2006-05-17

Nä hörrni...

...vad sägs om att gå vidare nu? Dags för mig att sluta gömma mig och kliva ut ur blogg-garderoben!

Riktigt nervöst är det. Det blir en liten övning för mig i att våga stå för och vara stolt över den jag är och försöka att inte lägga förmycket värde i vad andra tycker.

Jag är jätteglad att så många vill läsa vidare om mig och mina bravader!

Jag sätter igång att maila ut nya adressen NU!

2006-05-16

Shoppingdags!

Snart slutar jag och då beger jag mig ut på en shoppingrunda på världens bästa A's bekostnad! Ringde honom och pratade med söt bebisröst och förklarade att jag blivit väldigt stor och att jag vill vara fin för honom och därför behöver nya kläder som inte sitter som korvskinn och efter lite fniss och övertalning så fick jag mig ett bidrag. Nice!

Jag spanade in massor med fint och billigt på Gina Tricot på lunchen. Som inte är mammakläder men som man ändå kan ha som mammakläder och som man kan ha sen också när man inte behöver mammakläder längre. För att förklara på ett enkelt sätt.

Jag älskar det fräscha marina temat som finns överallt just nu!

Tjohoo, shopping here I come!

Tvättstuga

Minns ni när jag fick en mystisk längtan efter en tvättstuga?
Kors i taket, men det lutar åt att (även) den drömmen kommer bli verklighet!

Ja, med viss modifikation. Jag tror inte den blir så stor. Och kanske inte fullt så lyxig som önskas. Men klinker på golvet blir det. Väggarna blir nog snyggt vitputsade och med närmare eftertanke så är inte det fy skam. Det blir en snygg träskiva över tvättmaskin och torktumlare. Tvättmaskinen är gammal men hyfsat modern med tidsangivelser och sånt och torktumlaren är ny (att jag på något sätt lyckades mer eller mindre bränna den första omgången jag tumlade i den så att allt jag tumlar numera får en kväljande bränd doft tycker jag vi kan bortse ifrån). Golvvärmen får nog stryka på foten. Men hey! Se det från den positiva sidan - jag kan ju mysa runt i min tvättstuga i härliga fårskinnstofflor.

Hyllor med snygga burkar till tvättmedlet borde ju till och med jag kunna få till. Likaså att en gång för alla lära mig hur man doserar och vad som är hårt respektive mjukt vatten. Och en radio ska jag nog kunna skramla ihop till. Strykjärnet är nytt (och knappt använt eftersom jag förnekar att vissa plagg behövs strykas) och kommer nog se stylish ut på en av hyllorna.

Korgar för underkläder är självskrivna (huruvida nämnda underkläder kommer vara noppiga och slappa eller inte lämnar jag osagt) .

Och det bästa av allt - det kommer att finnas en hel del underbart doftande små bebiskläder där också.

2006-05-15

Trädgårdsångest

I min trädgård, där växer rosor... Eller inte. För de grävdes brutalt upp när vi dränerade om grunden förra sommaren.

Petra jobbar järnet i sin fina trädgård. Likaså Cecilia som gör jättefint och planterar växter jag inte ens visste fanns.

Jag har ångest. Vår tomt är ett inferno av jordhögar, sumpig gräsmatta och halvfärdiga platt-läggningar. A har bedyrat att till midsommar är tomten fin, altanen byggd, plattorna färdiglagda OCH källaren färdigrenoverad. I belive it when I see it säger jag. Samme A lovade nämligen att dräneringen skulle ta tre veckor. Den tog fyra månader.


Jag drömmer om en grön och lummig trädgård där det doftar underbart, där det blommar och knoppar och frodas.

Bilder på mina försök dyker upp i nya bloggen!


Toksöt!

Kolla in Hannas lille Frank! Han är så toksöt att jag får tårar i ögonen. Och jag kan inte förstå att det växer en sån liten goding i min mage.

2006-05-14

Dränerad!

Fy 17 säger jag bara. Jag är helt slut efter att i tre dagar lyssnat på gräl och åter gräl. A och jag har varit hos släktingar på landet. De bara bråkar och tjafsar, är spydiga, hugger på allt och krossar varandras drömmar. ALLT den andra gör är fel. Bara negativa vibbar, negativ energi och ja - negativitet.

Jag vill ALDRIG ha det så. Jag kan inte förstå människor som lever i relationer som bara äter upp den andra. Trycker ner den andra. Är det så svårt att prata? Är det verkligen så svårt att sträcka ut handen? Och kan man verkligen inte ens vara sams inför andra, ja då har det sannerligen gått långt.

A och O i en relation är att prata. Diskutera. Kompromissa. Kan man inte närma sig varandra på det sättet blir det väldigt svårt. Det är såklart lättare sagt än gjort ibland, ibland sitter det långt inne och ibland krävs det (i alla fall för mig) gråt och tandagnisslan i några dagar. Kanske till och med skrik. Och ord man inte menar. Men man måste våga visa känslor, öppna sig, prata om allt. Annars går det åt pipsvängen. Käpprätt. Jag tror det är en tidsfråga för dem.

A och jag pratar massor. Och skriker gör vi också ibland. Även om vi alltid lovar att vi ska sluta med det. Men det går fort över. Vi blir sams, vi pratar ut, vi säger att vi inte kan vara utan varandra. Man kommer varandra ett snäpp närmre.

Så ska vi alltid ha det. Och det ska bli bättre och bättre.

Hihihi!

Vad roligt med en massa mail! Helt grymt att så många vill läsa min blogg! Jag håller för fullt på att försöka lära mig den nya blogg-leverantören samt fundera ut lite teman osv. Så någon vecka till får ni nog dras med den här bloggen.

Som sagt, maila till nyblogg@hotmail.com om ni inte redan gjort det!

2006-05-11

Nya tider

Nya tider = ny blogg.

Som utlovat så närmar sig premiären för min nya och icke anonyma (hjälp!) blogg.

Inriktningen är såklart resan jag gör just nu - när två ska bli tre. Det blir nog även en del husrenovering och annat som hör till på vägen mot familjelivet. Och såklart mina funderingar kring min framtid!

Vill du fortsätta följa mig? Maila då på nyblogg@hotmail.com så får du adressen till den nya bloggen när det är dags för premiär! Skriv gärna om det är något särskilt du tycker det är kul att läsa om!

Very welcome!

Super!

Jag kan härmed rapportera att bebis lever och mår finemang, att inga spår av blödningar syntes och att värdena på nuppet var jättebra. När det gäller DS så ligger vår risk på 1:17450 och på det andra testet för andra kromosomförändringar så låg risken på 1:31231.

Men jag var faktiskt aldrig så nervös för just detta med riskerna, utan ville mer få en ordentlig genomgång och se att allt såg bra ut och att bebis levde.

Vi fick de viktiga organen utpekade för oss, vi fick se hur hjärta och navelsträng pulserade, vi fick utpekat för oss att den har en väldigt fin profil med bra näsa (DS barn har plattare näsa), vi fick se armar och ben och ögonhålor.

Och så var det ju SÅ skönt att det inte gick att se ens något spår av blödningen.

En film fick vi också och när vi högtidligt stoppade den i videon när vi kom hem så var det en massa störningar och en hoppande bild. Men om man orkar titta ändå så kan man i alla fall stundtals se bebis därinne.

Oh my god, vi ska verkligen ha barn!

2006-05-10

Bränd

Hjälp, vad solen tar här! (för att citera en kär gammal Sällskapsresan)

Jag har hört ryktas att man kan få fula pigmentfläckar om man solar när man är i väntans tider, men jag busar lite och solar en stund varje dag. Jag har liksom en färg som liknar finska flaggan i vanliga fall, men till mångas förvåning får jag faktiskt ganska lätt en klädsam färg när jag väl solar. Men nu är jag nästan bränd efter bara trekvart i solen, den är verkligen stark nu. Solskyddsfaktor måste införskaffas snarast.

En annan aspekt att lägga till listan "Varför jag inte bör sola" är att jag till jobbet sagt att jag har halsfluss och tappat rösten. Det var det bästa jag kom på i ren desperation. Är inte ett fan av lögner, men jag är verkligen inte redo att berätta än. Dels för att det fortfarande är tidigt (nåja, 12+0 idag, så jag närmar mig den magiska gränsen) och dels för att jag tycker det är så enormt pinsamt att jag blev gravid första dagen på nya jobbet. För det är liksom så det är. Första dagen på nya jobbet blev lilla puffen till efter lite rumlande i soffan på måndagskvällen (oj, kanske lite mer detaljer än somliga ville veta?). Snyggt jobbat!

So far so good

Tack för alla fina kommentarer!

Jag kan delge den glädjande nyheten att allt än så länge ser bra ut. Jag känner mig piggare och väldigt lugn. Idag är det NUPP-test och jag känner mig pirrigt förväntasfull istället för dödligt nervös. Vilket framsteg! Hoppas bara att min känsla är rätt och att allt kommer se bra ut.

Fortfarande så blir jag trött i mage och ländrygg när jag gör något. Jag försökte nyss ringa och få en telefontid med läkaren jag träffade i fredags för att stämma av om det är OK att jag jobbar i nästa vecka eller om jag borde ta det lugnt ett tag till, men det fanns ingen tid för det förrän nästa fredag. Skit. Jag hoppas att barnmorskan som gör nuppet idag är bra och kan svara på mina frågor ang det och sen får jag väl lita på min magkänsla och känna hur jag känner på söndag helt enkelt. Jag vill absolut inte ta några chanser som kan äventyra skatten i min mage.

Igår var jag också på inskrivning hos en barnmorska på MamaMia. Vi ville egentligen gå hos samma barnmorska som förra gången här på orten där vi bor, men eftersom vi missade den tiden som var i fredags morse när vi var på akuten så fanns det ingen tid förrän långt fram så jag ringde MamaMia och de hade ett återbud igår så jag nappade på det. Det är trots nära till mitt jobb därifrån så det kan ju vara behändigt på det viset.

Dock blev jag inte så jätteimponerad av den barnmorska jag blev tilldelad . Hon var trevlig, men väldigt opersonlig och vad det verkade ointresserad av mina känslor. Men jag ska ge henne en chans, med tanke på alla fina tackkort hon hade på sitt rum så är hon kanske en sån som vinner i längden.

2006-05-08

Rysare

Jag börjar acceptera att detta blir kämpiga månader.

I torsdags natt strax före klockan 3 vaknade jag och trodde att jag kissat på mig. Pinsamt han jag tänka innan jag tände lampan och insåg att jag låg i en stor pöl med blod.

Jag flyger upp, springer ner till A som sov på soffan och skriker att det är blod i sängen. Tårarna sprutar och jag springer upp och sätter mig på toa. A springer efter och jag ser förtvivlat att det rinner blod som färgar hela toaletten röd. Fan fan fan! Det enda jag tänker är att jag inte vill se fostret. Jag vill inte torka mig och upptäcka en klump på pappret. Det klarar jag inte.

Efter ett tag så slutar det rinna. Vi irrar runt i huset och tar bort lakan, hämtar bindor och bäddar i soffan innan jag inser att jag nog ska lägga mig ner. A fortsätter att bokstavligen jogga runt i huset och göra gud vet vad innan han kommer till ro och lägger sig bredvid mig i soffan.

Jag lugnar mig konsigt nog ganska snabbt. Något jag insett de senaste månaderna är att jag klarar chock bra. Jag blir lugn och tänker klart. Jag gick igenom de kunskaper jag skaffat mig om missfall och insåg att det är positivt att jag inte hade ont och att det inte var några klumpar i blodet. Det hade heller inte kommit något mer blod värt att notera sedan toalettbesöket.

Vi beslutade att det inte var någon idé att kasta oss iväg till akuten mitt i natten utan att det var bättre att ta det lugnt ett tag till och åka in på morgonen. A somnar till några timmar på soffan och jag lyckas slumra någon timme jag med.

Vid kvart i sju åker vi mot sjukhuset och jag tackar gud att vi har så nära som ca 5 minuter med bil, speciellt nu när det inte var någon trafik.

Jag får ligga på en brits i ca en och en halv timme innan det blir vår tur att träffa läkaren. Jag träffade henne i samband med förra missfallet och det kändes skönt att få se ett bekant ansikte. Hon börjar med att undersöka och klämma och sen är det dags för sanningens minut. A och jag håller krampaktig varandra i handen och jag kniper ihop ögonen. Jag gör klart för läkaren att jag inget vill se om fostret är dött.

"Jag kan säga direkt att det ser bra ut", säger hon efter bara en liten stund. Jag kan bara inte tro att det är sant! Vi får se vår undebara lilla bebis sprattla och leva runt som aldrig förr, kullebyttor och armviftningar som om den gjorde morgongymnastik eller något.

Hon undersöker noga via ultraljudet och konstaterar att det inte är något pågående missfall. Livmodertappen är stängd och den skulle ha varit öppen om det var missfall på gång. Allt annat ser också bra ut.

Hon förklarar att det kan bli så här om man nyss haft samlag, men det har vi inte haft. Det kunde också bero på att barnet ligger och trycker på någon nerv och det är väl mer troligt att det är så då. Men det är inte säkert att det är någon av dessa förklaringar, det är svårt att finna en orsak till dessa blödningar som tydligen är ganska vanliga.

Läkaren var helt underbar och förklarade att nu ska jag vara sjukskriven i minst en vecka. Jag ska ta det lugnt och absolut inte handla eller dammsuga eller något sådant utan bara vila och bli behandlad som en prinsessa! Jag tackar min lyckliga stjärna att jag haft en sådan tur med sjukvården och blivit så bra och förstående bemött.

Så nu vilar jag så gott jag kan. Det är lätt att bli rastlös när man liksom inte får ta sig för något. Jag känner mig faktiskt lugnare än någon gång tidigare under graviditeten och det enda som oroar mig är att jag blir anfådd av minsta lilla och att jag känner värk i äggledarna så fort jag varit uppe en stund. Jag får då också en "trött" känsla i magen, ungefär som när man varit magsjuk en hel natt. Jag hoppas att det går över snart och att det inte är någon fara. Det skulle vara tråkigt att behöva vara stilla och sjukskriven resten av graviditeten.

Passande nog så har vi ju NUPP-testet på onsdag och får då en rejäl koll på hur det står till där inne.

Så nu ber jag er igen - håll tummarna!