i alla fall) gulligulliga oss.

Kvällen igår spenderade jag i soffan framför Allsång medan A byggde ihop sin nyinköpta PlayMo-borg (han har en närmast sjuk fetisch för leksaker i allmänhet och PlayMo i synnerhet. Helt normalt. Verkligen.). Sedan gick jag och la mig och började på Camilla Läckbergs "Stenhuggaren". Planen var att spara den till semestern i slutet av augusti, men jag kunde bara inte hålla mig! Dessutom kunde jag inte lura mig själv längre ang. Jane Moores "Mina ex". Jag som är ett ohejdad fan av chic-lit fann denna fruktansvärt trisst. Hennes förra, "Fyra i leken", var däremot helt godkänd. Men nu har jag alltså satt tänderna i "Stenhuggaren" och det sprider små känslor av vällust inom mig. Go Camilla!! (läs hennes blogg på http://lackberg.blogspot.com )

Jag kände mig nöjd efter joggingturen, även om den där känslan av jag-är-så-vältränad-och-fräschören-sprudlar-om-mig-och-mina-kinder-lyser-som-höstens-röda-äpplen-och-jag-svävar-som-på-moln-och-sprider-underbara-dofter-kring-mig aldrig riktigt infann sig.


Ikväll ska jag måla taket. Usch! Vill ha det klart nu så att jag kan ägna mig åt det roligaste, nämligen fylla rummet med härliga detajler och mysiga kuddar på sängen!

2005-08-02

I'm a blogger!

Jag känner mig därmed genast mer som en människa av nutiden, en modern och cool kvinna i mina bästa år. Och lite mindre som den plyschklädda, stugsittande bokmal jag är. Underbart!

Nu ska jag åka hem från jobbet, ge mig ut på en joggingtur och sedan fortsätta med målningen av vårt kära lilla sovrum. Ett sovrum som jag lovade A att han skulle slippa bli involverad i renoveringen av, men icke desto mindre samma sovrum som han något senare fann sig själv sättandes upp väv i. Svärandes får jag tillägga. Jag ligger INTE på plus.

Undrar om man ska smöra med varma mackor ikväll?